Hoppa till huvudinnehåll

Veckans Sibbe: Utmätningsmännen tänkte ta flygeln

Jean Sibelius flygel i salen på Ainola
Jean Sibelius flygel i salen på Ainola Bild: Helsingfors stadsmuseum/Sakari Kiuru ainolasalen

Flygeln i Jean Sibelius hem Ainola var en 50-årspresent. 144 av hans musikvänner hade samlat ihop pengar för att kunna ge honom ett ordentligt instrument.

Men det höll på att gå illa. Som vanligt hade Sibelius stora skulder och bara några dagar efter 50-årsdagen knackade utmätningsmän på dörren. De såg sig omkring och konstaterade att flygeln kunde var en lämplig pjäs att mäta ut. Till all lycka kom Sibelius vänner ännu en gång till hjälp och sångerskan Ida Ekman ordnade en folkinsamling. Skulderna kunde avkortas och Sibelius fick behålla sin nya födelsedagspresent.

Hög kvalitet

Pianisten Folke Gräsbeck har spelat in en skiva på flygeln på Ainola i Träskända och han berömmer instrumentet.

- Flygeln är inte stor, strax under 2 m lång, men den är i väldigt gott skick. Året 1915 använde pianotillverkaren Steinway mycket goda material.

De mekaniska delarna och strängarna tillverkades av fabriken i New York medan trädelarna och detaljerna av ebenholts monterades vid fabriken i Hamburg. Därifrån skeppades den till Finland.

Pärlande anslag

Klangbottnen i en flygel ska helst vara gjord av kvistfri gran med mycket täta fibrer. Steinway fick sitt virke från en speciell högslätt i Rumäninen, säger Gräsbeck och fortsätter,

- Ainolaflygeln är byggd av bästa material och det känns fortfarande. Den har inte den djupa basklangen som stora flyglar, men den har ett vackert lyriskt anslag som passar ypperligt för pärlande pianomusik som ”Nejlikan” och ”Impromptu”.

200 pianostycken

Hur Jean Sibelius själv spelade piano vet man egentligen inte så mycket, säger Folke Gräsbeck, men eftersom Sibelius komponerade också tekniskt avancerad pianomusik (t.ex. Kyllikki-sviten) så tyder det på att han var rätt duktig vid tangenterna.

- Sibelius skrev omkring 200 pianostycken och lägger man till de 200 verk där pianot finns med så är det en ansenlig mängd pianomusik han de facto skrev.

Han var aldrig någon vän av virtuost frodig textur à la Liszt eller Rachmaninov, säger Gräsbeck. Det framgår av Sibelius brevväxling där han ofta betonar det sångbara, det sjungande i musiken. Han var ingen vän av ytlig virtuositet.

Flygeln fyller 100 år

Sibelius spelade ofta på nätterna då han prövade hur olika kompositionsidéer kunde låta. Frun Aino var en duktig pianist och alla hans döttrar lärde sig grunderna i pianospel. Pianoläxorna fick döttrarna däremot öva på i källaren, dit det gamla pianot flyttades. Sibelius hade svårt att koncentrera sig på komposition om det förekom för mycket ljud omkring honom.

Flera kända musiker spelade för Sibelius då de besökte honom, bland andra Wilhelm Kempff år 1923, Kosti Vehanen och Marian Anderson 1933 och Emil Gilels 1952.

Flygeln fyller 100 år i år.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje