Hoppa till huvudinnehåll

Bananernas förlovade land

Innan jag kom till Uganda visste jag inte att det fanns så många olika sorters bananer.

Det finns vanliga bananer (”sweet bananas”) matooke-bananer och gonja-bananer, bara för att nämna de vanligaste.

Ugandiernas stapelföda är just matooke-bananer. De kokas ihop till en slemmig bananröra som man äter med bönor eller kyckling eller kött. Det bästa sättet att bli kompis med en ugandier är att tycka om matooke.

Dagens viktigaste måltid – och måltiden då man oftas äter matooke – är lunchen. Lunchen är helig, då stör man ingen och har inget program. Har man viktiga telefonsamtal gör man klokast i att inte ringa dem mellan ett och två på eftermiddagen.

Jag slutar inte att bli imponerad över mängden kolhydrater ugandier kan få i sig på en gång. Till lunchen kan det förutom matooke också rymmas ris, potatis, pumpa, posho (majsgröt), cassava och varför inte sötpotatis på tallriken. För att inte glömma chapati.

Chapati-bröd kan man köpa precis var som helst i landet. Kommer du till en liten avlägsen by kan du vara säker på att där finns ett chapatistånd. (Favoritnamnet på ett chapatistånd var ”Mr. Loss” – det gick nog inte så bra för honom.) Stapelföda nummer två för ugandier efter matooke kan man kanske säga att är rolex, en chapatirulle med ägg och grönsaker i.

Chapati är ursprungligen ett indiskt bröd, och indier finns det gott om i Uganda. De har återvänt efter att Idi Amin under sitt skräckvälde körde ut alla asiater ur landet.

Kampala kryllar av indiska restauranger, och en hel del andra internationella kök också. Och tur det, åtminstone för den som inte tycker om matooke.

Jag är inte speciellt förtjust i matooke. Men berätta inte det för någon.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes