Hoppa till huvudinnehåll

Island - mitt nya land

Christoffer i sitt nya land Island
Christoffer i sitt nya land Island Christoffer i sitt nya land Island Bild: Yle, Haldin communication mitt nya land

Mitt nya land-korrespondenten Christoffer Westerlund bloggar om Island.

Om man tänker så här i efterskott på hur fantastiskt och inspirerande Island är, så är det väldigt konstigt att jag inte har besökt landet redan för länge sedan. Det dröjde faktiskt ända till sommaren 2012 innan mina vägar skulle leda mig till denna lilla ö i mitten av Nord-atlanten.

Island

  • En nutida legend går om att vikingarna döpte den nyfunna ön till Island eftersom de ville hålla ön för sig själva och hellre ville se danskarna invadera det isbelagda Grönland. Tyvärr hittade jag ingen riktig viking som ville bekräfta detta…
  • Ön har befolkats ända sedan 700-talet, men blev självständig republik först 1944.
  • Den arktiska räven är det enda infödda djuret.
  • Islands största exportvara är aluminium som hämtas till landet för förädling. Efter aluminium kommer olika fiskprodukter.
  • Eftersom Island inte har egna fossila bränsleresurser är landets största importvara bensin.
  • Island har ingen egen armé och ingen järnväg.
  • Reykjavik är världens nordligaste huvudstad.
  • Islänningarna toppar världslistan på konsumtion av coca-cola, kaffe, ost samt användning av sociala medier.

Efter det besöket visste jag att jag förr eller senare kommer att spendera mer tid där. Jag är väldigt tacksam för att jag med denna tv-serie har fått stifta närmare bekantskap med Island. Även om Island känns långt borta så är det ju bara en tre-timmars flygtur från Helsingfors.

Också det faktum att det är ett nordiskt land dit man kan åka och bo/jobba när som helst gör att Island känns ännu mer hemtrevligt. Isländska är som språk en konstig blandning mellan svenska, finska, danska och japanska. Jag lärde mig överraskande snabbt att läsa skyltnamn och förstå enkla samtal.

Allt sedan den norska hövdingen Ingólfr Arnarson koloniserade ön år 874 har olika länder och grupper tävlat om herraväldet på ön och det dröjde ända till år 1918 innan Island kunde kalla sig självständigt.

Även om landet har varit under kontroll av andra länder ända in till början av förra århundradet så råder en unik självständighet bland islänningarna som tyder på att de aldrig egentligen har varit ockuperade utan enbart administrerade. Vikingarnas attityd lever allt kvar, även i de ytligt sätt slappa och bekväma Reykjavik-borna.

Min första fysiska kontakt med Island (efter Keflavik flygplats) var som för 98% av alla turister det legendomspunna, geotermiska spa:et “The Blue Lagoon”. Denna attraktion finns med i alla reklamblad och guideböcker för turister. Väldigt mycket bättre än de flesta normala badinrättningar, men på Island är det lätt att hitta flera simhallar som enkelt klår (pun intended) ”The Blue Lagoon”.

Eftersom Island ligger väldigt passligt till mellan USA och Europa går det lätt att stanna på Island på vägen till eller från Europa. Så om man annars inte har vägarna förbi så går det jättebra att uppleva åtminstone en del av Island på några dagars stop-over.

Nåväl, några dagar räcker just bara till att skrapa på ytan. Jag kände att under de tolv veckor jag spenderade där i augusti-oktober fick jag en bra inblick i vardagen på Island, eller närmast i Reykjavik, men kan inte alls påstå att jag har ett fullständigt grepp om den vackra och näst intill oändliga naturen.

Hela norra sidan och östra kusten blev oupptäckta denna gång. Mina vänner har berättat att de områdena har de mest spektakulära vyerna på hela ön, dock är ju det södra kustområdet med sina många glaciärer och heta källor också väldigt vackert och pittoreskt.

Jag har alltså en god orsak att åka tillbaka snart för att upptäcka mer!

Christoffer Westerlund