Hoppa till huvudinnehåll

Att kasta snus i graven

Begravning
En vanlig begravning kan vara nog så fin den också, men vill du ha något extra finns det tusen möjligheter. Begravning Bild: Yle/Linus Hoffman begravningsplatsen i lappvik

Hur vill du att din begravning ska se ut? Måste den se ut som alla andra? Det har Maria Österåker funderat på i sin bok Ingen är den andres lik.

Maria Österåker har gjort en bok om döden. Eller egentligen om vad som händer efter döden, alltså begravningen. Varför ser alla så begravningar så lika ut? Och hur kan man göra dem annorlunda?

samtal om livet, radio vega
Maria Österåker tycker vi borde prata mer om döden. samtal om livet, radio vega Bild: YLE/Ann-Sophie Sandström samtal om livet

- Det betonas ofta att det är viktigt att vara personlig i vårt samhälle, men när det kommer till begravningar gör vi alla likadant. Det här tycker jag är en intressant kombination, säger Maria.

Maria valde att skriva boken med tanke på den här konstiga kombinationen. Hon vill att vi ska prata mera om döden och begravningar, för det gör vi inte nu.

- När någon sist och slutligen dör, så har vi ganska kort tid på oss att ordna något som känns rätt.

Att bränna upp någon som inte ville bli uppbränd

När Maria skrev började hon fundera på hur hon skulle göra ifall hennes man dog, och hon hade ingen aning.

- Jag har aldrig frågat ifall han vill bli kremerad eller kistbegraven, och jag kan tänka mig att ifall jag skulle vara i den situationen skulle det vara en jättestor grej det där, att tänk om jag nu bränner upp honom och det var det sista han ville!

Vi borde alltså prata om döden så länge alla ännu är friska och glada. Kanske med ett skratt eller två inblandade, för att inte göra det allt för dystert.

Jordfästningen kan göras var som helst

Innan Maria började arbeta med boken tänkte hon att när man hör till kyrkan, så går jordfästningen till så som den alltid gör, och att inga andra alternativ finns. Men så behöver det faktiskt inte alls vara.

- Man kan ha begravningen hemma, ute i sin trädgård eller på en klippa, säger hon.

Marias begravningsdröm är att kremeras. Askan ska sedan läggas i en papperspåse, och inne i den ska ett frö planteras. Ett frö som sedan ska växa sig till ett stort och maffigt träd.

Boken "Ingen är den andres lik" av Maria Österåker.
Boken Ingen är den andres lik är fylld med historier om annorlunda begravningar. Boken "Ingen är den andres lik" av Maria Österåker. Bild: YLE / Ann-Catrin Granroth ingen är den andres lik

Den speciella kistan

Maria funderade också över kistor. De är ofta sjukt dyra, och dessutom ser de likadana ut. En person i boken har gjort sin egen kista, och den kostade endast 200 euro.

Maria fick också kontakt med en familj som fixade till kistan för pappan i familjen, på ett väldigt speciellt sätt. De köpte en helvit kista, och på den fick alla rita vad de ville. Mamman skrev en vacker dikt, den ena pojken ritade dit ett Chrysler-märke, och på kortändan av kistan som var vänd mot publiken skrev den ena dottern ”Hej hej publiken”.

- Jag blir så varm när jag hör sådant här. För dem var det en jätteviktig sak att få göra det på sitt sätt, säger Maria.

Smycken i graven

Maria har också tagit reda på vad man får och inte får göra i samband med begravningar. Många har frågat henne om man får ha smycken med sig i graven, och det får man.

- Om man kremeras med guldsmycken på sig blir dessutom askan full med guldstänk, säger Maria.

Man får också ha egna kläder på sig. Det betyder att man får begravas i sin brudklänning, eller i clowndräkt, om man så vill.

Kvällstidning och snus i graven

En sak som hör till den vanliga begravningen, är att man lägger blommor på kistan, och kanske slänger ner rosor i graven. Men varför bara blommor?

portionssus
En snus säger mer än tusen blommor? portionssus Bild: yle portionssus

Maria träffade en person som varit på en begravning för en gammal man, där barnbarnen slängde ner en kvällstidning och en dosa snus i graven, eftersom mannen verkligen hade gillat de sakerna när han levde.

- Jag kände först att oj, men så kan man väl inte göra. Men sedan slog det mig att varför anses det mer kärleksfullt att slänga ner en ros än en dosa med snus? Egentligen är det väl nästan tvärtom. Det ligger en större eftertanke bakom dosan med snus än rosen, säger Maria.

Mingelbegravning med champagne

Maria tycker inte att det varit sorgligt att prata med människor om begravningar, för många tänker på sin egen begravning som sin sista fest.

- Folk har sagt att ”på min begravning vill jag att någon ska dansa tango”, eller att ”min begravning ska vara en mingelbegravning med champagne”. Det blir ofta en varm känsla, säger Maria.

Nu undrar vi bara: Hur vill DU begravas?

Nyligen publicerat - X3M