Hoppa till huvudinnehåll

En mor söker en roll

Pärmen till Erik Wijks bok Bara de riktiga orden
Erik Wijks mamma Ulla porträtteras i boken "Bara de riktiga orden". Pärmen till Erik Wijks bok Bara de riktiga orden Bild: Förlaget Natur & kultur erik wijk

I boken Allt vi här drömma om skrev den svenska författaren Erik Wijk om sin pappa Olof, som en stor del av sitt liv levde ensam i ett primitivt hus i skogen. I vår är Wijk aktuell med en bok om sin mamma Ulla som under alla år sökte en roll, en plats och ett sammanhang i sitt liv.

I Allt vi här drömma om (2009) skriver Erik om hur fadern Olof kort efter att Olof och Ulla gift sig blir betagen och fullkomligt uppslukad av Emanuel Swedenborgs andliga universum.

Så småningom går Olof in i en egen värld där det inte finns plats vare sig för familj eller vänner, och han flyttar ut till en liten primitiv stuga utan elektricitet och rinnande vatten. Här kan han i lugn och ro läsa Swedenborg och ägna sig åt egna Bibelstudier.

När Erik en höstdag 2006 berättar för sin mamma att man hittat Olofs till hälften brända kropp i den ensligt belägna stugan i skogen blir hon strålande glad och drar en kolossal suck av lättnad. För henne är mardrömmen över – år kantade av ångest och rädsla har satt sin prägel på hela familjen.

Mammas gåva och arv till mig – närhet och förtrolighet – är nu hinder som gör att jag inte kan förklara min kärlek för henne. Min känsla för henne är inte sådan att den passar i frasen ’jag älskar dig’, inte så stark, inte så allmän, inte så oreserverad, utan långt mer komplicerad.

Miljonärssonen som blev eremit

Porträttet av fadern är ett försök att förstå hur det kommer sig att Olof, som var enda sonen i en förmögen Göteborgsfamilj, väljer att vända ryggen åt rikedom och överklassliv, kapa av alla band och leva ett eremitliv i skogen i mer än 40 år.

Avsikten och förhoppningen (samt utbildningen) var att Olof skulle gå i sin fars och sin mors fotspår och ägna sitt liv åt sjöfart och handel. Olofs mamma var en av ägarna till världsrederiet Broströmskoncernen och Olofs pappa var för sin del vd för Svenska Amerika Linien.

Men Olof vägrade foga sig i ett liv som i hög grad byggde på pengar, girighet och kärlekslöshet – detta är i alla fall de slutsatser sonen Erik drar efter att han gått igenom faderns efterlämnade papper, brev och olika dokument, samt via de samtal han fört med släkt, tidigare klasskamrater och grannar.

Fram växer bilden av en olycklig och missanpassad pojke som inte kände sig sedd och accepterad. Brist på uppmuntran och bekräftelse ledde så småningom till ett akut behov av brytning och uppbrott.

När Olof av en slump ramlade över Swedenborgs svärmiska och stränga religionstolkning som förespråkade avhållsamhet och asketism kände han att han hittat ett hem för sina grubblerier.

Moderns vacklande självkänsla

När modern Ulla läst Eriks bok om sin far utbrister hon, lätt svartsjuk och irriterad: ”Mig skulle du aldrig skriva en bok om.”

Efter att modern dött (år 2010) bearbetar sonen, än en gång, sin sorg genom att skriva ner sin mors historia: fram växer en berättelse om en osäker flicka med vacklande självkänsla som livet igenom försöker hitta sig en plats och ett sammanhang i de rätta kretsarna.

Ullas familj var deklasserade storbönder och köpmän från Gotland, och det verkar som om Ulla ständigt kände någon form av mindervärdeskomplex för sin småborgerliga samhällsbakgrund och sin ”lantlighet”. Hon ville gärna tillhöra en intellektuell medelklass/överklass, men kände sig ständigt kort i rocken och inte tillräckligt beläst.

Olof och Ulla träffas på en nyårsfest vid decennieskiftet 1959-60, inom ett år gifter de sig och så småningom får de sitt första barn. När Ulla är gravid med parets andra barn knuffar Olof till henne så att sonen Erik kommer att födas sju veckor för tidigt. Han ligger i kuvös i en månad och läkarna ger inget hopp om ett friskt och normalbegåvat barn. Mamma Ulla ser sin son som ett mirakel – och under årens lopp kommer han också att bli en räddare och en tröst i nöden.

Efter tre års äktenskap lämnar Ulla den allt mer inbundna och stundvis våldsamma Olof, och står så ensam med parets två barn, dottern Katarina som är knappt två år gammal och sonen Erik på tre månader. Ulla är fri men traumatiserad, ensamstående men ekonomiskt oberoende tack vare bodelningen som ger henne hälften av Olofs tillgångar.

Fadern en gåta

Olof förblir en gåta under Eriks uppväxt – en man som av Ulla beskrivs som galen, aggressiv, labil, ond, en levande mardröm.

Under årens lopp har Ulla och barnen endast sporadisk kontakt med Olof – efter uppbrottet träffar Erik sin far några få gånger: en gång i 20-årsåldern letar Erik upp Olof som till en början vägrar befatta sig med honom och hävdar att han inte är far till Erik.

Så småningom lyckas Erik i alla fall få något slags kontakt med sin far och de tillbringar en eftermiddag tillsammans i Olofs stuga. Senare kommer Erik att glädjas över att han förmådde bryta en ond cirkel och lyckades få en skymt av vem Olof var bakom och under alla de negativa och misskrediterande epitet som tillskrivits honom av mamma Ulla och andra släktingar:

”Monstret visade sig vara människa. Det var delvis som att hitta hem för jag kände igen mig i så mycket av det han ville och gjorde. Utom själva isoleringen, oviljan att kommunicera. Det kunde jag inte sympatisera med.”

I drygt fyra decennier lever Olof Wijk i självvald isolering i skogen i Västergötland, och under årens lopp drabbas han av tilltagande förföljelsemani och paranoia.

Erik Wijk
Erik Wijk Bild: Bokförlaget Atlas, Natur och kultur erik wijk

Den diagnos som sonen Erik väljer att sätta på faderns personlighetsstörning/förvandling är schizoid - i enlighet med den beskrivning som den amerikanska psykoterapeuten Ralph Klein ger i boken Disorders of the Self (1995):

”Det schizoida (…) är (…) en personlighetsstörning och den grundas i föräldrarnas kyla eller frånvaro. Bristen på bekräftelse och uppmuntran är så stor att barnet tappar tron på djupare relationer över huvud taget. Det drar sig i stället in i sig själv och söker trygghet i sin fantasi, i sin egen borg. (---) Den schizoide längtar, precis som alla andra människor, efter närhet och mänsklig gemenskap men tror inte att det är möjligt att uppleva det utan att själv gå under. Närheten blir ett långt större hot än löfte.”

En vilja att se människan i modern

I många år var Ulla hemmamamma och levde på pengarna hon fått i samband med bodelningen. Ulla var utbildad hudvårdsterapeut, men det enda jobb hon kom att ha efter skilsmässan var några år som socioterapeut för senildementa åldringar på Beckomberga sjukhus: ”För första gången sedan hon var lillvärdinna i Göteborg som tjugotvååring börjar hon nu som trettionioåring att arbeta med annat än hushållsarbete.”

Under många år skrev Ulla dikter och texter och närde vissa förhoppningar om att bli författare, men bristande självkänsla och mindervärdeskomplex satte streck för allvarligare försök i branschen.

I Bara de riktiga orden får vi ta del av sonen Eriks försök att se och förstå människan Ulla bakom modern Ulla – och vi möter en kvinna som har lätt för att ta folk och som älskar att köra bil, en kvinna som livet ut är pryd och politiskt ointresserad, en kvinna som i mogen ålder blir sjukpensionerad på halvtid och beslutar sig för att flytta till Frankrike utan att kunna ett ord franska, en kvinna som hela sitt liv drabbas av olika sjukdomar som psoriasis och diskbråck samt hudcancer och tjocktarmscancer.

När dottern Katarina dör i barnsängsfeber endast 34 år gammal är det bara Ulla och sonen Erik kvar av den lilla familjen.

Efter 22 år i franska Lacoste flyttar Ulla tillbaka till Sverige – de sista åren kantas av ensamhet och sjukdom. Ulla diagnosticeras med kol (kroniskt obstruktiv lungsjukdom), en obotlig sjukdom som kan drabba gamla storrökare – och hon dör år 2010 i en ålder av 73 år.

Problematisk relation mellan mor och son

Relationen mellan mor och son är ofta problematisk – här finns en irritation över en mor som gång på gång kastar sig in i martyrskap och självömkan, en mor som öppet kritiserar flickvänner och som ger uttryck för ett illa dolt klassförakt, en mor som dricker för mycket och som inte drar sig för att lura till sig bostadsbidrag och skattepengar. En mor med skiftande humör som pendlar mellan livslust och melankoli:

”Från spralligaste festhumör, med ivern och glädjen över att möta människor kring mat och vin, lek och dans, med lagom mycket flirt eller innerliga samtal om livets skiftningar – till trötthet och leda när allt gått, den kroppsliga värkens återkomst, ensamhetskänslan, kärlekslängtan, bitterhet över livets framfart och människors svek. Allt inom några timmar. Baksmällan på alla plan som bara jag får se.”

Eriks syn på modern är kluven – samtidigt som barndomens modersbeundran, en förbehållslös och oförställd kärlek till modern finns där som en underström, kan man skönja den vuxna sonens lite skamfyllda känslor av kärlekslöshet och direkt aversion gentemot modern:

”Där mamma och jag var fullständigt sanna mot varandra, fullständigt lojala, fullständigt trygga. Åtminstone kändes det så för mig under många år, långt upp i tonåren. (---)

Mammas gåva och arv till mig – närhet och förtrolighet – är nu hinder som gör att jag inte kan förklara min kärlek för henne. Min känsla för henne är inte sådan att den passar i frasen ’jag älskar dig’, inte så stark, inte så allmän, inte så oreserverad, utan långt mer komplicerad.”

Erik Wijk
Erik Wijk Bild: Sofia Runarsdotter erik wijk

Vad är en människa?

Där Allt vi här drömma om är ett uppriktigt försök av en försmådd son att närma sig och förstå en far som inte ville bli känd, är Bara de riktiga orden ett mångfacetterat och komplext porträtt av en mor som inte var lik någon, men samtidigt lik alla.

I sina böcker om föräldrarna är Erik Wijk uttryckligen ute efter att ta reda på och beskriva vad det betyder att vara människa:

”Hur vi lever och tar vara på våra liv. Vad vi har för möjligheter och val när det kommer till kritan. Vad det är som begränsar oss och var vi möjligen kan finna frihet. Eller kärlek. Eller frid. Hur vi klarar vetskapen om det oundvikliga och alltför snara slutet. Hur vi föreställer oss meningen med det hela. Vad är ett människoliv?”

Lyssna på en intervju med Erik Wijk i Lundströms bokradio på Sveriges Radio.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje