Hoppa till huvudinnehåll

Anne Suominen: Från FBK till sixpack - politiken går i repris

Partiledarna Timo Soini, Juha Sipilä och Alexander Stubb efter presskonferensen.
Ny regering, nya visioner - men det mesta är bekant sedan tidigare. Partiledarna Timo Soini, Juha Sipilä och Alexander Stubb efter presskonferensen. Bild: Lehtikuva regeringspartier

Knatteligan, frivilliga brandkåren, nödlägesregeringen, regnbågskoalitionen, sixpack. De har haft sina smeknamn och den nya får säkert också sitt. Men målen i regeringsprogrammen har varit rätt lika. Strukturreformer och problem med statsskulden är inget nytt.

”Vi måste svara mot de utmaningar som strukturomvandlingen ställer och gripa tag i de möjligheter den erbjuder oss. Våra kunskaper och färdigheter har en avgörande roll.”

Så här inleddes regeringsprogrammet då Harri Holkeri (Saml) tillträdde som statsminister för snart 30 år sedan år 1987. Den viktigaste utgångspunkten för regeringen var enligt programmet "att skapa ett modernt samhälle genom behärskad strukturreform". Det förutsatte bland annat specialåtgärder för att fixa till ekonomin och arbetslivet.

Den nationella kulturen och identiteten skulle stärkas och svenskans ställning var viktig.

Också en stor skattereform stod på programmet. Holkeri lovade lindra skatterna men för många blev resultatet precis tvärtom. Vid ingången till 90-talet hade Holkeris reform redan döpts om till "Skatterna skärps". De behärskade strukturreformerna omvandlades i folkets mun till obehärskade.

I valet fyra år senare led Samlingspartiet sedan ett svidande nederlag. Centern vann och Esko Aho tog över rodret.

Statsskulden ska ner

Då Aho bildade sin regering stod bankkrisen och depressionen bakom hörnet. Regeringsprogrammet ställde en sanering av ekonomin som främsta mål.

Redan första stycket låter som om det kunde återanvändas i dag: "Den utländska skuldsättningen ska stoppas, sysselsättningen ska tryggas, den offentliga sektorn ska effektiveras och den öppna sektorns andel av nationalprodukten måste bli större".

Ahos mission blev ett spartalko utan like. Valutan rann ut ur landet och Aho fick ta till drastiska åtgärder.

Spartalkots nedskärningar slog hårt också mot de mindre bemedlade i samhället med följder långt in på 2000-talet. I valet 1995 tog SDP en brakseger och Centern förpassades i opposition.

Statsskulden ska ner - igen

Efter SDP:s valseger bildade Paavo Lipponen sin första regering. I dag puttar Centern ut SDP, då gick det tvärtom.

Men någonting att återanvända också från den här koalitionens regeringsprogram? Visst, "Tillväxten skall stärkas, arbetslösheten pressas ned och den offentliga skuldens andel av nationalprodukten minskas".

Nu togs också inkomstskattesänkningar med bland tyngdpunkterna på programmets första sida. De skulle "trygga ett välstånd som sporrar medborgarna till egna ansträngningar och företagsamhet".

Lipponenregeringen fortsatte det spartalko som Aho inlett och sammanlagt skar de här regeringarna ned budgetanslagen med massiva summor. Frågan är om Sipiläs regering kan eller ens behöver banta och dra åt svångremmen lika mycket.

I valet 1999 tappade SDP 12 mandat. Partiet förlorade framför allt i områden med hög arbetslöshet men var fortfarande störst och Lipponen bildade sin andra regering.

Förtroende

Programmet för Lipponens tvåa skrevs ”på arvet av den förra regeringen” och nu var utsikterna för ekonomisk tillväxt och lägre arbetslöshet betydligt bättre än fyra år tidigare.

Men fortfarande noteras stora utmaningar och hot. Rubriken för programmets första avsnitt är "Ett rättvist, sporrande och socialt homogent Finland" och det noteras att statsskulden har börjat minska. Alla goda mål räknas givetvis upp, bland dem "väsentligt förbättrad sysselsättning, ökad välfärd och ett starkt samarbete och förtroende i hela samhället". Härifrån kan i synnerhet ordet förtroende plockas in i Juha Sipiläs regeringsprogram.

SDP klarade sig bra i valet som följde fyra år senare, det vill säga 2003. Men Centern klarade sig ännu bättre och nu tog Anneli Jäätteenmäki över, som Finlands första kvinnliga statsminister.

Arbete och företagsamhet

”Ekonomin i vårt land måste få ett nytt uppsving” fastslår Jäätteenmäkis regeringsprogram. ”Med en politik som tar fasta på arbete, företagsamhet och gemensamt ansvar utvecklar regeringen den välfärdsstat och det välfärdssamhälle som under tidigare decennier med framgång byggts upp genom ett bredbasigt samarbete.”

Helt användbart, förutsatt att ordet utvecklar ersätts med reformerar.

Jäätteenmäkis era blev kort. Hon tvingades avgå efter bara 69 dagar som statsminister på grund av den så kallade Irakskandalen.

Jäätteenmäki efterträddes av Matti Vanhanen. Regeringsprogrammet förblev det samma.

Miljö och flyktingskap tar över

Vanhanen fick fortsätta också efter valet 2007. Nu fick regeringsprogrammet rubriken ”Ett ansvarstagande, engagerat och sporrande Finland”. Sysselsättningen och den offentliga ekonomin är fortfarande viktiga i presentationen av programmet men på första plats kommer klimatförändringen och de gränsöverskridande miljöproblemen.

Slående är att också världen utanför Finland och flyktingskap nu får en synlig roll redan på programmets första sida. Där noteras även att "Finland tillhör alla, oberoende av bostadsort, livssituation, modersmål eller etnisk bakgrund".

Också fattigdomen skulle åtgärdas, men oppositionen interpellerade flitigt och Vanhanen var tvungen att medge att det inte riktigt gick vägen.

Några stora strukturomvandlingar utlovade Vanhanen inte men Finland "ska reformeras så att förändringen är trygg och genomförs med omsorg om den nationella enigheten". Också arbetslivet skulle revideras, ping Juha Sipilä.

Öppet men reformfattigt

När Jyrki Katainen (Saml) blev statsminister 2011 efter Centerns brakförlust i valet slog första meningen i regeringsprogrammet fast att målet är "ett engagerat och framgångsrikt Finland som bär ansvar inte bara för de egna utan också internationellt. Öppenhet för olikheter är en finländsk dygd och tvåspråkigheten en resurs och rikedom.

Också kampen mot rasismen nämndes på programmets första sida.

Hållbarhetsunderskottet i den offentliga ekonomin noterades men, som ett resultat av den breda regeringsbasen inledde man med olika uppfattningar om hur stort det är och vilka åtgärder som egentligen behövs. Men partierna var i alla fall eniga om att utmaningarna är stora.

Någon pensionsreform fick regeringen inte till utan den fixades av arbetsmarknadsparterna. Två andra reformer spikades i varje fall. Men kommunreformen föll i sin linda och social- och hälsovårdsreformen på slutrakan efter att Alexander Stubb efterträtt Katainen på statsministerposten.

Från Katainens regeringsprogram får Juha Sipilä alltså återanvända vårdreformen, men förhoppningsvis så att den också ros i hamn.

Den nya regeringen återanvänder också en del av Katainens tankar om olikheter och rasism. De finns med i de programavsnitt som presenterades i onsdags.

Kondisregering?

Men tillbaka till regeringarnas smeknamn. Frivilliga brandkåren var Teuvo Auras två expeditionsministärer, knatteligan Rafael Paasios regering och nödlägesregeringen Martti Miettunens tvåa, alla från 70-talet. Regnbågsregeringen var Paavo Lipponens etta 1995-99 och sixpacken minns alla som Jyrki Katainens ohanterliga kombination.

Miettunens tvåa 1975-76 kallades för övrigt för nödlägeskoalitionen eftersom antalet arbetslösa var uppe i 60 000. President Urho Kekkonen såg sig föranledd att ta till drastiska åtgärder och tvingade fram en folkfrontsregering efter två månaders resultatlösa regeringsförhandlingar. I dag är de arbetslösa långt över 300 000 men regeringsförhandlingarna ser åtminstone ut att gå på rekordtid.

Men vilket smeknamn borde den regering få som nu förhandlas fram? Det finns redan många förslag på finska – Kakkarahallitus, Korjaushallitus, Perskekohallitus, Sinivalkoinen, Humppahallitus, Ässäliiga med mera.

Men på svenska? Samlingspartiet vill ”reparera Finland”, Sannfinländarnas valslogan var ”Du får vad du beställer” och statsministerpartiet Centern gick till val med löftet ”Finland i form”. Juha Sipilä bygger upp regeringsprogrammet enligt företagsmodell med hjälp av ett flödesschema.

Hur låter det med flödes-, firma- eller kondisregering?