Hoppa till huvudinnehåll

Segerdagsparadens symbolik

Övning inför segerdagsparaden i Moskva.
Övning inför segerdagsparaden i Moskva. Övning inför segerdagsparaden i Moskva. Bild: EPA/SERGEI ILNITSKY segerdagsparad

Segerdagen, som firas i Ryssland i dag, har en enorm emotionell betydelse för de flesta ryssar. Sovjetunionen förlorade 27 miljoner människoliv i andra världskriget, som av ryssarna kallas Det stora fosterländska kriget.

Femton miljoner av dem som dog hörde till civilbefolkningen. Nu, då veteranerna har vuxna barnbarn, har man så småningom börjat tala offentligt också om sorgen, inte bara om den militära segern.

Alexanderinstitutets forskningschef Markku Kangaspuro.
Professor Markku Kangaspuro. Alexanderinstitutets forskningschef Markku Kangaspuro. Bild: Mikko Stig / Lehtikuva ukrainakrisen

Men konkret är själva segerdagsparaden också en uppvisning som har sina klara syften, säger Markku Kangaspuro, professor vid Helsingfors universitet och forskningschef på Alexandersinstitutet. Han har i dessa dagar kommit till Moskva för sin forskning om hur historien används för en dagspolitisk agenda.

Med paraden vill man visa att Ryssland är en militär stormakt. 16 000 soldater och närmare 200 militärfordon kommer att paradera över Röda torget, 143 helikoptrar och flygplan väntas stå för en magnifik luftshow. Man visar interkontinentala missiler och prototyper av nya stridsfordon och pansarvagnar.

Militärflyg ovanför Röda Torget övar inför segerparaden.
Militärflyg över Röda Torget. Militärflyg ovanför Röda Torget övar inför segerparaden. Bild: EPA/YURI KOCHETKOV segerdagsparad

Två tydliga budskap

Det finns två budskap, ett för utlänningar och ett för hemmapubliken.

För utländska stater vill man visa att Ryssland är en stark militärmakt som fortsätter att modernisera sin armé.

För de egna medborgarna vill man berätta att moderniseringen av armén framskrider segerrikt - troget traditionen om att allt alltid måste framskrida segerrikt i Ryssland, oberoende av hur saker egentligen ligger till, säger Kangaspuro med ett snett leende.

Eftersom ekonomin går dåligt och Ryssland skär i allt utom i de militära utgifterna, som tvärtom har ökats, är det viktigt att kunna visa på konkreta resultat, säger Kangaspuro.

Pråmdragare med pansarvagnen

Ett exempel på det här är den upphaussade rapporteringen kring den nya pansarvagnen T-14 Armata. Armatas baskonstruktion ska kunna användas för flera olika stridsvagnar, den kan avfyra kärnvapen och dess besättning är mer skyddad än tidigare tack vare en bepansrad kapsel.

Rysslands nya stridsvagnar Armata T-14 visas upp inför segerdagen.
Ryssland visar upp sina nya stridsvagnar Armata T-14. Rysslands nya stridsvagnar Armata T-14 visas upp inför segerdagen. Bild: EPA/YURI KOCHETKOV segerdagsparaden

Under den sista generalrepetitionen stannade det militära underverket pinsamt nog plötsligt mitt emot Leninmausoléet och blev stående där hela resten av paraden.

Mot slutet aviserades det att stoppet var planlagt, men på sociala medier spreds blixtsnabbt parodiska bilder på Ilja Repins kända tavla Pråmdragare vid Volga- som istället för en pråm släpar på en T-14 Armata.

Kärnvapnen igen på agendan

Det enda område där Ryssland är jämbördigt som stormakt med USA är i kärnvapenfrågan, lyfter Markku Kangaspuro fram. De har en kärnvapenparitet, det vill säga lika många kärnstridsspetsar var. Med sina kärnvapen kan Ryssland förinta varje land på hela jordklotet, till och med hela världen - och det kan USA också.

I alla andra avseenden är Ryssland mindre betydelsefullt än vad Sovjetunionen var- men då det kommer till kärnvapnen är alltså USA tvunget att förhandla med Ryssland som med en jämlike.

Kangaspuro påpekar att de rysk-sovjetiska kärnvapnen har lyfts fram i debatten bara en gång tidigare, på 1990-talet då Sovjetledaren Michail Gorbatjev började vara ute på svag is. Gorbatjov behövde politiskt stöd utifrån och vädjade till Västeuropa och USA. "Vi är en kärnvapennation, det vore en katastrof om de vapnen hamnade i fel händer på grund av att Sovjetunionen faller sönder".

Nu förekommer kärnvapnen i debatten för andra gången. Militärdoktrinen har förnyats, men Ryssland är mycket svagare än väst ekonomiskt, och mycket svagare militärt än Nato.

Barn i Moskva leker vid en plach föreställande president Putin och en björn.
Barn i Moskva leker vid en plansch föreställande president Putin och en björn. Barn i Moskva leker vid en plach föreställande president Putin och en björn. Bild: EPA/ANATOLY MALTSEV segerdagen

Det Ryssland nu vill säga genom att påminna om kärnvapnen är: "Ni måste lyssna på oss, erkänna oss, förhandla med oss”, slår Kangaspuro fast. Det är ett svar på sanktionerna och till dem som vill se ett ryskt maktskifte.

Och om man vill att världen ska vara trygg måste Ryssland tas med, säger Kangaspuro. Nu har landet exempelvis slängts ut ur både G 8 och G 20. Det internationella läget är mycket spänt. Det har skärpts i och med Ukrainakrisen, och känns av också i Östersjöområdet.

Ukraina nyckelfrågan

Vill man komma ur den rådande situationen på ett positivt sätt, borde Väst göra allt som står i dess makt för att se till att Minskavtalet om fred i östra Ukraina håller, säger Kangaspuro. Det betyder att Väst måste vara fast också gentemot Ukraina och att Ukraina faktiskt följer avtalet och de villkor man kom överens om.

Situationen är inte lätt. Ukrainas premiärminister Arsenij Jatsenjuk, vars parti Folkfronten är större än president Poroshenkos parti, har öppet sagt sig vara emot både Minsk 1 och Minsk 2-avtalet, och uppgett att han stöder det bara för att Tysklands förbundskansler Angela Merkel är med.

Ukrainakrisen löser sig alltså inte bara genom påtryckning och sanktioner mot Ryssland. Om man vill att fredsavtalet i Minsk ska hålla, måste alla tre parter röra sig - Ryssland, separatisterna, och Ukraina. Om den knuten öppnas finns en möjlighet till bättre tider. Många har satt mycket personlig prestige i detta; Angela Merkel, Frankrikes president Francois Hollande, Rysslands president Vladimir Putin, Ukrainas president Petro Poroshenko och USA:s president Barack Obama.

Man borde kunna utöva påtryckning på de mindre aktörerna, men det är förstås inte alltid så lätt, säger Kangaspuro.