Hoppa till huvudinnehåll

Vart är flickan på väg?

Agnes (Rebecca Liljeberg) och Elin (Alexandra Dahlström)
Agnes (Rebecca Liljeberg) och Elin (Alexandra Dahlström) Agnes (Rebecca Liljeberg) och Elin (Alexandra Dahlström) Bild: fotograf Åke Ottosson / Memfis film AB, Lars Jönsson alexandra dahlström

Feminismens historia beskriver man ofta genom olika vågor och i mitten av 1990-talet tog den sk. 3. vågen eller nyfeminismen fart. Det var en feminism som bl.a. lyfte fram flickan och flickkulturen eller tjejkulturen som det i Sverige kom att heta.

Den här nya generationen av feminister syntes i filmer, romaner, i musiken och i en massa tidningar och fokus låg speciellt på flickan, tjejen, den unga kvinnan.

Kulturhistorikern Heta Mulari har tidigare i år disputerat med en avhandling kring det här temat. Hon har forskat i svenska flickfilmer under åren 1995 – 2006 och flickan som en symbol för samhällsförändring. Läs mer om hennes avhandling här.

Heta Mulari
Heta Mulari Bild: Heta Mulari heta mulari

I Sverige fanns det, enligt Mulari, en medveten strävan att lyfta fram flickan och hennes värld. Och att det i Sverige redan fanns en tradition av att lyfta fram feministiska frågeställningar. För de unga feminister som nu steg fram och tog plats, fanns det alltså redan färdigt en tradition man kunde kliva in i men också ta avstånd ifrån och skapa sig en egen plats.

En av de banbrytande filmerna var Fucking Åmål (Lukas Moodysoon, 1998). Filmen handlar Agnes och Elin som går i högstadiet och trotsar alla fördomar och förälskar sig i varann. Filmen blev en enorm succé runtom i världen och blev även en av utgångspunkterna för Mulari då hon började forska i flickkultur.

Flickans plats och roll

Varje generation av feminister behöver sin flicka, påpekar Heta Mulari. Flickan är viktig av många orsaker men förväntningarna på henne är motstridiga. Dels är flickan den ”dotter” man hoppas att skall växa upp och bli en feminist som för agendan vidare. Men samtidigt finns det också en oro för att flickan kanske uppfattar agendan ”fel”?

Det här syns, enligt Mulari, i den debatt som uppstått mellan de olika generationerna av feminister. En debatt som media också varit snabb att ta upp och förstora, poängterar hon. Eftersom motsättningar alltid är intressanta är det också de här konflikterna som media snappat upp.

Det handlar alltså om att flickor och unga kvinnor i Sverige kom att kritisera den tidigare generationen. Främst handlade det om att de unga kvinnorna hade växt upp i tron att de levde i det ”mest jämställda landet” men när de sedan blev vuxna insåg de att jämställdheten inte ännu hade förverkligats. Det fanns fortfarande jobb kvar att göra.

Varför behövs forskning om flickor?

Med jämna mellanrum stiger det fram en oro över flickan, vad hon gör och vart hon är på väg. Den här oron är en ständigt återkommande grej, påpekar Mulari, med jämna mellanrum blossar upp debatter där man är orolig över flickan, än ses hon som ett offer än som översexualiserad.

Det betyder inte att man inte skall ta flickors problem på allvar och ingripa då det verkligen behövs. Men Mulari talar om ett sätt att tala om flickor där vi alltid betonar alla faror, hot och problem. Och det är det här sättet att tala om flickan som vi borde bli medvetna om. Flickan är inte alltid på väg mot sin undergång, trots att vi med jämna mellanrum verkar tro det.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje