Hoppa till huvudinnehåll

Chilenska bröllop

Kärlek och relationer i Chile, som är Katarinas nya land
Kärlek och relationer i Chile, som är Katarinas nya land Kärlek och relationer i Chile, som är Katarinas nya land Bild: Yle, Haldin communication katarina jansson

Mitt nya land-korrespondenten Katarina Jansson bloggar om kärlek i Chile.

Kärleken i Chile

  • Det är relativt vanligt att man bor hemma tills man gifter sig, förutsatt att man studerar eller arbetar i hemstaden.
  • Skilsmässa blev lagligt i Chile först år 2004.
  • I Chile har man två efternamn, ett efter fadern och ett efter modern. När man gifter sig tar man inte sin makes efternamn, utan behåller sina egna.
  • Eftersom familjen är en viktig och stor del av samhället är man generellt väldigt barnvänliga och frågar gärna när man tänker skaffa barn efter att man har gift sig.
  • I medeltal är den chilenska kvinnan 24 år när hon får sitt första barn, enligt CIA:s World Fact Book.

Här om dagen var jag med om mitt tredje bröllop i Chile. Det första bröllopet inträffade på min första hela dag i Chile och jag insåg ganska fort att bröllopskulturen ser annorlunda ut här.

Jag har haft glädjen att få fira kärlek och äktenskap fler gånger än jag kan räkna, men van som jag är vid österbottniska bröllop tedde sig detta bröllop som ur en amerikansk film.

Vigseln skedde utomhus, började tjugo minuter senare än utsatt tid - vilket jag senare förstod är vanligt och helt okej - fortsatte med mingel medan man serverades drinkar, sushi, empanadas och annat småplock.

Sedan fortsatte festen med en trerättersmiddag kring runda bord dekorerade med vackra blombuketter i höga vaser av glas. Väldigt estetiskt och väldigt elegant. Rätt annorlunda ett österbottniskt bröllop, åtminstone med tanke på de jag har varit med på.

Ingen hade ordnat lekar eller visade pinsamma videor, utan den enda programpunkten var ett tal. Efter middagen blev det dans som höll i natten lång.

Eftersom jag själv jobbat hårt med att ordna bröllop med en chilenare ville jag veta mer om hur det fungerar i det här landet. Jag fick höra att många anställer en bröllopsfixare för att inte behöva ordna allting själv, vilket ofta gör att det kan bli ett rätt dyrt kalas.

Ifall man vill gifta sig i kyrkan behöver man först ordna med en borgerlig vigsel, eftersom det är det enda lagliga sättet att gifta sig i Chile.

Det andra bröllopet jag närvarade på var en sådan fest – lite mindre i skala, mer informella kläder men god mat och trevlig stämning.


Det är många som höjt på ögonbrynen här i Chile, och lite grann i Finland också, och menat att vi som tjugofyra- och tjugosexåringar har gift oss väldigt unga.

Bland de människor jag känner och vuxit upp med är det relativt vanligt att gifta sig ung, medan det i Chile är lite vanligare att man hellre väntar tills man har studerat klart, har ett arbete och en tryggad ekonomi.

Vårt bröllop blev till slut en chilensk-österbottnisk fest, där inslag från båda länderna fick smälta ihop. Vi anställde ingen bröllopsfixare, men fick all hjälp vi behövde av familj, släkt och vänner.