Hoppa till huvudinnehåll

Dicken mästare efter 20 års paus

Dicken vann mästerskapet
Dicken vann mästerskapet Bild: Yle/ Sture Forstén dicken

Högt tempo, fantastisk publik och nervigt värre i 50 minuter men efter det lyckades Dicken på slutet dra upp en lucka som höll resten av matchen och klubben tog sitt första mästerskap sedan 1995.

Det var två ytterst laddade lag som för sista gången den här våren drabbade samman i Idrottshuset. Och om lagen var tända var publiken det också – ungefär 900 människor på plats, fullsatt och ett öronbedövande ljud genom hela matchen.

Allvarets situation och den stora publiken gjorde att spelet tidvis var slarvigt, i synnerhet Dicken. Men trots det höll man jämna steg med hemmalaget i den första halvleken.

Det såg visserligen tufft ut efter 15 minuters spel då Johanna Hilli efter tre fullträffar på raken förde upp HIFK i en tremålsledning, 9–6.

Dicken tog time-out där och budskapet var säkert att vårda bollen bättre och inte skjuta efter fem sekunder. Spelarna lydde och samtidigt skärpte man sig också i försvaret.

Dicken firar guld
Dicken firar guld Bild: Yle/ Sture Forstén dicken

I HIFK hade Johanna Hilli och Lotta Kulju ganska långt stått för målfabrikationen så här långt men efter Kuljus 10–7 blev det måltorka i HIFK i nästan tio minuter. Dicken hittade rätt fyra gånger under den frekvensen och till paus gick man i siffrorna 12–11 till Dicken.

HIFK gick redan på söndag på ett bakslag då det blev klart att Ida Väyrynen inte spelar mer i vår och inför tisdagens match tvingades Victoria Berg kasta in handduken. Det betydde att HIFK körde runt på egentligen bara fyra niometers spelare. Frågan var om de skulle orka hålla hela matchen ut.

Nagelbitare igen

HIFK inledde den andra halvleken med fyra mål på raken innan Dicken vaknade och kvitterade.

Om det inte redan så här långt igen varit en nagelbitare blev det nu. Klockan tickade på med hög hastighet och lagen turades om att leda med ett mål i taget.

Men så lyckades Dicken skjuta två mål i följd och laget gick upp i en 23–20-ledning med dryga nio minuter kvar att spela. HIFK tog time-out men det var Dicken som gjorde det följande målet genom duktiga Anna Lindahl som minuten senare igen var framme och förde upp Dicken i en fyramålsledning, 25–21.

När Dicken matchen igenom bytt spelare på alla positioner märktes i det här skedet att HIFKs trio Cainberg, Hilli och Kulju verkade tröttna då de förutom att stångas med ett aggresivt Dickenförsvar också tvingades till hårt försvarsarbete. Dicken kunde hela matchen spela med 5-6 niometers spelare och det blev antagligen tungan på vågen när matchen avgjordes.

Sofia Lindholm som spelat bra hela finalserien stod nu för den ena kvalificerade räddningen efter den andra och mer eller mindre täppte till sitt mål i slutet av matchen. När dessutom Alexandra Ahlroth och Carolina Böckelman satte två mål var blev de sista minuterna en stor Dickenfest och när den femte finalen tog slut stod Dicken som segrare och finska mästare med resultatet 29–24.

En stor grej för Dicken som inte vunnit mästerskapet på 20 år och en stor grej för tränartrion som satsat hårt på detta treårsprojekt som utmynnade i ett FM-guld.
För HIFK blev det redan lagets 15 raka FM-medalj om man räknar med HIFK/Comets medaljskörd åren 2001–2008.

Resultat:

HIFK - Dicken 24–29

Dickens lagkapten, Anna Lindahl sprudlade av glädje efter matchen och tyckte att det nästan kändes konstigt att stå där i salen som färsk finsk mästare. På söndag eftermiddag kändes det tungt då HIFK kvitterade finalserien men laget lyckades snabbt nollställa situationen och idag tyckte hon att Dicken orkade bättre i slutet. Det var också taktiken då man visste att HIFK ganska långt gick runt på tre niometers spelare under hela matchen.

Nu ska mästerskapet firas och Lindahl konstaterar att det kommer att bli en lång wappen.

Silja Borgarsdottir Sandelin gratulerade Dicken till titeln och ansåg att de hade mera vilja i slutet. Hon är ändå stolt över hur HIFK lyckades komma igen efter ett 0-2 underläge i matcher. Att spela inför en så här stor och härlig publik har hon aldrig upplevt i den inhemska serien och hon hoppas att damhandbollen i Finland också i framtiden ska kunna bjuda på lika fin underhållning.