Hoppa till huvudinnehåll

Jobba, jobba, jobba

Efter ett knappt år i USA har jag börjat tvivla på att den bild vi finländare har om vår lutherska arbetsmoral håller streck.

Visst, vi är samvetsgranna och i regel utför vi det som våra arbetsgivare förutsätter. Men då jag jämför den finländska arbetstakten med den amerikanska så inser jag att amerikanerna de facto jobbar avsevärt mer än vi finländare. Avsevärt mer.

OECD:s statistik visar i och för sig att genomsnittsfinländaren jobbade 1666 timmar år 2013. Genomsnittsamerikanens siffra var 1788. Så på pappret är skillnaden inte överhövan stor.

Verkligheten är emellertid mer komplicerad än så. Det har jag märkt väldigt tydligt då jag från nära håll följt våra amerikanska vänners liv. Våra bästa vänner här i New York har precis som vi barn i ettårsåldern och det är mer regel än undantag att barnen under vardagarna har hunnit gå och lägga sig innan papporna kommer hem. Också många mammor har snarlika arbetstider. Det vill säga ungefär tolv timmar per dag. Och ofta mer än så.

Dessutom rullar ekorrhjulet, om man vill kalla arbetslivet så, i nästan oförändrad takt året runt. De långa sommarsemestrarna vi är vana vid i Finland och Norden har man inte hört talas om i USA. En lång ledighet är två veckor. Jättelång.

Förra veckan träffade jag en åländska som är gift med en amerikan och hon suckade djupt och skrattade till slut då hon berättade hur hennes man beter sig då han har semester. ”Han vet inte hur han skall uppföra sig då han är ledig. Han släpper aldrig taget om jobbet.”, förklarade hon.

De här exemplen handlar om amerikaner som har välavlönade jobb. Den officiella arbetstiden må vara nio till fem, men arbetsgivaren förutsätter ofta att du sliter häcken av dig. Framför allt om du är grön på arbetsmarknaden.

I låglönebranscherna är arbetstiderna mer reglerade. Men dagarna blir ofta långa i alla fall. Inte minst här i New York. Många pendlar flera timmar per dag eftersom boendekostnaderna i centrala New York är på tok för höga för folk som jobbar för minimilön. Och vissa är tvungna att ha fler än ett jobb för att få plus och minus att gå ihop.

Hemma i Finland har ju arbetsmarknaden varit föremål för debatt de senaste åren. Framför allt då man diskuterat hur man skall råda bot på hållbarhetsgapet. Jag har ofta funderat om vi i det fallet har något att lära oss av amerikanerna. Min första tanke är oftast nej, det finländska systemet är sundare och att vi skulle sannolikt vinna väldigt lite på att rakt av anamma det amerikanska arbetsmarknadssystemet. Finland behöver egna särlösningar. Tror jag.

Samtidigt märker jag hur mina amerikanska vänner stortrivs med sina jobb. Trots de långa arbetsdagarna och korta semestrarna. I mitt stilla sinne undrar jag hur många kan säga det samma hemma i Finland. Trots de kortare arbetsdagarna och de avsevärt längre semestrarna.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes