Hoppa till huvudinnehåll

Sjörövare, gruvarbetare och president i bok om Jussarö

Bild på bok
Förlaget Schildts&Söderströms ger ut boken. Bild på bok Bild: Yle jussarö,Ekenäs

Den 21 maj år 1964 fick lillpojken Sven Stenlund på Julö ärevördigt kaffebesök av Finlands president Urho Kaleva Kekkonen.

Kekkonen var på en västnyländsk turné och besökte Jussarö i Ekenäs yttre skärgård. 50 år senare skriver Stenlund historiken om Jussarö – från sjörövarnäste till nationalpark.

Sven Stenlund jobbar för Thomas Blomqvist
Sven Stenlund. Sven Stenlund jobbar för Thomas Blomqvist Bild: Yle/Maria Wasström sven stenlund

- Lotsverksamheten på Jussarö började ungefär år 1800, men kyrkböckerna visar att de första människorna flyttade dit på 1770-talet.

Lotsarna som var stationerade på Jussarö var inte bara tjänstemän anställda av staten. De sysslade också med traditionellt skärgårdsarbete.

- Lotsarna var minst lika mycket fiskare. Trafiken vid Jussarö var ganska liten, så lotsarnas huvuduppgift blev att hålla farlederna i skick.

Gruvdriften på Jussarö inleddes redan på 1830-talet och i mitten av 1800-talet bröt lösdrivare och straffångar malm.

Flera hundra på Jussarö

Ungefär 100 år senare inleddes en modernare gruvdrift. 1959 fattade man beslut om att inleda gruvdrift av järnmalm.

- År 1961 var driften i full gång och 1967 tog det slut. Det var en ytterst, ytterst kort brytningsperiod. Det finns fortfarande järnmalm på Jussarö, men utvinningskostnaderna är höga.

Då gruvsamhället byggdes var det ungefär 500 personer på jobb. Ungefär 200 av dem var anställda av bolaget Vuoksenniska. Under själva brytningsperioden jobbade 200 personer på ön.

Tack vare det strategiska läget i yttre skärgården har olika nationers försvarsmakter varit intresserade av Jussarö.

- Både före och under första världskriget fanns det en rysk signalstation på ön. Som mest var det ett tiotal ryska militärer som höll kontroll över havsområdet. Det fanns ändå flera militärer några kilometer norrut, på Långören i Espingskärs arkipelag.

Kramdjuret Urho

Stenlund har samlat material och bilder och sedan skrivit boken om Jussarö. Han är ändå ingen regelrätt forskare.

- Jag är en glad amatör som gjort det på mitt eget sätt. Via muntlig tradition i släkten har jag hela tiden haft ett hum om vad det handlar om.

Han har också bläddrat i kyrkböcker och besökt Brages pressarkiv och sökt fram artiklar relaterade till Jussarö. Stenlund vågar inte räkna timmarna han lagt ner på boken, men uppskattar flera tusen timmar.

- Det är inte en vetenskaplig bok. Jag har medvetet lämnat källangivelser. Tyvärr är uppgifterna jag hittat ibland motstridiga.

Stenlund återgår till mötet med presidenten. Några veckor efter att Kekkonen fikat tillsammans med familjen Stenlund på Julö fick Svens mamma ett tackbrev. Barnen fick ett paket. I paketet fanns sötsaker och en leksakshund hans syster har fortfarande.

- Den döptes naturligtvis till Urho.

Läs också