Hoppa till huvudinnehåll

Gennarbyviken mår rätt bra

strand
Vattnet i Gennarbyviken är rätt mörkt och humusbrunt, men är inte särskilt rikt på näringsämnen. strand Bild: Yle vatten

Det finns syre i djupfickorna i den tidigare havsviken visar ett färskt examensarbete vid Yrkeshögskolan Novia. Havsområdet utanför lider av syrebrist, men i den numera söta Gennarbyviken finns inte samma problem.

Direktören för Tvärminne Zoologiska forskningsstation, Marko Reinikainen, väckte idén om forskning i Gennarbyviken då han besökte Novia.

Två studerande blev intresserade och det har lett till två olika examensarbeten.

Saranna Sandström frågade invånarna om de vill att viken öppnas igen och blir en del av havet medan miljöplanerarstuderanden Amelie Lignell valde att granska vattenkvaliteten i vattenområdet.

- Jag har undersökt vattnets ph, syrehalten, salthalten, hur mycket kväve och fosfor det finns i vattnet samt vilka metaller det finns i bottnen, säger Lignell.

Hon har också jämfört nuläget med tidigare forskningsmaterial som finns ända från 1950-talet.

Forskningen stöds ekonomiskt av Tvärminne Zoologiska Station samt Tenala sparbanksstiftelse. Stationen utförde laboratorieprover för vattnet medan sparbanksstiftelsen betalar för understöd för laboratorieundersökningarna av metaller i sedimentet.

Amelie Lignell tar vattenprover.
Amelie Lignell tar vattenprover. Amelie Lignell tar vattenprover. Bild: Amelie Lignell amelie lignell

För- och nackdelar

Gennarbyviken är 16 kilometer lång. På 1950-talet snördes den av och blev en sötvattenbassäng för att tjäna stålindustrin på Hangö udd.

Nu 60 år senare finns det lokala invånare samt medlemmar i den lokala fiskevårdsföreningen som undrar ifall det skulle vara bättre ifall viken igen blev en del av havet.

Bland annat har man nämnt att det skulle kunna komma in laxar i viken ifall den var öppen och att värdet på tomterna skulle höjas ifall det fanns en koppling till havet.

Saranna Sandströms forskning visar att det är en knapp minoritet som i det här skedet vill ha en öppning.

Amelie Lignell som har undersökt vattenkvaliteten vill inte ta ställning till vad som är det bästa för viken. Det har tagit länge för viken att stabilisera sig efter att ha varit en havsvik till att bli något som mest liknar en sjö i dag.

Om man öppnar viken på nytt tar det en tid innan läget är i balans igen.

- Det finns både för- och nackdelar. Innan man kan överväga att öppna viken igen måste man noga undersöka vilka konsekvenserna blir. Viktigt är också vad invånarna själva vill.

Hon säger också att invånarna med sina val kan påverka hur viken mår.

- Det handlar om att till exempel inte släppa ut bastuvattnet i viken eftersom det göder vattnet.

Lignell är noga med att betona att det arbete hon har gjort är ett examensarbete.

- Jag är ingen marinbiolog eller insatt forskare. Jag hoppas min forskning stöder framtida forskning.

Bra syreläge

Det Lignell kan konstatera i sin forskning är ändå att Gennarbyviken mår rätt bra.

- Jämfört med vattenområdet utanför Gennarbyviken är syreläget mycket bättre i djupfickorna.

I havsområdet utanför råder det i augusti syrebrist redan på 15 och 18 meters djup.

Djupfickorna i Gennarbyviken är däremot över 30 meter djupa, men där finns syre.

Syrebrist leder till att närsalter frigörs i vattnet och det leder bland annat till algblomningar. Gennarbyviken har inte haft problem med några algblomningar.

Tidigare var Gennarbyviken starkt siktat så att tyngre salt vatten låg vid bottnen med lättare sötvatten vid ytan.

Numera finns det inte längre den här segmenteringen i vattnet och det betyder också att vattnet blandas ordentligt på våren och hösten när temperaturen är jämn i vattenpelaren. Det leder till det goda syreläget.

- Till en början var salthalten ungefär 5 promille, men numera är salthalten under 0,05 promille till och med i djupsänkorna. Vattnet räknas som sötvatten.

Om Gennarbyviken igen blir en havsvik är det troligt att det uppstår syrebrist i djupfickorna. Prover som togs i Gennarbyviken på 1950-talet visar att det då var väldigt låga halter av syre i Norrviken, säger Lignell.

Brunt vatten

PH-värdet i Gennarbyviken är neutralt, vilket betyder att vattnet inte är surt.

- Siktdjupet är måttligt. Det beror antagligen på att det finns rikligt med humus i vattnet.

Det är ett ganska normalt läge för många finländska sjöar, men Lignell konstaterar att det finns en hel del jordbruk kring viken därifrån den kan rinna ut humusämnen som gör vattnet brunt.

- Särskilt på våren när det kommer mycket smältvatten från stränderna ser man att siktdjupet försämras. Också vid stormar grumlas vattnet. Siktdjupet varierar alltså ganska kraftigt under året, säger hon.

Bara lite näringsämnen

För närsalternas del är läget rätt bra.

- Halterna av kväve och fosfor är låga eller måttliga. På en skala på mellan ett och fem där fem är det sämsta har värdena i Gennarbyviken fått värden på mellan ett och två. Det är ett bra resultat.

Lignell har inte undersökt förekomsten av algblomningar, men då hon har talat med invånare vid viken har de sagt att algblomningar inte är något problem.

Ifall viken blir en del av havet kan det leda till syrebrist och algblomning, konstaterar Lignell.

Skillnad mellan norr och söder

Gennarbyviken kan delas i en nordlig och en sydlig del. Viken skärs av en bro där Prästkullavägen går över viken.

Vattenbassängen i den nordliga delen har lite mindre vatten och det sker inte särskilt mycket vattenutbyte mellan de två delarna.

- Det finns lite mera jordbruk i norr och påfrestningen på vattnet i norr är lite starkare än i söder. Man kan säga att den nordliga delen mår lite sämre än den sydliga delen, säger Lignell.

Kvicksilver i bottnen

Amelie Lignell lät också analysera bottenprover i Gennarbyviken för att se vilka metaller där fanns.

- Det fanns inget alarmerande resultat. Men det fanns nog måttligt höga värden av brom, koppar och kvicksilver. Särskilt kvicksilverhalterna borde följas med, säger Lignell.

Däremot var till exempel blyhalterna låga, vilket är bra.

Hon har inte tagit prover på sedimentet utanför Gennarbyviken, men eftersom stålindustri har varit verksam i hela området är det sannolikt att det också i andra vattendrag finns förhöjda halter av tungmetaller i bottensedimenten, säger Lignell.

Amelie Lignells slutarbete kommer att publiceras på Theseus som är en webbsida för yrkeshögskolornas examensarbeten och nätpublikationer. Där kommer man att kunna läsa hela rapporten.

Se på karta

Läs också