Hoppa till huvudinnehåll

Varje sekund lever i radioimpro

Niklas Häggblom, Åsa Nybo, Anja Bargum och Max Bremer
Levande och fascinerande ända från början till slut, skriver Maria Lindh-Garreau om Radioteaterns nya. Niklas Häggblom, Åsa Nybo, Anja Bargum och Max Bremer Bild: Jessica Edén/YLE åsa nybo

Ord upprepas. Rollfigurer talar i munnen på varandra och avbryter varandra. Idéer kastas fram och tillbaka. Så låter improvisationsteater i radio, och det är hur charmigt som helst.

Av Maria Lindh-Garreau

Nyfiken bänkar jag mig för att lyssna på Top Guns, som är ett samarbete mellan improvisationsteatern Stjärnfall och Radioteatern. Det är regisserad improvisation, hur paradoxalt det än låter. På teaterscenen är det ju publiken som kastar fram ord som skådespelarna improviserar fram en berättelse av, det finns ingen given regissör. I en radiostudio saknas den publik som för kvällen framåt, så det måste finnas något av en ramberättelse som ger hållpunkter att förankra improvisationen i och någon som sammanför improvisationerna till en berättelse.

Ett vänligare Helsingfors

Utgångspunkten är reklambyrån Top Guns, som fått ett stort uppdrag från staden Helsingfors. Det handlar om att genomföra en kampanj som går under namnet Ett vänligare Helsingfors. På reklambyrån hittar vi fyra rollfigurer som improviseras fram av Stjärnfalls skådespelare Anja Bargum, Max Bremer, Niklas Häggblom och Åsa Nybo.

Idéer till kampanjen slängs fram och utvecklas av gruppen i ett slags brainstorming. Idéerna är ibland mer eller mindre galna och ibland fräscha på riktigt. Ta till exempel reklamfrasen ”I want to be in Helsinki” – då Helsinki skrivs Helsinkey och man ritar en nyckel istället för att skriva ut key. Det skulle symbolisera att varje besökare får en nyckel till staden. Eller så kan det vara en konkret nyckel.

– Det kan vara en guldnyckel som någon paraderar med på Helsingforsdagen och det skulle kunna hänga trapetskonstnärer från den och fyrverkerier som skjuts upp från den, och så skulle vi dela ut massor av små nycklar.

– Ja, och tänk om man på Stockmanns vägg skulle ha ett enda stort nyckelhål...

Så kan det låta när det rullar på som bäst och kreativiteten flödar mellan de fyra skådespelarna, som alla är rutinerade improvisatörer. Det gör att skådespelarna låter samspelta och att ingen tar över, utan alla får komma till tals på ett balanserat sätt.

Njutbart flöde

Det är Jessica Edén som tillsammans med ljudteknikern Niko Ingman klippt ihop olika improviserade scener till en sammanhängande helhet. Det säger klick-klick vid så gott som varje scenbyte, som om vi fick ljudbilder från reklambyrån under en period från höst till vår. Ibland är scenerna mycket korta. De är bara snapshots som ger ett nytt litet perspektiv på rollfigurernas tillvaro. Vi får veta att en reklamnisse har penningbekymmer, en annan har familjetrubbel. Det bildas ett par och förhållandet spricker. Top Guns kommer inte att få Pulizerpriset för sin intrig eller för komplexa rollfigurer, men det håller ihop.

Jag njuter av att lyssna på flödet, på repliker som är helt äkta, och som kunde vara tagna från vilken gata som helst i södra Finland med sina finska och engelska inslag. Det är ju skådespelarnas eget språk som är replikerna kryddat med spontana skratt och ibland alldeles hörbar och smittsam iver. Därmed blir det levande och fascinerande ända från början till slut.

Recensionen skrevs inför premiären 2015. Top Guns sänds i repris i Yle Vega söndag 28.5.2017 klockan 18.03 och finns därefter en månad på Arenan.

Att lyssna, inte lysa. Improskådespelarna berättar om sitt arbete.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje