Hoppa till huvudinnehåll

Jaroslav vill inte supa

Jaroslav är hemlös
Jaroslav letade bland soporna Jaroslav är hemlös Bild: Kerstin Kronvall, Yle uteliggare

Han hör till de bekanta figurerna i mitt Kievgrannskap, mannen som så ofta letar efter något i soptunnor. Ibland är han ensam ibland har han sällskap. Jag har så många gånger undrat vad det är han letar efter. Vill han hitta något att äta eller något att sälja?

För några dagar sedan råkade han böka i soptunnan vid mitt hus just när jag kom ut med min soppåse. Då frågade jag honom vad man kan sälja av det som finns bland soporna. Jaroslav berättade att han samlar papper, kartong, glas, plastflaskor och metall. Det kan han lämna in på ett ställe vid järnvägsstationen och förtjäna en slant.

- Jag är alkoholist, sa han. Jag vill inte supa men jag kan inte låta bli.

Om Jaroslav inte dricker börjar hans händer skaka. Ingenting har hjälpt, han har fått vård av olika slag, han ber varje dag och går i kyrkan, men ändå super han.

Jag undrar om han har någonstans att bo. Det har han inte. Förra natten slocknade han på en parkbänk och blev genomblöt då det regnade. Vanligen brukar han hitta något ställe där han kan sova under tak. Han berättar att det finns en plats på andra sidan floden dit han kan gå för att tvätta sig och raka sig. Hur är det med mat, kan han gå och äta någonstans, undrade jag.

- Mat finns det hur mycket som helst bland soporna. De här fattiglapparna i kvarteret blir tvungna att slänga en massa, säger Jaroslav med glimten i ögat.

Själv äter han varken bröd eller frukt. Sådant finns det särskilt gott om. Bara fisk och kött vill jag ha, säger han.

Jaroslav berättar att han har haft jobb. Han har jobbat på byggen och på ett sågverk. Han kan en massa och tycker om att jobba, men så kommer det alltid en morgon när han inte stiger upp i tid utan sover ruset av sig och så börjar allt det negativa igen.

Ni har alltså gyllene händer, säger jag. På ryska säger man att den som kan jobba med sina händer har gyllene händer. Jaroslav sträcker fram sina armar mot mig.

- Nej vet ni vad, jag har smutsiga händer, säger han och skrattar riktigt gott.

Sedan slår han sina armar om mig och tackar för pratstunden. Han önskar mig allt gott och ler så rart. Han doftar inte gott.

Läs också