Hoppa till huvudinnehåll

Tyck till om skolgymnastiken!

Skolgymnastik
Arkivbild. Skolgymnastik Bild: Yle/Maria Wasström idrottshall vid kiilan koulu i karis

Yle Österbotten granskar gymnastikundervisningen och vi vill gärna höra dina tankar om den.

Hur upplever du gymnastikundervisningen i skolan? Varför finns det så många åsikter om gymnastiken? Hur borde undervisningen se ut?

Vi vill gärna höra din berättelse.

Använd det här formuläret för att skicka dina erfarenheter till oss. Du kan också maila radiovega.osterbotten@yle.fi, ta kontakt med oss på Facebook där vi heter Yle Österbotten eller använd hashtaggen #gillagympan på Twitter och Instagram.

#gillagympan

Yle Österbotten granskar gymnastikundervisningen. Hur upplever du gymnastikundervisningen i skolan? Varför finns det så många åsikter om gymnastiken? Hur borde undervisningen se ut?

Det här har vi gjort hittills:

De här berättelserna har vi fått in hittills:

MARIA

Jag upplever att skolgymnastiken mest går ut på ett och samma bollspel och tafattlekar i mina barns skola idag. Ingen riktig gymnastik.

De elever som för mest (o)ljud får sin vilja fram. Ensidigt och tråkigt.

Resultatet blir att den som tycker om samma bollspel får bra betyg i gymnastik och de som är bra på nåt annat blir varken sedda eller hörda och jumppavitsordet ser ut därefter.

ANITA 2

Under min högstadietid hade jag två olika lärare, en på sjuan och en annan på åttan och nian. I sjuan gick det till så att i början av terminen fick alla turvis föreslå en gren, och så gjorde vi upp ett
schema. Det blev många olika grenar, både lagsporter och annat. Läraren ifråga använde inte systemet med att kaptener väljer lag.

På åttan och nian planerade vi inte, utan vi skulle ha med oss inne- eller utekläder. så frågade läraren vad vi ville göra just den lektionen. Innebandy var en innesport bland populära elever på den tiden, så 95 % av lektionerna spelade vi innebandy.

Ibland föreslog någon elev någon annan gren och kanske tre fyra personer understödde men "majoriteten" ville ju spela innebandy så det blev ju alltid det. och så var det två kaptener som valde lag åt sig. Detta upprepades vecka efter vecka. Läraren motiverade det här med att fråga vad eleverna ville göra med att då majoriteten får bestämma blir det roligt för eleverna.

Nå, tycker inte nu i efterhand att det var så bra. det var ju några få som var riktigt intresserade av innebandy, resten följde bara med. Och så ska väl inte skoljumppan vara bara innebandy heller. Och det var väl inte roligt för de mindre bollspelsintresserade att hålla på med innebandy varje vecka efter att de blivit valda sist.

Synd att nivån på jumppalärarna varierar så enormt :(

JEPPIS75

Gick i skola i Jakobstad 82-94. Överlag var gympan helt ok men en sak är ett fullständigt mysterium: På vilka grunder gavs vitsorden? Jag fick aldrig en motivering och jag har inte hört att nån annan skulle ha fått det heller. Vissa fick tydligen 10 för att de klagade på träningsvärk pga idrott på fritiden.

För egen del hade jag 8 hela min skoltid. Inte en endaste gång sa en lärare att gör si eller så så får du 9 eller 10. Dvs det verkar nästan ha varit dömt att jag inte kunde bli bättre (på vad?).

De som fick 9 eller 10 höll på med viss idrott på fritiden, det gjorde jag med, men det var en form som var obekant för lärarna. Eller var det de där 15 sekunderna som saknades i hamnskogens "älgande". Ytterst opedagogiskt o ologiskt i vilket fall.

MATTI

Alldeles fantastiskt att läsa om Vasa Övningskolas system med orienteringen, Elever på rymmen osv, som veckte följande tankar:

Just gällande dessa orienteringsgrejer, månne det äntligen även skulle vara dags, att även låta helt blinda, lära sig nya rutter på det sättet, dvs i smarttelefonerna, finns det ju färdigt talstödet Voice Over, då man skaffar den från affären, man kan ladda även orienteringsprogrammet Blind Sqere, samt fotograferingsprogrammet Taptapsee, samt mycket till antingen gratis, eller för några, futtiga Euron.

Så iväg bara med helt blinda och detta, är ju + Gympa, även Förflyttningsteknik/Mobility-Training/Liikkumistaidon Ohjausta som allra bäst, då dessa tekniker, möjliggör saker och -ting även för
"nybörjarsynskadade" inom att orientera sig.

ANITA
Hej, tack för att ni lyfter fram denna viktiga undervisning i skolan :).

Jag blir alldeles förfärad när jag hör att det fortfarande finns lärare som ger eleverna uppgiften att själva välja lag!!! Jag tillhörde dem som för det mesta fick välja och blev snabbt vald, tack vare att jag var så duktig i olika bollspel/lagspel. Det måste ha upplevt som förskräckligt att lämnas till sist.

Jag hoppas verkligen att det är många lärare som nu lyssnar och läser om den kloka lärare som själv delar in eleverna. Hon eller han har ju själv möjligt att styra så att det vid något tillfälle blir olika nivåer på lagspelet för att uppmuntra både de ivrigaste och de som är mera intresserade av andra saker att få sin kondition upprätthållen. Hälsningar från en tävlingsinriktad äldre mormor :)

ANNIKA
Jag är från södra Finland men bidrar gärna med mina minnen. Gick ut grundskolan för ca tio år och fastän jag tyckte om att motionera och röra på mig på egen hand tyckte jag aldrig om skolans gymnastik eftersom man ibland knappt blev svettig.

Senare då jag vikarierade i gymnastik i högstadiet kom jag på varför jag aldrig tyckte om gymnastiken. Det är bara lagsporter och speciellt bollsporter. Jag är Bollnäs och tycker inte om bollsporter, är sedan inte kanske heller så mycket för lagsporter och lagspel. Skulle ha föredragit att vara utomhus och motionera, orientera och sådana saker som man kan ta med sig och göra hemma istället för att springa runt och spela sähly vilket var det vanligaste men även korgboll och ibland fotboll. Badminton var även vanligt medan volleyboll som är den bollsport jag gillar bäst var mycket ovanligt.

Visserligen gör alla lagsporter att man lär känna sina klasskompisar på ett annat sätt men ibland skulle det vara skönt för individualister som mig att få göra någonting på egenhand i egen takt och tex springa precis i den takt jag själv vill.

IRENE
Skolgymnastiken skall vara gymnastik som varje elev kan vara med i fullt ut, oberoende av temperament och sådant. Nu är det alldeles för mycket de livliga eleverna som är framme under lektionerna p.g.a alla lagspel och lekar där det gäller att rusa på. Försiktigare elever håller sig undan och får inte lika mycket ut av lektioner. Tex innebandy, tafattlekar och sådant där det blir "buffligt" tar bara bort gymnastik- och idrottsintresse av en hel del elever.

Däremot kan många elever med jämnare och försiktigare temperament vara mycket duktiga t.o.m duktigare på koordination, gymnastik, rörelse, snabbhet. Fast om man tänker vitsordsmässigt ligger de under deras verkliga förmåga, eftersom det lite buffliga idrottsutövandet betonas. Dessutom bör undervisningen inte vara tävlingsinriktad. Hälsningar från en trebarnsmamma och klasslärare.

ELEV PÅ 90-TALET
skolgymnastiken borde vara mångsidig, i högstadiet på åttan och nian gjorde vi inte så mycket annat än spelade innebandy. tycker det var misslyckat. alla borde testa olika sporter, men tidtagning och prestationer borde inte få ha någon stor roll.

Planerar man skolgymnastiken för dem som inte gillar skolgymnastiken eller dem som gillar att röra på sig men ändå inte är de bäst presterande eleverna så kanske de bäst presterande tycker att det är tråkigt men det får man ta tycker jag. skolgymnastiken borde ju uppmuntra folk till att röra på sig och pröva på olika saker. och de stora massorna är ju dem man borde få igång, de aktiva kommer att vara aktiva oavsett hur skolgymnastiken ser ut.

Det ska finnas tillgång till utrustning i skolan, alla familjer kanske inte har råd att t.ex. köpa nya skidor så ofta. borde försöka eliminera situationer där mobbning kan uppstå på lektionerna.

CARL
Gymnastikundervisningen är kanske det ämnet där läraren har störst makt. Detta har lett till att mina erfarenheter inom skolgymnastiken har varierat mycket från lärare till skola till skola.

Det som varit genomgående för alla skolor ända upp till gymnasiet är att flickor och pojkar ska göra olika saker. Speciellt tydligt var det på högstadiet. Flickorna skulle dansa, och ha yoga medan pojkarna spelade innebandy och fotboll för "det är ju det de vill". Personligen har jag alltid haft svårt att placera mig i
facken för flickor och pojkar och alltid tyckt om att dansa mer än att spela fotboll.

Detta har så klart lett till att min motivation för skolgymnastiken har varit mycket låg och jag har kommit med ursäkt efter ursäkt för att undvika den.

För att alla ska kunna känna sig delaktiga och motiverade av gymnastiken måste uppdelningen enligt kön upphöra. Det finns inget som säger att människor av olika biologiska kön inte kan idrotta tillsammans. Förövrigt borde skolgymnastiken inte låta oss göra det vi vill göra utan även tvinga oss att pröva på sådant vi inte skulle välja att göra själva. På det sättet upptäcker man nya intressen och kör inte fast sig i samma spår.

Läs också

Nyligen publicerat - Österbotten