Hoppa till huvudinnehåll

Kaurismäki & Co firar 30 år med Sodankylä filmfestival

Timo Malmi presenterar programmet på årets festival.
Konstnärlige ledaren Timo Malmi presenterar årets utbud på Sodankylä filmfestival. Timo Malmi presenterar programmet på årets festival. Bild: Silja Sahlgren-Fodstad sodankylä filmfestival 2015

Festivalen som skakar om ens dygnsrytm fyller trettio år i år. Firar gör man med stjärnor som Mike Leigh och given publiksuccé. Men visste ni att Aki Kaurismäki var beredd att lägga ner festivalen efter fem år?

Men låt oss börja med att snabbspola tillbaka till 1985. Året då filmskaparna Aki & Mika Kaurismäki tillsammans med kollegan Anssi Mänttäri drog upp planerna för en festival långt från urbana filmsalonger och trendiga miljöer.

En festival på en plats där solen aldrig går ner. Bokstavligen.

I samråd med representanter för den lilla kommunen Sodankylä beslöt man att vika en knapp vecka åt möjligheten att njuta av både klassiska och nya filmer. Dygnet runt. Mitt ute i den lappländska naturen skulle filmskapare och publik få en chans att mötas.

Trettio år senare står Aki Kaurismäki och Anssi Mänttäri i det stimmiga sorlet på bar Dubrovnik i Helsingfors och tar del av hur nytillträdde festivalchefen Timo Malmi presenterar årets program.

- Såhär såg programbladet ut 1986, säger Malmi och håller upp ett tummat papper som ryms i hans innerficka. - Årets broschyrversion går väl på ett par hundra sidor, konstaterar han och utlovar i rask takt gamla filmer i nytt tält, många stjärnor och långa samtal. Plus stor von Bagh-satsning, polska nyheter, slovenska klassiker och "sing along"-version av ”Purple Rain".

Bland annat. Mycket annat.

Medan Malmi pratar sneglar jag försynt bakåt för att se om Kaurismäki ännu står kvar vid dörren. Och det gör han. Aki Kaurismäki dyker sällan upp på presstillfällen och håller låg profil de gånger han gör det. Men svarar på frågor om Sodankylä - det gör han gärna.

Aki Kaurismäki: Stumfilm och fotboll

- Jag har tusentals minnesbilder från det där första året. Det var en sådan kraftansträngning, en ansats sprungen ur tomma intet.

Aki Kaurismäki vid filmfestivalen i Cannes 17.5.2011
Aki Kaurismäki vid filmfestivalen i Cannes 17.5.2011 Bild: EPA / Christophe Karaba le havre

Jag minns t ex att Samuel Fuller gjorde ett otroligt starkt intryck, han satte sin prägel på allt. Vi arrangörer hade fullt upp med att försöka hänga med i svängarna, säger auteuren som i det skedet mest fick ägna sig åt praktiska saker.

- Vi släpade utrustning hit och dit och jag fick en tre dagars kurs i att sköta teknik. Solljuset sipprade genom hålen i duken – men filmen rullade. Då fylldes jag av en stor, sentimental känsla.

Trots att succéerna avlöste varandra var Kaurismäki efter bara fem år beredd att lägga ner hela festivalen.

- Jag tyckte att det hade varit fem så fantastiskt bra år att det var omöjligt att festivalen skulle kunna fortsätta hålla samma nivå. Men Peter von Bagh stod på sig. Och det var ju tur det, ler Kaurismäki som ändå är benägen att säga att mycket ändrat under åren som gått.

- Visst har helheten blivit allt mer slipad och i viss mån har oskuldsfullheten gått förlorad. Men publiken håller liv i andan. Allt kretsar fortfarande kring film och därmed har festivalen bevarat sin grundtanke.

När jag ber Kaurismäki fånga festivalen i en bild funderar han en lång stund och säger slutligen:

- Publiken filmad bakifrån, med "Rovaniemen markkinat" på duken framför sig och ett live-ackompanjemang i bakgrunden. Det är nog det som är det riktigt stora - en stumfilm, livemusik och tusen personer i publiken.

Bilden hänger högtidsfullt i luften i några sekunder innan den ger plats för en annan - betydligt mera jordnära variant.

- Jag kan ju inte gärna säga att det är bilden av mig själv när jag gör självmål i en av festivalens fotbollsmatcher. Jag försökte bara fälla en motståndare, men dribblade samtidigt bort målvakten...

Liselott Forsman: von Bagh och Leigh

Kaurismäki har varit med sedan festivalens första år och detsamma gäller Liselott Forsman - idag ansvarig producent på Yle. Hon säger att hon hoppas att det team som satt ihop årets upplaga skall lyckas upprätthålla den anda som Peter von Bagh representerade.

Liselott Forsman
Liselott Forsman Bild: YLE/Liselott Forsman liselott forsman

- Han var en professionell filmexpert, men också en otroligt varm, social och frikostig människa.

- Och det är de två sakerna som skall kombineras: alla skall känna sig välkomna i Sodankylä, ingen får exkluderas - men samtidigt skall diskussionerna hålla en hög professionell nivå, säger Forsman och levererar en anekdot som bevisar att det ena inte behöver utesluta det andra.

- Jag hade en kompis som efter sitt första besök på festivalen beskrev hur han tre på natten såg en berusad man antasta von Bagh i kön till korvkiosken. "Hördu - vilken film tycker du jag borde gå och se" sluddrade han fram och von Bagh gick genast in för att ta frågan på allvar och så inleddes en diskussion om film.

- Med andra ord: ingen är någonsin i så dåligt skick att den inte skulle kunna vara en fullvärdig medlem i den här festivalgemenskapen.

Von Baghs bortgång i september ifjol fick många att undra hur den festival han kommit att prägla överhuvudtaget skulle kunna leva vidare. Det var ju inte bara det att han satte sin prägel på det hela med sin personlighet - var det inte hans kontaktnät som möjliggjorde det mesta?

- Jo, men samtidigt hann han ju under åren skola in mängder med nya människor. T ex Timo Malmi som nu har tillträtt som konstnärlig ledare har ju jobbat med utbudet i många år, konstaterar Forsman och fortsätter:

- De som var unga i början av festivalens karriär har idag kontakter till det äldre gardet medan de unga medarbetarna håller koll på det som händer på annat håll. Det är många åldersgrupper som samarbetar.

Forsman själv brukar alltid leda den diskussion om inhemsk film som i Sodankylä äger rum mellan inhemska filmskapare och deras publik - och det är naturligtvis något hon brinner för. Men hon ser också fram emot att möta Mike Leigh. Igen.

- Jag gjorde faktiskt ett radioprogram med honom för länge sedan - om hans spännande sätt att regissera sina skådespelare. Jag minns hur jag då tyckte att han såg ut som en söt, äldre julgubbe. Och på något sätt har tiden stått stilla - han ser fortfarande likadan ut och är lika full av livsglädje, experimentlusta och kärlek till filmen. Åren har gått och vi blir alla äldre - men Leigh är sig lik, avslutar Liselott Forsman.

Minuten innan vi skall gå in i biosalongen för att se en av festivalens filmer - "Phoenix" av den tyske regissören Christian Petzold som är en av årets huvudgäster - kommer Anssi Mänttäri förbi. Jag rycker honom i ärmen och hinner få ytterligare några minnesbilder av det där magiska året 1986.

Och just när vi högljutt informeras om att "NU BÖRJAR FILMEN!!" sätter Mänttäri fingret på det som utgör en viktig kugge i det positiva atmosfärbygge som utgör Sodankylä filmfestival:

- Det här är en festival där man inte tävlar med varandra. Det är det som är det fina.

Ögonblicket efter det släcks lamporna. Och ännu en film kan börja.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje