Hoppa till huvudinnehåll

Ortorexi är en lömsk sjukdom

Kvinna, bakifrån, som lyfter en vikt i ett gym.
För att bränna så mycket fett som möjligt tränade Jenna bara högintensivt. Det betyder att hon aldrig tränade upp sina muskler ordentligt, något som antagligen skadade hennes rygg. Kvinna, bakifrån, som lyfter en vikt i ett gym. Bild: CC gymma

När Jenna Wilhelmsson led av ortorexi tränade hon varje dag, flera gånger om dagen. När ryggen slutligen sade upp kontraktet, visste hon att hennes livsstil inte längre var hållbar.

Ortorexi, eller träningsmani, har ökat bland unga sedan årsskiftet. En som lidit länge av sjukdomen är Jenna Wilhelmsson som insjuknade i ortorexi för ungefär tio år sedan. När hon var mitt inne i sjukdomen visste hon inte om att hon var sjuk. Hon visste att hon hade någon sorts ätstörning, men inte vad.

- Jag åt ju mat, så det kunde inte vara anorexi. Jag spydde inte, så det kunde heller inte vara bulimi, säger Jenna om hur hon tänkte då.

Jenna Wilhelmsson
Jenna Wilhelmsson kan fortfarande ha perioder när hon tränar för mycket, men nu kan hon knepen för att stoppa det i tid. Jenna Wilhelmsson Bild: YLE / Ann-Catrin Granroth jenna wilhelmsson

Konstant räknande av kalorier

Det är först under de senaste åren hon insett vad hon egentligen lidit av. Nu är hon frisk. Hon tränar fortfarande, men med måtta. När sjukdomen var som värst tränade hon varje dag, oftast flera gånger om dagen. En vanlig dag var då fylld av planering och beräknande.

- Kvällen innan gjorde jag alltid upp ett matschema och ett träningschema. Under dagens lopp gick jag ändå omkring och räknade ut hur mycket på plus eller minus jag var, säger hon.

Allt räknande började likna tvångstankar, och Jenna kunde aldrig riktigt slappna av.

Träningen ledde till ryggskada

Jenna tränade aldrig styrketräning, utan bara högintensivt för att bränna så mycket fett som möjligt. Det här gjorde antagligen att hennes rygg tog stryk. 2010 fick hon så ont att hon blev sjukskriven i två och ett halvt år.

- Jag känner fortfarande av det, och det har gjort att jag inte ens skulle kunna träna lika mycket som jag gjorde förr, säger Jenna.

Ryggskadan hjälpte Jenna förstå att det hon höll på med inte var hållbart. En annan orsak till att hon äntligen fick kontroll över sin ortorexi var ett miljöombyte.

- Jag bodde i Sverige när det var som värst, och så flyttade jag tillbaka till Vasa. Det blev nog någon slags vändpunkt.

Ortorexi

  • Ortorexi är en ätstörning som innebär att du är tvångsmässigt övernyttig när det gäller mat och/eller träning.
  • En ortorektiker kan få svårt att behålla ett socialt liv, då kosten och träningen tar över.
  • En ortorektiker kan inte äta ett livsmedel som hen anser vara onyttigt utan att må dåligt.
  • En ortorektiker tränar ibland flera gånger om dagen, och mår dåligt om hen missar ett träningspass.
  • En ortorektiker kan känna sig ledsen, ha ångest och depressioner.
  • Behandling mot ortorexi sker med hjälp av terapi, träningsreglering, utbildning och kostrådgivning.
  • Källa: Ätstörningar.se
  • Jenna har en skönhetsblogg, där hon också bloggat om sin ortorexi.

Pojkvännen hjälpte till

Jenna fortsatte träna och hålla koll på kosten, men hon började tröttna på allt räknande av kalorier. En annan sak, eller person, som hjälpte till var hennes dåvarande pojkvän.

- Han hade ett väldigt sunt förhållande till mat, och det smittade av sig på mig, säger hon.

Jenna berättar att man skäms väldigt mycket när man har en ätstörning. Dels vill man inte äta framför folk, och dels vill man inte att någon ska ifrågasätta det man gör.

- Men han var väldigt förstående, så på något sätt kunde jag släppa allt då.

Familjen misstänkte att något var fel

Fastän Jenna själv inte visste vad hon led av, oroade sig hennes familj över hur hon mådde när hon kom på besök hem till Finland. Hennes mamma led själv av en ätstörning när hon var ung, så hon frågade ofta hur det var fatt med Jenna.

- Men grunden till ätstörningen låg i att jag hade, och fortfarande har, en magsjukdom, så jag hade alltid något att skylla på.

Jenna måste äta hälsosamt och träna för att må bra, men just då gick det för långt.

- Jag tror problemet med ortorexi är att du kan se väldigt frisk ut. Du äter hälsosamt, och det är ju positivt och du får en massa beröm för det, så det är svårt att se vad som är fel.

Sluta kommentera kroppar

När Jenna började träna var hennes mål aldrig att gå ner i vikt, hon gjorde det bara för att det var roligt. Hon erkänner ändå att hon påverkas av alla smala och vältränade kroppar som syns på var och varannat tidningsomslag.

Hon tror också att vi påverkas mycket av alla kommentarer vi slänger ut om våra egna och andras kroppar på bloggar och sociala medier. Det tycker hon vi kunde sluta med helt och hållet, förutom om det handlar om någon närstående som helt synligt mår dåligt och har problem. Då ska man såklart påpeka det och fråga hur personen egentligen mår.

- Men de här små kommentarerna som ”du är så smal”, eller att kommentera sin egen kropp och säga att ”jag borde gå ner i vikt för jag kan inte ha bikini” ... det är sådana saker som jag tycker är helt oväsentliga. Och de säger ju ingenting om hur du är som person.

Man ska få äta äta sunt och hälsosamt, men det är en så hårfin gräns innan det går överstyr och blir för mycket åt det ena eller andra hållet.

Du ska få vara stolt

Jenna tycker ändå man ska få vara stolt över att man tränar om man trivs med det och tycker det är roligt.

- Och man ska få äta äta sunt och hälsosamt, men det är en så hårfin gräns innan det går överstyr och blir för mycket åt det ena eller andra hållet, säger hon.

Många lägger upp bilder av sig själva när de gymmar, eller skryter om sin senaste långlänk på olika sociala medier. Det gör också Jenna själv. Hon tycker det är okej att göra det, så länge man är medveten om vad man håller på med.

- Samtidigt som man visar den sidan av sig själv, ska man vara medveten om hur det påverkar andra, säger hon.

Tror du bilderna och skrytet bidrar till fitnessmanin?

- Helt bevisligen gör den ju det. Idealet har förändrats ganska mycket under åren. Det har gått från att du ska vara pinnsmal till att du ska vara supervältränad. Jag kan förstå att ortorexin ökar både bland kvinnor och män.

Ingen typisk ortorexiperson

För en del fungerar en livsstil med mycket träning och hård koll på maten, men för en del går det för långt. Jenna tror ändå inte att det finns någon viss typ av människa som har lättare för att drabbas av ortorexi.

Skärmdump från Jennas blogg, med bilder på henne före och efter insjuknandet.
Jenna visar upp före- och efterbilder i sin blogg. Skärmdump från Jennas blogg, med bilder på henne före och efter insjuknandet. Bild: Skärmdump jenna wilhelmsson

- Det skulle vara lätt att säga att det grundar sig i dålig självkänsla, men jag själv har aldrig haft det, och innan jag blev sjuk tänkte jag aldrig på min vikt, säger hon.

Jenna har lätt för att bli beroende av saker, och det är kanske en bidragande orsak till att hon blev sjuk.

- Jag har en så kallad beroendepersonlighet, och det tror jag kan spela roll. Ett beroende behöver inte vara alkohol eller droger, det kan också vara träning, säger hon.

Du måste vara en jobbig vän

För att bli frisk från en ätstörning måste den drabbade själv vilja bli frisk. Du som närstående kan också hjälpa personen att inse att sättet hen lever på inte är hållbart.

- Du måste vara en riktigt jobbig vän. Fråga oftare ”hur mår du?” och fokusera inte så mycket på utseendet. Fastän det är en sjukdom som tar sig uttryck i utseende är det ändå något inom en som inte är rätt. Det är något där man försöker kontrollera, säger Jenna.

Gymmen kunde ta ansvar

Det är inte bara närstående som kan hjälpa en person med ortorexi. Också gymmen kunde hjälpa till.

- Det har varit diskussioner kring ifall man ska låta personer med ätstörningar gå på gym … Kanske det skulle finnas något där, säger Jenna.

Hon tycker inte att personer med ett visst BMI ska fördömas från gymsalarna, dels för att förbud inte löser något, och dels för att BMI kan vara väldigt missvisande, men gymmen kunde ändå ta större ansvar.

- De som jobbar på gym kunde kanske ha rätt att ifrågasätta sina klienter, säger Jenna.

Information är nyckeln

Att informera om ortorexi är också viktigt. När Jenna var sjuk fanns det inte information om sjukdomen någonstans. Hon började leta efter information och när hon läste om symptomen för ortorexi stämde allt in på henne. Hennes första tanke var: hur har jag kunnat missa det här? Och hur har alla andra kunnat missa det?

När man inte har ett begrepp för det man lider av, när man inte känner till det, hur ska man då veta vad man har?

- När man inte har ett begrepp för det man lider av, när man inte känner till det, hur ska man då veta vad man har? Och hur ska man veta vad man ska göra för att behandla det, och undvika att göra för att hamna där? frågar hon sig.

Inte trilla dit igen

Jenna är frisk nu, men farorna finns fortfarande där.

- Fastän jag anser mig någorlunda frisk från ortorexin nu, så får jag ännu infall och perioder när jag mår dåligt och övertränar och inte äter tillräckligt, säger Jenna.

Jenna har ändå blivit mer medveten om sitt beteende, och märker när det går för långt. Då kan hon stanna upp, ta ett djupt andetag och börja om från början, i ett lugnare tempo.

- Jag lyssnar mycket mer på kroppen nu, och det har också med ryggskadan att göra. Det var verkligen en ögonöppnare, att jag förstod att det här har jag gjort till min kropp. Det är ingen annan än jag själv som gjort det här.

Nyligen publicerat - X3M