Hoppa till huvudinnehåll

”Pojken är synskadad, men kan nog gå riktigt själv”

Johan Sundholm har en medfödd synskada
Johan Sundholm har en medfödd synskada Bild: YLE/Tiina Grönroos synskada

Johan Sundholm är en hejare på datorer. Han jobbar som IT-stödperson för bland annat synskadade. Johan är själv så gott som blind. Hans synskada är medfödd och ärftligt betingad.

Brukar du ha problem med din dator? På mitt jobb händer det rätt ofta att jag ringer vårt IT-stöd. Ibland fattar jag ingenting, men jag kan åtminstone lyda order när personen i andra ändan av telefonen ber mig klicka med musen än här och än där. Oftast brukar datorproblemen lösa sig och jag kan fortsätta jobba med mina ljudfiler och webbtexter.

- Den som är blind kan omöjligt veta var på datorskärmen den ska klicka för att komma vidare. Därför måste vi ha egna IT-stödpersoner som kan förklara allting väldigt detaljerat.

Johan frilansar som IT-stödperson för Näkövammaisten keskusliitto och Förbundet för Finlands svenska synskadade. Han brukar också hjälpa personer med fullgod syn. Han är utbildad datanom.

Johan Sundholm har en medfödd synskada. Han fungerar som it-södperson för andra synskadade
Johan Sundholm har en medfödd synskada. Han fungerar som it-södperson för andra synskadade Bild: YLE/Tiina Grönroos it-stödperson

Johan har ett skrivbord som kan prata. Han kan också läsa med hjälp av en punktskriftsdisplay. Det går väldigt snabbt när Johan jobbar vid datorn. Yles hemsida får inte speciellt bra betyg.

Punktskriftsdisplayen är ett viktigt hjälpmedel för synskadade
Punktskriftsdisplayen är ett viktigt hjälpmedel för synskadade Bild: YLE/ Tiina Grönroos punktskriftsdisplay

- Det är en utmanande sida att surfa på med tanke på all grafik och alla videoklipp. Det här är viktiga saker att tänka på när man kodar eller gör hemsidor.

Johan vet hur färger ser ut

Johan Sundholm har i år fyllt 30. Han föddes med en synskada som läkarna först trodde de skulle kunna åtgärda. Tyvärr gick det inte så.

- Jag är född med ärftlig grå starr och sekundär glaukom. Det var när grön starren och ögontrycket upptäcktes som läkarna ändrade uppfattning. Då var jag ungefär två år.

Johans syn försämras sakta, men säkert. Idag ser han skarpa kontraster.

- Jag har aldrig haft fullgod syn, men jag har sett bättre. Därför vet jag hur färger ser ut.

Johans två yngre bröder är också synskadade.

- Kvinnorna i familjen är bärare av genen, pojkarna drabbas, det vill säga föds med synskada.

Idag tar Johan mediciner, bland annat ögondroppar, som sänker ögontrycket.

- Men när jag var barn var jag med om ett tjugotal ögonoperationer. Kanske de här medicinerna inte var lika effektiva då. Ögonoperationerna var fruktansvärda och hemska.

Johan berättar om långa sjukhusvistelser. Han kände sig också väldigt ensam.

- Man skulle ligga i sängen och man skulle ligga väldigt länge. Så länge familjen bodde i Helsingfors var det ändå okay, men efter att vi flyttade till Barösund i Ingå var det bara min farmor som kunde besöka mig varje dag.

Johan bytte skola

Johan är född i Helsingfors, men familjen flyttade till Västnyland när Johan var barn.

Johan ville överhuvudtaget inte flytta från Helsingfors. Han hade just inlett sin skolgång i Svenska skolan för synskadade. Familjens flytt till Ingå innebar att Johan var tvungen att bo på skolans internat i Helsingfors.

- Jag bodde veckorna borta och kom hem till veckosluten. Så gjorde jag i alla år ända fram till sista läsåret. Då bytte jag skola till Karis.

Det var Johan som ville byta skola. Hans storasyster hade nämligen bläddrat i Johans skolböcker och hade konstaterat att undervisningen halkade efter i Johans skola.

- Det som vi lärde oss på åttan i högstadiet hade min syster redan lärt sig på sexan i lågstadiet. Jag förstod då att jag inte kommer att klara gymnasiet om jag fortsätter gå i skolan för synskadade.

- De flesta som går i skolan för synskadade har ofta någon form av utvecklingsstörning, vilket gör att undervisningen anpassas för att passa alla. Vi följde inte den vanliga läroplanen.

Johan beslöt sig för att gå sitt sista grundskolår i Karis svenska högstadium. Beslutet var lättare att fatta efter att han hade gått i samma skriftskolläger som hans blivande klasskamrater.

- Före skribalägret var jag rysligt nervös. Jag skulle för första gången göra något med jämnåriga som jag inte kände från tidigare och som hade normal syn. Jag övervägde till och med att skippa lägret och bara skriva skribatenten.

- Men så gick jag lägret och där träffade jag en massa människor. Det var helt okay.

Skolbytet gick relativt smärtfritt. Den nya skolan hade många elever och själva byggnaden bestod av flera olika trappor, långa korridorer och många skolsalar.

- Min mamma sa till rektorn att ”pojken är synskadad, men han kan nog gå riktigt själv”. Efter ett par dagar hittade jag till alla klasser.

Johan Sundholm med studentmössa
Johan Sundholm med studentmössa Bild: privat johan sundholm

Johan skrev sist och slutligen studenten i Helsingfors. Efter högstadiet och några år i gymnasiet i Karis, valde Johan att flytta till Helsingfors. Han upplevde att en lärare satte käppar i hjulet för skolgången i Karis.

- Studentskrivningarna var i Norsen och min slutliga studentexamen tog jag i Helsingfors aftongymnasium. I det skedet hade jag en del förtroendeuppdrag dagtid som gjorde att jag var tvungen att sköta studierna kvällstid.

- Men jag blev student!

Synskadan får inte bli något hinder

Johan flyttade småningom tillbaka till Karis. I dag bor han i ett egnahemshus i Karis. Han klarar sig på egen hand, men brukar få hjälp med städning. I samma hus bor också Johans hyresvärd.

Som ung kände sig Johan rätt ensam. Han hade svårt att få kompisar bland jämnåriga. I dag har han tagit igen skadan.

Johan har gett sig katten på att göra det mesta som hans seende kompisar gör. Han går på fotbollsmatcher och är aktivt med i hejarklacksgänget. Eftersom Johan bor i Karis är valet av fotbollslag ganska självklart, Johan hejar på BK-46.

- Den här säsongen blir extra intressant. Det blir flera bortamatcher i bland annat Björneborg och Närpes.

Hur kan en synskadad, närapå blind människa, hänga med i vad som sker på fotbollsplan?

- Jag kan inte se bollen, men de andra på läktaren berättar nog vad som händer. Dessutom hör jag på domarens visslingar. De visslar olika beroende på vad som är på gång.

Johan är aktiv föreningsmänniska och har bland annat engagerat sig i de synskadades förbund. Han sitter för tillfället inte i någon styrelse, men han deltar flitigt i deras verksamhet.

Johan upplever att människorna har blivit mycket öppnare. De tar kontakt på ett helt annat sätt än tidigare.

Det finns inget värre än att sitta ensam hemma utan något att göra.

- Förr var man mera undangömd som synskadad. Idag vet människor mera om oss tack vare våra förbund. Folk är väldigt hjälpsamma. Det märks bland annat när man rör sig ute på stan.

Johan lämnar aldrig sitt hem utan sin vita käpp. För honom är den vita käppen lika naturlig som att man har skor på sig utomhus.

- Åker jag till Helsingfors och har bråttom till något möte brukar jag be att få en personlig assistens med mig. Har jag gott om tid brukar jag åka iväg ensam. Man kan alltid be om hjälp ifall det behövs.

Johan rör sig rätt obehindrat i trafiken. Han använder sig bland annat av tåg. Men han minns också hur det kändes inför 18-årsdagen.

- När mina kompisar gick i bilskola kändes det lite konstigt. Kan de inte prata om något annat än sina körlektioner, tänkte jag. Men de här tankarna och känslorna gick ganska fort om och efteråt fick jag följa med på åktur.

- Det goda med att inte ha körkort är ju att man inte behöver köra på sina kompisar när de ska på krog!

Samhälleligt engagerad

På senare år har Johan börjat engagera sig politiskt. Redan i skolan ville ha ta hand om de mindre eleverna. I dag är han ersättare i Raseborgs grundtrygghetsnämnd.

- Finland hör till en av världens bästa länder vad gäller handikappfrågor. Till och med Sverige halkar efter.

- Vårdreformen oroar lite, vi vet inte ännu hur den kommer att påverka oss. Antingen får man leva med den nya reformen eller så får man försöka påverka efter bästa förmåga.

Johan tänker ställa upp igen i nästa kommunalval.

I höst tänker Johan satsa på studier.

- Jag planerar att söka till Social- och kommunalhögskolan för att läsa statskunskap.

Kommer han inte in på Soc&kom kan han fortsätta sina påbörjade studier till tradenom på yrkeshögskolan Novia.

Vad är det som driver Johan Sundholm?

- Det finns inget värre än att sitta ensam hemma utan något att göra. När jag hade semester tänkte jag bli tokig efter en vecka. Den gången åkte jag till familjens stuga i Kimito för att jobba.

Du kan höra Johan Sundholm i ett Samtal om livet på Radio Vega fredagen den 1 maj kl 11.00 och lördagen den 2 maj kl 20.03.