Hoppa till huvudinnehåll

Var det verkligen värt det?

Boken "Det är du, inte jag".
"Det är du, inte jag" lämpar sig väl som trappläsning i väntan på den alltid försenade kompisen. Boken "Det är du, inte jag". Bild: YLE / Ann-Catrin Granroth nora strömman

Nora Strömmans bok Det är du, inte jag handlar om vad man är beredd att göra för att komma till Rhodos, och om det är värt det. Den handlar också om förälskelse. Mest obesvarad sådan.

Nora Strömman.
Det är Nora Strömman som skrivit "Det är du, inte jag". Nora Strömman. Bild: YLE / Ann-Catrin Granroth nora strömman

I Nora Strömmans ungdomsroman Det är du, inte jag är huvudkaraktären Linn fast besluten om att ta sig till Rhodos tillsammans med sina kompisar Emma och Andrea. Kompisarna har sitt på det torra eftersom de ha fördelen att komma från rika familjer, medan Linn måste sommarjobba för att få ihop tillräckligt med pengar för sin resa. Dessutom är hon också sjukt taggad på att köpa en rosa skoter, och sådana är inte billiga.

1000 euro för en månad på havet

17-åriga Linn tror att hon ska få jobb på sin pappas arbetsplats, men när det inte lyckas riskerar alla sommarplaner att gå om intet. Pappans gamla kompis Björn, en rätt äcklig och småfet gammal gubbe, erbjuder Linn en plats som matros på sin segelbåt. Motvilligt tackar hon ja. Arbetet är inte det bästa, men lönen är verkligen det. 1000 euro för en månad ute på havet. För de pengarna förväntas hon hålla rent på båten, och ha hand om matlagningen.

Det var då han bestämde sig för att komma och tala med mig. Björn, som var minst hundra år gammal, och ett sorgligt kapitel i och med sin höga äckelfaktor.

Till en början går det rätt bra ändå. Hon lyssnar på Björns gamla seglarhistorier, och försöker ignorera att han daskar henne på rumpan och kallar henne sliskiga smeknamn som ”lilla gumman”. Men efter ett tag går det överstyr, och det är här som boken blir intressant. Eller kanske … obehaglig?

Opretentiöst och äkta

Det jag gillar med Det är du, inte jag är att den är så totalt opretentiös. Jag själv (som inte alltid varit Guds bästa barn) kan känna igen mig till en del, och det är skönt med en huvudkaraktär som inte är så himla duktig. Hon är inte speciellt smart eller beläst, hon tänker mest på sig själv och materiella ting och hon gör fel ibland. På kärleksfronten går inte heller allt enligt planerna: Hon lyckas skrämma bort drömkillen, samtidigt som hon inte märker vem som egentligen bryr sig. Hon försöker göra sig till en annan person, bara så att HAN ska gilla henne. Hon gör allt sådant som de flesta av oss någon gång gjort, eller kommer att göra.

Jag kände att han kollade in mig och jag visste vad han såg. Vad alla såg. Söt, snäll och oskyldig brunett i rosa tubklänning och rosa tygskor.

Till en början blir jag irriterad på henne. Först för att jag tycker hon dissar Björn onödigt mycket, och sedan för att hon inte säger till när han beter sig illa. Men det är också det här som gör boken läsvärd, för Linn är äkta. Hur många skulle egentligen våga ryta till på skarpen åt sin chef? Ute på en liten båt mitt ute på havet? Inte mitt 17-åriga jag i alla fall.

Lättläst och lite förutsägbart

Språket i boken är enkelt. Inga konstiga formuleringar eller långa drömska beskrivningar med snarkvarning. Vill du ha en bok du läser ut snabbt och lätt, är alltså det här det perfekta valet. I början är den lite trevande, men håll ut. Har man läst en del böcker tidigare, eller ens sett några romantiska filmer, kanske man kan lista ut hur allt kommer att sluta, men det stör inte. Under historiens gång bildar jag ett litet känsloband till Linn, och jag vill gärna veta hur allt ska sluta – vare sig det är förutsägbart eller inte.

Vi seglade hela dagen. Och det sög. Det sög så rejält att jag inte visste hur jag skulle vara. Det kröp i kroppen. Tiden hade stannat.

Fastän boken pekar ut Linns alla brister, så är den naturligtvis också snäll mot henne. Och visst finns det en läxa att lära sig mitt i allt kaos. En större läxa kunde ändå äcklet Björn fått lära sig. Nu kommer han allt för lätt undan.

Överlag glöms det hemska bort ganska lätt. Kanske Linn förtränger allt för att kunna gå vidare? Som läsare skulle jag ändå velat knyta ihop säcken lite mer. Kanske få en större reaktion från Linns föräldrar, som har en ganska stor roll i boken. Visst är Linn själv delaktig i det som händer, men hon är ändå bara 17 år, och då händer det sig att man gör lite dumma grejer ibland. Grejer man ångrar efteråt.

Döm inte en bok efter omslaget

Påståendet här ovan passar väl in på Det är du, inte jag. När jag får boken i min hand slås jag av hur klyschigt omslaget känns. Den ser ut som en klassisk ungdomsbok från början av 00-talet, med blanka billiga sidor. Efter att ha läst boken kan jag med säkerhet säga att omslaget inte representerar innehållet. Så låt dig inte avskräckas av det.