Hoppa till huvudinnehåll

Tolv dagar i smugglarens händer

Helbild på Sami och Hawkar.
Sami och Hawkar betalade stora summor för att fly sitt hemland. Helbild på Sami och Hawkar. Bild: Yle/Catariina Salo enkelbiljett till europa

Dörrarna stängs bakom honom. Han hör hur de tunga låsmekanismerna klickar till och med ens blir allt tyst. Det plötsliga mörkret gör att han inte kan se något, hans ögon är ovana vid det dunkel som omger honom, han trevar sig försiktigt fram.

Det finns inte mycket utrymme, han klämmer sig in mellan något som känns som stora trälådor. Där känner han sig lite säkrare. En lukt av smuts och olja letar sig in i hans näsborrar.

Plötsligt känner han hur hela hans värld börjar skaka, bilens motor går igång. Efter ett litet ryck är fordonet på väg framåt. Framåt mot det som ska bli hans nya verklighet, framåt mot friheten och det nya livet.

Han ser inget annat alternativ än att använda den tomma läskflaska han fick med sig av männen.

Det kan ha gått en timme, det kan ha gått sju - han är inte längre säker. Det är svårt att avgöra tiden när bilens sövande rytm vaggar honom fram och tillbaka. Men han måste hela tiden vara på sin vakt, en enda förhastad rörelse kan bli ödesdiger.

Lastrummet han sitter i är farligt, lådorna knarrar och kränger olycksbådande. Han måste sitta stilla.

Tiden flyter på. Han dricker lite av det vatten männen gav honom, men inte för mycket. Han vet inte hur länge han måste sitta i det totala mörkret. Han undviker att äta den medhavda chokladen, för den måste väl också komma ut?

Genom skakningarna och ljuden märker han att de har kommit ut på en större väg. Ibland stannar bilen, ibland står den stilla i långa stunder. Men ingen öppnar låsen, och han måste vara knäpptyst. Annars kan det bli farligt.

Det går inte att hålla sig hur länge som helst. Vattnet han så sparsamt druckit av ger sig till känna. Han ser inget annat alternativ än att använda den tomma läskflaska han fick med sig av männen. Han försöker röra sig så lite som möjligt när strålen träffar bottnen av buteljen.

Det känns som en hel evighet. Han försöker hålla sig vaken men tuppar av ibland. Faller in i en drömlös, komalik sömn som håller honom fången med örnklor. Bilen stannar och startar igen, kör på slingriga och raka vägar. Han glider ut ur sitt medvetande och ser plötsligt sin familj framför sig.

Det hjälper. Tanken på mamma och pappa, på de syskon och bröder han snart kommer att få återse. De är också på väg, de sitter i likadana bilar. Hoppas de inte är lika rädda som han är.

Plötsligt fylls hans medvetande av en skarp smärta. En pil lika spetsig som mammas symaskinsnål går in genom hans öga, rusar mot hjärnan och bryter ut i en vass och vit explosion i hans kropp.

Flaskan som var full börjar tömmas. Flaskan som var tom börjar fyllas. Tiden går, men han vet inte om den går framåt eller bakåt. Hans leder värker, hans huvud är fyllt av bomull. Var är han?

Han orkar inte längre sätta sig upp, mattheten i hans kropp har börjat äta upp den, cell för cell. Han bryr sig inte längre om törsten eller tröttheten, han bryr sig inte om att känna sig för i utrymmet. Han ligger livlös och svag på golvet. Han ser sin mamma bakom de slutna ögonen.

Någonstans i fjärran hör han hur det rosslar till. Plötsligt fylls hans medvetande av en skarp smärta. En pil lika spetsig som mammas symaskinsnål går in genom hans öga, rusar mot hjärnan och bryter ut i en vass och vit explosion i hans kropp.

Någon säger något, försöker dra i honom. Han försöker röra sina värkande lemmar, kravlar sig mellan trälårarna mot det vassa och smärtsamma. Det är en instinkiv handling, för han vet inte vad som händer, eller vad det är han hör.

Tumultartat rasar han från lastutrymmet, ner på marken. Någon klappar honom hårt på kinden. Han börjar sakta förstå att det är dags nu, han är framme.

- Pojke! Hej! Vakna!

Rösten är obarmhärtig och han försöker hålla ögonen öppna mot allt det vassa och vita. En kontur börjar ta form framför honom.

- Du är framme, du måste lyssna på mig! Gå härifrån genast när jag åkt iväg, fråga någon var polisstationen ligger och gå direkt dit. Förstår du?

Han har kommit till sitt nya land.

Han nickar, det finns inte mycket annat han kan göra.

Lastbilsdörren stängs, motorn - ljudet som varit hans hem i många dygn - slås på och sakta försvinner bilen ur sikte.

Han ser sig runt. Ser gråa betongklossar torna upp sig i närheten, det är kallt. Det är rått. Hans ögon börjar vänja sig vid ljuset och hans blick söker efter människor, efter någon som kan hjälpa honom.

Han har kommit till sitt nya land.

Historien här ovan är en dramatisering av Hawkars resa. Men den kunde lika gärna handla om dig eller om mig. Den kunde handla om Niman eller Ursula, den kunde handla om vem som helst.

Från Irak till Finland

Helbild på Hawkar.
Hawkar reste i mörker i 12 dygn. Helbild på Hawkar. Bild: Yle/Catariina Salo enkelbiljett till europa

Hawkar kom till Finland för två år sedan. När jag träffar honom fäster han sin blick, som är full av smärta och sorg, i min. Jag vågar inte släppa hans ögon, trots att det han berättar skakar mig ända in i ryggmärgen.

Hawkar är en av de 837 irakier som sökte asyl i Finland år 2012. Han vill inte prata om vad som hände i hemlandet, vad som tvingade honom och hela hans familj att fly. Men de var så desperata att hela familjen skickades iväg. En efter en åkte de i olika lastbilar, skickades på en okänd resa med okänt mål, en resa in till Europa.

- Jag åkte i den första bilen, säger Hawkar med stadig röst och ögonkontakt.

Han var 17 år när han klev in i det mörka lastutrymmet. Med sig fick han vatten, choklad och en tom flaska. Naturen skulle komma att kalla.

- Tolv dagar.

Så länge tog Hawkars resa. Så länge var han ensam. I mörkret, bak i en långtradare utan medvetet mål. Som ett mänskligt paket med destination Europa.

Hawkar vet inte exakt vilka rutter han färdades. En gång bytte han lastutrymme och i Sverige lastades han in i en båt över till Finland.

När dörrarna till containern öppnades blev jag så bländad av dagsljuset att jag inte såg något alls på länge.

Dödshot hemma i Irak

Närbild på Sami.
Samis resa gick via Ryssland till Finland. Närbild på Sami. Bild: Yle/Catariina Salo enkelbiljett till europa

Sami drev ett internetcafé hemma i Irak, flera av hans stamkunder var amerikaner. En dag fick han ett telefonsamtal som kom att förändra hans liv. Det var Al-Qaida som ringde.

- De ville att jag skulle ge ut uppgifter om mina kunder. När jag vägrade berättade de att de vet var min fru jobbar och var min son går i dagis, säger Sami.

Efter fortsatta samtal och hotelser om att mörda hela familjen hade Sami inget val.

Sami och hans fru sålde allt de ägde och åkte hals över huvud till Turkiet. De insåg genast att terrororganisationer inte är att leka med.

Men Turkiet var inte heller säkert för den lilla familjen, men där kunde de få tag på en människa som var villig att hjälpa dem komma vidare, att komma in till Europa.

Det var en människosmugglare som var deras enda hopp.

Transitländer

Sami och hans, då fyraåriga, son köpte sig en utväg från terrorhot. Sonen som har ett funktionshinder, var svår att ha med på resan.

- Vi togs först till Ryssland. Där stängdes vi in i en lägenhet i ungefär tio dagar, efter det sattes jag och min fyraåring i lastutrymmet på en paketbil.

Det var viktigt att vara tyst, de skulle ju smugglas. Sami berättar att det var hjärtskärande att försöka trösta och tysta den gråtande fyraåringen.

- Han ville ha sin mamma.

Samis fru blev kvar. När de sålt all annan egendom än kläderna på kroppen, betalade familjen ungefär 50 000 euro för en farlig och lång resa för Sami och fyråringen. En skrämmande resa, både för far och son.

Väl framme i Finland, vilket Sami senare fick veta att var landet de smugglats till, släpptes far och son av vid Malms tågstation. Smugglarnas instruktioner var att fråga någon var polisstationen låg och ta sig dit.

Var är min familj?

Hawkar fäster igen sin blick i mig. Han har varit i Finland i två år nu, är 19 år gammal och studerar. Men han är ensam.

- Jag har sökt efter min familj ända sedan jag kom hit. De kom aldrig.

Trots idoga försök att hitta sin familj har det hittills inte burit frukt. Ända sedan han var sjuttonåring har han varit ensam i ett för honom främmande land.

Både Sami och Hawkar slussades till mottagningscentralen i Sjundeå efter att de sökt asyl. Där tillbringade de sina första år i Finland.

- Vi har fått samtalsterapi, säger Sami vars son grät hela den första tiden.

Det står klart att båda männen bär på trauman, trauman de kommer att få dras med resten av sina liv.

Livsfarliga resor

Att sätta sitt liv i händerna på en människosmugglare är både dyrt och livsfarligt. På Medelhavet har det, bara i år, redan dött närmare 2000 människor.

De senaste 18 månaderna har hela 5000 personer fått sätta livet till i den stora massgrav som Medelhavet blivit.

Liken som ligger på havsbottnen har alla betalat stora summor för att komma vidare, att starta ett nytt och förhoppningsvis bättre, liv i Europa. Många ensamma, många med små barn, trängdes ihop i en plåtburk och skickades ut på havet - utan tanke på konsekvenser.

Andra, som Sami och Hawkar, väljer den dyrare vägen till lands, i trånga bakluckor och mörka containrar. Gemensamt för dem alla är att de riskerar sina liv för att eventuellt komma till en bättre tillvaro.

Sami och Hawkar hade trots allt tur. Sami fick uppehållstillstånd och hans fru fick till slut flytta med honom till Finland. Han fick jobb och ett till barn föddes till den lilla familjen.

Hawkar fick ett eget hem och en studieplats. Han går i skolan och kommer snart att ha ett yrke. Han hade tur, men sina föräldrar och syskon fortsätter han att leta efter. Och hoppas att de hade lika stor tur som han.

Ett paketavi med texten Enkelbiljett till Europa / Yle X3M / Kioski
Ett paketavi med texten Enkelbiljett till Europa / Yle X3M / Kioski Bild: Yle enkelbiljett till europa

Enkelbiljett till Europa

Yle X3M startar tillsammans med Kioski projektet Enkelbiljett till Europa som ska belysa problematiken kring människosmuggling. Projektet kulminerar i en simulering på Vasa torg den sjätte augusti. Här kan du läsa mera om projektet.

Rättelse: I tidigare versionen sades att den första historien är fiktiv, men den är de facto en dramatisering av en sann historia. Vi har korrigerat den otydliga formuleringen.

Läs också

Enkelbiljett till Europa

  • Tolv dagar i smugglarens händer

    Sami och Hawkar blev smugglade in i Finland.

    Dörrarna stängs bakom honom. Han hör hur de tunga låsmekanismerna klickar till och med ens blir allt tyst. Det plötsliga mörkret gör att han inte kan se något, hans ögon är ovana vid det dunkel som omger honom, han trevar sig försiktigt fram.

  • Eva Biaudet: Större ansvar ett resonligt krav

    Riksdagsledamot ser inte människosmugglingen som problem.

    Att människosmuggling skulle vara ett stort problem i Finland dementerar riksdagsledamot och före detta minoritetsombud Eva Biaudet.

  • Enkelbiljett till Europa - tjugofyra timmar mörker

    Vi söker svar på problematiken kring människosmuggling.

    Hur ska vi prata om människosmuggling? Vad kan vi göra åt problematiken runt det? Vem bär det yttersta ansvaret och hur ska vi få människor att reagera? Det här är frågor som projektet Enkelbiljett till Europa söker svar på.

  • Utskott: Finland deltar i Medelhavsoperation

    Statsrådet torde fatta slutligt beslut nästa vecka.

    Riksdagens utrikesutskott stöder enhälligt att Finland deltar i EU:s krishanteringsoperation på Medelhavet. Utskottet behandlade frågan på ett extrainsatt möte i fredags. Statsrådet torde fatta det slutliga beslutet nästa vecka.

  • "Jag önskar att min dotter kan sluta vara rädd"

    Zaineb Alshara flydde sitt hemland Irak för dotterns skull.

    Zaineb Alshara flydde sitt hemland Irak för att ge sin dottern Jenna Alshara ett bättre liv. Efter att dottern vittnade ett barn dödas av en bomb har hon inte kunnat sova på grund av ständig fruktan för sitt liv.

  • Hon har smugglat flyktingar utan ligor och profit

    Nytte Ekman har smugglat många flyktingar till Finland.

    Hon har kört över gränsen med gömda flyktingar i bilen. Hon har flirtat för att distrahera gränsvakter, vridit upp musiken för att överrösta skriken av dem som traumatiserats. För Nytte Ekman är ett människoliv viktigare än lagen. Hon har hjälpt många utsatta att komma till Finland.

  • UNHCR: Flyktingarna ökar i rasande fart

    Över hälften av alla människor på flykt är barn.

    Människor tvingas lämna sina hem för att bli flyktingar i en aldrig förut skådad takt, slår FN:s flyktingorgan UNHCR fast i sin nya rapport. Över hälften av alla människor på flykt är barn.