Hoppa till huvudinnehåll

Från rysk långsamhet till fransk snabbhet

Balettdansaren Ida Viikinkoski
Balettdansaren Ida Viikinkoski Balettdansaren Ida Viikinkoski Bild: Yle/Mi Wegelius paris operan

Som sextonåring fick Hyvingeflickan Ida Viikinkoski börja i Parisoperans balettskola. Som nittonåring har hon fast anställning där fram till sin pensionering som fyrtiotvå.

Ida gör historia genom att vara den första finländska dansaren som fått anställning vid Parisoperan. Hon säger att hon råkade träffa rätt människor vid rätt ögonblick och att inget annat kompani ger möjlighet till en livslång vakans.

Balettdansaren Ida Viikinkoski får peruk inför Paul/Rigal/Lock/Millepied-balettens genrep
Balettdansaren Ida Viikinkoski får peruk inför Paul/Rigal/Lock/Millepied-balettens genrep Bild: Paris Opera parisoperan

Hur det hela började

Sommaren 2011 deltog Ida Viikinkoski i en mästarkurs på Nationaloperans balettskola. Veckan arrangerades av Finlands balettpedagoger. Till lärarna hörde ledaren för Parisoperans balettskola och en annan lärare därifrån. De frågade Ida om hon ville komma till Paris för en provlektion.

Ida hade just gått ut högstadiet och hon kunde ingen franska. Men tillsammans med sina föräldrar kom hon rätt snabbt till att hon inte kunde missa den här chansen. Parisoperans balettskola är dessutom en rätt sluten miljö med knappt några från andra länder.

Fortfarande kan Ida haja till inför det att hon kom att få en fast vakans i Paris.

Höga krav

-Den största förändringen i jämförelse med Nationaloperans elevskola i Helsingfors har varit den att man på Parisoperan verkligen betonar att den teknik som används skall vara ren, säger Ida.

Tekniken här är den snabbare franska, i motsats till den ryska stilens långsammare benföring och högre hopp, som är förhärskande i Finland.

Franska lektioner på franska

Under en månads tid i Paris fick Ida och en pojke från Hong Kong organiserad hjälp med franskan. Men det var lektioner i franska på franska, utan förklaringar, så Ida gick ofta omkring med ett lexikon. Ett ovärderligt stöd fick hon också i en rysk tjej som hon hade lärt känna i balettskolan i Finland.

Också om Ida kunde ha hemlängtan, främst i slutet av det första året, tänker hon sig att det var svårare för hennes föräldrar. De ringde henne varje dag och kom till Paris åtminstone tre gånger i året. Själv reste Ida hem till Finland var tredje månad. Då var det inte trevligt att återvända när hon hade varit hemma ett tag.

Hård hierarki och arga blickar

Redan under sin första dag på balettskolan fick Ida en känning av hierarkin. När ledaren för skolan visade henne och föräldrarna runt, steg eleverna alltid upp och neg och bugade när de gick förbi.

Som anställd behöver hon nu inte längre niga, men respektfullheten, den bör ju alltid finnas där.

Balettdansaren Ida Viikinkoski i Paris
Ida Viikinkoski dans « Le Printemps » lors du Concours de promotion interne 2014 Balettdansaren Ida Viikinkoski i Paris Bild: Sebastian Mathé ida viikinkoski

Varje år ordnas en tävling, Concours. Senast nådde Ida nivå nummer två av fem nivåer. Det innebär att hon nu hör till coryphée dansarna, vilket ger henne lite mer framträdande uppdrag än de i den stora corps de ballet.

Atmosfären under Concours är stressande, påpekar Ida. Innan tävlingarna ryktades det om att de äldre dansarna ser ner på de yngre och att de beter sig verkligt elakt. Ida blev glatt överraskad över att många ändå visade sig vara verkligt trevliga och inte alls så hemska. Flera av dem är Idas vänner i dag.

Men redan dagarna innan tävlingen kan det komma ilskna blickar. Rollfördelningen skapar också emellanåt gnissel. Det väcker lätt ont blod om en dansare på en lägre nivå får en roll framom en på en högre nivå.

Alla här strävar efter att bli prima ballerinor och dansörer, eller åtminstone professionella dansare. Ida upplever att tävlingen i Finland inte är lika hård.

Problem med droger och skador

För ungefär fyra år sedan var det i alla fall flera dansare på Parisoperan som hade drogproblem, säger Ida.

Det Ida ser av i dag är de verkligt många skadorna som är dansarnas allmänna problem. Själv har hon också en försträckt baklårsmuskel när vi träffas, som hindrar henne från att dansa med i kvällens Svansjön.

Ida Viikinkoski på Paris Opera
Ida Viikinkoski på Paris Opera Bild: IkAubert ida viikinkoski

Jag tar på tal den norske tv-dokumentären Balettguttene, där en av de tre manliga dansarna pratade om att kroppen nog blir väldigt illa åtgången av dansandet. Ida utbrister glatt att hon känner de tre pojkarna i filmen. Dem har hon träffat på nordiska sommarkurser.

-Det är helt upp till dig själv hur du använder din kropp. Massage och att tänja bra är jätteviktigt. Och man måste ta ledigt en dag i veckan, annars orkar kroppen och musklerna inte. Viktigt är också att man sköter om sig utanför dansen.

I en del balettskolor tränar de så ihärdigt att det inte finns någon återhämtningsdag. Men upp till sjuttio procent hänger det på en själv om kroppen blir utsliten eller inte.

Klassisk balett kontra modern dans

När Ida dansar modern dans känns det friare även om den emellanåt kan vara mycket exakt också. När hon ser på klassiska verk, ser hon fel mycket lättare och kan stressa för en annan dansares del. Samtidigt är det också härligt att titta på klassiska verk och med öppen mun häpna över dansarnas skicklighet, konstaterar hon.

Av de modernare verk Ida har medverkat i säger hon att hon när som helst skulle göra Marilena Fontouras Alice i Underlandet på nytt. Med glädje minns hon också en poetisk musikföreställning i Mariehamn och Rom, i koreografi av Aku Ahjolinna och tillsammans med bland andra Elina Mustonen vid cembalo, Tom Wentzel som uppläsare och Lisbeth Landefort som regissör.

När Ida blev coryphée skrevs det om henne på webbsidan DANSER, canal historique. Här finns också ett vimeoklipp med Ida dansande tillsammans med fem andra i Pantin de Samuel LeBorgne. Om Ida står det i bildtexten att hon är flickan med det friserade håret.

Senast dansat i Paris

I Paris har Ida nu senast varit med i den helt nya baletten Salut.

Ida Viikinkoski i ett pas de deux på Paris Opera
Pas de deux Ida Viikinkoski i ett pas de deux på Paris Opera Bild: IkAubert ida viikinkoski
Balettdansaren Ida Viikinkoski i blå dräkt med tutu
Grand battement Balettdansaren Ida Viikinkoski i blå dräkt med tutu Bild: Hugo Chargois ida viikinkoski

Därtill har två klassiskt klassiska baletter stått på programmet: Prinsessan Törnrosa och Le lac des Cygnes, Svansjön.

Verk av den tjeckiske koreografen Jîrí Kylián, amerikanen William Forsythe och svensken Mats Ek ligger också Ida varmt om hjärtat.

Och i år har Ida fått lära känna nya koreografer som till exempel belgaren Anne Teresa De Keersmaeker.

Privatliv

Ida skrattar till när hon får frågan om sin framtid, hur tänker hon sig sitt liv och kan hon tänka sig att dansa i Paris ända till sin pensionering. Förutom all byråkrati som är irriterande i Frankrike, säger hon att hon tycker mycket om landet och att hon inte skulle ha något problem med att bo här. Men, som hon tänker just nu, skulle hon som pensionär vilja tillbaka till Finland och kanske undervisa i dans.

Skönskrinnande och bollspelande släktingar

Idas egen släkt är mer idrottslig av sig än dansande. Hennes mor har spelat boboll. Likaså brodern vid sidan av fotbollen och numera ishockey. Moderns kusin är före detta konståkaren Petri Kokko, som tillsammans med frun Susanna Rahkamo vann Europamästerskapet i isdans 1995 och världsmästerskapen samma år.

Leva utan dans?

Jag refererar till en dansare på Helsinki Dance Company i Helsingfors, som ansåg att man ska bli dansare bara om man måste dansa eftersom det är så tungt både fysiskt och psykiskt.

Ida konstaterar att också hon måste dansa, att det är en sådan passion, att hon egentligen inte vet vad hon skulle göra annars. Reservplanen att ha en kosmetolog - frisersalong tillsammans med en kompis, den har än så länge inte behövt realiseras.

Även om man har dåliga dagar som yrkesdansare, vilket man kan ha ofta också, så har man det ändå hela tiden med sig att man älskar det här och inte kan sluta. I själva verket känns det inte som ett arbete, säger Ida. Och ett plus är också det faktum att man uppehåller sin kondition. Också om det emellanåt är verkligt tufft.

-Varje dag får jag göra det jag älskar och man betalar mig för det.

Nationaloperan i Helsingfors

Ida konstaterar också att det förstås skulle vara underbart att som gästartist få göra någonting på hemmascenen i Helsingfors.

Här kan jag inte låta bli att fråga Ida hur hon ser på Kenneth Greve som balettchef. Hon uppfattar honom som en mycket mer närvarande chef än de tidigare och konstaterar att han har gjort balettskolan väldigt gott med sitt stora intresse och sin vilja att eleverna hela tiden skall bli bättre.

-När jag kommer till Finland kan jag alltid gå på lektioner vid Nationaloperan och Greve frågar mig intresserat hur det går. Har jag något problem kan jag vända mig dit. Så ingen har varit ”arg” över att jag har åkt utomlands, utan tvärtom har man sporrat mig att åka ut och få erfarenheter.

Ida Viikinkoski på gatan i Paris
Ida Viikinkoski i tredje arrondissementet Ida Viikinkoski på gatan i Paris Bild: Yle/Mi Wegelius ida viikinkoski

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje