Hoppa till huvudinnehåll

Schyssta nya låtar bortom mainstream 4

Seasick Steve
Seasick Steve Seasick Steve Bild: EPA / Jose Coelho seasick steve

Strömmen av ny musik är stridare än någonsin och det är helt omöjligt för gemene strölyssnare att ens försöka hänga med i alla svängar. Därför presenterar jag med lagom ojämna mellanrum tips på nya schyssta låtar som glatt mig den senaste tiden. Det blir mestadels en rundtur i det uppfriskande musikaliska fältet någonstans litet bortom de mest upptrampade stigarna. Här kommer ånyo en handfull sådana låtar.

Tom Robinson / Don't Jump, Don't Fall


Det är 16 år sedan Tom Robinson senast gav ut ny musik. Men nu arbetar han som bäst på sin 15:e studioplatta Only The Now som kommer ut i höst (mer om den då). Häromdagen släppte han smakprovet Don't Jump, Don't Fall. Den handlar om en tonåring som rymmer hemifrån och som det går dåligt för. Det är samtidigt en välgörenhetssingel för att motverka självmord bland män i alla åldrar i Storbritannien. Men även om man inte vet det är låten oerhört stark. Toms röst, texten, arret, instrumenteringen – allting känns ända från skelettet till gåshuden. Det här är en låt som man verkligen skall lyssna på med bägge öron, med tillräcklig volym och ur respektabla högtalare. I skrivande stund finns låten enbart på Spotify, men den ges ut mer officiellt den första juni när Tom Robinson fyller 65 år.

Duke Garwood / Disco Lights


Om Nick Drake och Mark Lanegan hade fått ett hemligt kärleksbarn som bott långt ute i öknen och sedan som vuxen fått jobb med att göra musik till David Lynch-filmer, så hade det kanske låtit så här. Skönt stämningsfull återhållsam musik men med dold energi. Ha inte bråttom. Låt det ta sin tid. Spännande att en Londonbaserad engelsman som Duke Garwood kan låta som om hans rötter hade varit förankrade i Dust Bowl i USA.

Dengue Fever / Rom Say Sok


Smått psykedelisk popmusik med influenser från Kambodja. En khmer-sångerska som startade som populär karaoke-artist i först Kambodja och sedan i Little Pnomh Penh, Long Beach, Kalifornien. Och en text som handlar om den gamla kambodjanska folksagan om en kvinna vars hår sög upp allt vatten i havet, så att bl.a. ett segelfartyg och en enorm krokodil förvandlades till berg. Intressant blandning av litet allt möjligt, detta. Men oerhört medryckande. Man kan inte undvika att bli på gott humör.

Seasick Steve / Summertime Boy


Mungiga! Då kan det ju inte vara helt snett. Nej, men skämt åsido har jag alltid haft ett litet ambivalent förhållande till Seasick Steve. Jag har liksom gillat själva grejen med honom mer än hans musik. Men med Summertime Boy tar han ett klart kliv närmare min skivhylla. Hela nya plattan Sonic Soul Surfer bör nog kollas in närmare. Ja.

Blancmange / Paddington


Det är när man hör välgjord synthpop som man märker hur mycket man emellanåt saknar det. Brittiska Blancmange kittlade mina sinnen redan på 80-talet, men ho vet om inte detta klår t.o.m. det. Här kommer härligt kontemporära retrosynthsound som för tankarna litet till Cabaret Voltaire och senare Thomas Dolby. Musikalisk popkonst när den är som bäst.

Schyssta nya låtar bortom mainstream-listan på Spotify: