Hoppa till huvudinnehåll

Det hälsosammaste du kan tugga på idag - andrumstext av Joanna Nylund

Springa, kvinna, träning
Springa, kvinna, träning Bild: istockphotos/AnatolyTiplyashin runner

Vi lever just nu i en tid av stor fixering vid hälsa och välmående. Om man ser på antalet spaltmetrar och teveprogram har vi aldrig förr varit så upplysta, och knappast heller aldrig så starkt uppmanade från alla håll att leva på ett visst sätt.

Men det talas också ganska mycket om en motreaktion till wellness-fenomenet. Hälsoivern har nämligen en mörk baksida. Övervikt förknippas med karaktärssvaghet och leder till diskriminering på arbetsplatser. Ovilja att träna anses betyda att här har vi någon som inte har de nödvändiga egenskaperna för att bli framgångsrik. En person som inte bryr sig om vad hen äter är slarvig, karaktärslös och en belastning för samhället. Vips har vi blivit indelade i vinnare och förlorare i en kall ideologi som inte ser förbi ytan.

Allt ljus är på kroppen. Emotionell och intellektuell utveckling tappar i betydelse. Någon har sagt att idealet just nu verkar vara en tom själ i en sund kropp.

Och något märkligt händer, något som har att göra med vem vi djupast sett är som människor. Den som lyckas börjar förakta den som inte gjort det.

Handen på hjärtat: är det möjligt att inte låta stoltheten över dina egna framsteg övergå i förakt för andra som inte nått lika långt? Kan du äta rätt och träna rätt utan att alls bry dig om vad andra människor gör?

Jag svarar i alla fall nej på frågan. Jag har gått från svag och karaktärslös stackare till en hälsofascist som njutit av att känna mig lite ”bättre” än andra så länge jag hållit min strikta livsstil. Varje gång jag fallit av cykeln har följts av en stunds hälsosam ödmjukhet, sen är jag uppe i sadeln igen och ser ner på dem jag susar förbi.

Jag vill verkligen inte vara sån. Och jag tror att det handlar om något mycket större och djupare än wellnessfenomenet. Vi dömer varandra och vet samtidigt att vi själva också är dömda, för i längden klarar ingen av oss av att leva perfekt. Hälsopratet skulle knappast behövas om vi bara kunde göra det vi vet är bra för oss.

I Rom 7:19 uttalar Paulus några berömda ord: ”Det goda jag vill, det gör jag inte, och det onda jag inte vill, det gör jag. ”Han slutar med ett desperat utrop: ”vem ska frälsa mig från denna dödens kropp?” Vem ska ta mig ut ur det här ekorrhjulet, ut ur mina egna ansträngningar att bli en bättre människa, ut ur min egen och andras fördömelse? Och han svarar själv: jo, Jesus. Han ska göra det.

Bibeln har ett namn på det fenomen vi är fångar i. Lagen. Vi är lagiska varelser. Vi försöker omedvetet nå en perfektion som ingen kan uppfylla. Men det finns något som biter på lagen. Nåden, i form av Jesus Kristus, som gjorde det ingen av oss kan göra: leva ett perfekt liv. Och då menar jag den perfektion som verkligen räknas, inte den vi kräver av våra kroppar som en dag snart kommer att förmultna och försvinna.

Det här är själva kärnan i Bibelns budskap. Ingen kan leva perfekt. Ingen kan förtjäna Guds kärlek, bara ta emot. Vi får sluta tävla, sluta jämföra oss med varandra. Istället får vi be Gud om hjälp. Bara nåden kan befria från alla omänskliga krav. Och den som fått nåd har också råd att vara generös mot andra. I Guds ögon är vi nämligen alla på exakt samma startlinje. Den tanken är kanske något av det hälsosammaste du kan tugga på idag.

Joanna Nylund

Läs också

Tro

Nyligen publicerat - Tro