Hoppa till huvudinnehåll

Man stålsätter sig när man möter människor som lider

Kerstin Kronvall.
Journalisten Kerstin Kronvall i Kiev. Kerstin Kronvall. Bild: Henrik Leppälä kerstin kronvall

Ett år efter upploppen på Majdan i Kiev 2014 möter Mikaela Weurlander Kerstin Kronvall för en pratstund om Ukraina. Kerstin är nu Yle:s korrespondent i Moskva.

Kerstin Kronvall har varit våra ögon och öron i Ukraina i ett halvt års tid. Hur är det att jobba som journalist i ett land där världens största informationskrig pågår.

Det är en sen mörk februarikväll när journalisten Kerstin Kronvall möter oss på järnvägsstationen i Kiev.

Hennes tåg har just rullat in från östra Ukrainas oroliga gränsområden, där hon har rest runt för att kolla om vapenvilan håller.

Hon är trött efter att ha jobbat fyra veckor utan en ledig dag, och hon är arg för att mänskor hon möter far så illa. Dessutom är hon pank.

- Det är en trötthet som mera är mental än fysisk, säger hon.

Kerstin Kronvall

  • Under våren Nordens enda stadigvarande korrespondenten i Kiev. Från och med hösten 2015 kommer hon att vara stationerad i Moskva.
  • Syns och hörs på svenska och finska på Yles kanaler i radio och på TV, och bloggar om möten och människor i österled.
  • Har rest och jobbat i Ryssland och de före detta sovjetstaterna i 15 år.

- Man stålsätter sig medan man träffar mänskor som lider svårt och har råkat ut för alldeles fruktansvärda öden, det blir ju inte lättare för dem man intervjuar om man själv sitter där och tappar fattningen. Men sen kommer det en sådan eftervåg av uppgivenhet och på något plan också en vrede över att det ska vara såhär, att mänskor ska fara så illa.

Mötet med Kiev

Jag är i Kiev för att göra ett TV-reportage med Kerstin Kronvall om hennes arbete. Vi pratar också om hur man som journalist ska hantera information i ett land där världens största informationskrig pågår. Hur kan man veta vad som är sant eller vilken infallsvinkel som är den rätta?

Torget Majdan i Kiev.
Torget Majdan i Kiev. Torget Majdan i Kiev. Bild: Henrik Leppälä majdan

Det är första gången jag besöker Kiev och Ukraina. Jag vet inte vad jag hade väntat mig, men Kiev är inte en grå trist stad långt borta där ingen talar ett språk som jag förstår. Kiev ligger tvärtom väldigt nära; avståndet Helsingfors – Kiev är nästan som Helsingfors – Köpenhamn.

Staden är vacker. Stor. Nästan 3 miljoner invånare. Fin arkitektur. Kullerstenar. Backar och kullar. Alléer. Gamla centraleuropeiska hus. Ståtliga hus som påminner om stalinskraporna. Floden och solen som blänker i guldkupolerna.
De tusen år gamla kyrkorna.

Kyrka i Kiev
Kyrka i Kiev Bild: Henrik Leppälä kiev

Höghus i förorterna. Och för all del, också enorma nybyggen inklämda precis mellan två klassiska byggnader. Där på taket kan Hotell Hilton eller något annat lyxhotell ha sitt namn blinkande i glada färger.

Frivilliga samlar in pengar till nödställda i Ukraina
ATOs penninginsamling. Frivilliga samlar in pengar till nödställda i Ukraina Bild: Henrik Leppälä penninginsamling

Det man genast lägger märke till, är det stora antalet blågula flaggor och penninginsamlarna som finns överallt.

De allra första möter man redan på flygfältet. Unga och gamla, män och kvinnor, med sparbössor märkta med bokstäverna ATO (en förkortning för Antiterroroperationen, det som officiellt pågår i östra Ukraina). Man ser bilder på blå himmel och vajande gula sädesfält. De ukrainska färgerna och de ukrainska flaggorna finns som smala band snurrade runt kvistar på träden, som små broscher på kappuppslaget, som enorma presenningar över byggnader.

Det finns bara en sak som tävlar med flaggorna; skyltarna med texten Till salu, Till uthyrning, rea rea rea, 70, 80, 90 %!

band av gult och blått fastknutna runt en trädstam.
band av gult och blått fastknutna runt en trädstam. Bild: Henrik Leppälä kiev

Alla berörs av kriget men kriget pågår inte här

Kerstin Kronvall, som bor i Kiev, berättar att kriget berör alla ukrainare på något sätt.

- I Kievs gatubild syns kriget för att många mänskor går omkring och samlar pengar, antingen för soldater i fält, för soldatsjukhus eller till förmån för dem som har flytt sina hem.

- I hela Ukraina märker man det genom att det finns så många flyktingar. Det finns över en, eventuellt två miljoner mänskor som har tvingats söka sig någon annanstans, och det finns väldigt många frivilliga som hjälper dem. På det sättet stöter man hela tiden på följderna av kriget.

Det Kiev jag ser är som vilken europeisk stad som helst, med chicka caféer, trendiga spagetti- och pastaställen bredvid sushibarer. I de kvarter jag rör mig är det speciellt italienskt som gäller, vi går in på restaurang ”Spagetti” snett mitt emot hotellet och beställer hemmalagad fyra ostars spagetti. Notan går på två euro.

Snabbköpet runt hörnet är öppet 24 timmar och liknar litet Stockmann i miniatyr, också priserna är Stockmann-priser i miniatyr. En importöl kostar cirka 30 cent. Man känner sig som kung samtidigt som man inser att det här är konstigt.

stadsvy från kiev
Floden Dnepr rinner genom Kiev stadsvy från kiev Bild: Henrik Leppälä kiev

Jo, vi är kungar men alla andra runt omkring oss är det inte. Senare träffar vi mamman som berättar att om hon vill köpa en vinterhalare till barnet kostar det henne en halv årslön.

Också en ekonomisk katastrof

- En annan minst lika stor katastrof som kriget är den ekonomiska katastrofen, säger Kerstin

Bankauttomat i Kiev.
Kerstin vid en bankautomat i Kiev. Bankauttomat i Kiev. Bild: Henrik Leppälä kiev

- Den kräver inte lika många mänskoliv, men den syns på det sättet att mänskors ekonomi har blivit jättemycket sämre, och man ser massor med affärer som har jätterean.

- Men sen märks den också helt enkelt på att mänskor håller på att förlora hoppet. Det här att det bara har blivit sämre hela tiden, att det bara kommer dåliga nyheter hela tiden, det är svårt för mänskor att stå ut med det.

- Dessutom håller hela banksystemet i Ukraina på att falla samman och bankerna har infört restriktioner för hur mycket pengar man får ta ut från sitt konto, vilket gör mänskor jätteupprörda. Om man har lyckats spara pengar och har pengar på sitt konto och sen inte kan lyfta dem, det känns ju inte speciellt roligt.

- Det är besvärligt att leva sin vardag i ett samhälle där man inte får tag på pengar. Det gäller att gå från bankautomat till bankautomat, och i vissa bankautomater kan man få ta ut 200 hryvnia, det är mindre än 10 euro. Så det här är en bökig sak för hemskt många.

Minnet av februari 2014

Livet har varit lugnt i staden efter fjolårets demonstationer och upplopp på Majdan som slutade med gatustrider i februari 2014, då civila mänskor blev skjutna av prickskyttar på torget mitt i staden. Det är ännu oklart hur många som dog, men minst hundra, vissa hävdar att antalet är mycket större.

fotografier av stupade.
minnesfotografier av de som dödades på Majdan fotografier av stupade. Bild: Henrik Leppälä kriget i ukraina

Ett år efter dödskjutningarna förbereder Kiev sig inför minneshögtiderna. Det handlar om många olika evenemang.
Vid fotografier av de dödade tänder många människor ljus, de lägger ner blommor, en del gör korstecken, andra skakar bara på huvudet och går vidare.

En kvinna under minnesstunden på Majdan.
En kvinna under minnesstunden på Majdan. Bild: Henrik Leppälä minnesstund på majdan

Flera stannar och frågar oss varifrån vi kommer. Några lyfter tummen och säger ”Mannerheim” när de hör att vi kommer från Finland.

Världens största informationskrig

Efter dödskjutningarna flydde den förra presidenten Ukraina, landet fick en ny president och en ny ledning, Ryssland invaderade Krim och kriget i östra Ukraina började.

Samtidigt började också ett annat krig. Det sägs att här pågår världens största informationskrig – mellan Ukraina och Ryssland- och hur ska man då som journalist kunna veta vem man ska tro på?

- Min roll blir ju att försöka balansera mellan allt jag hör och ser och läser och erfar, och försöka hitta någonting som är så nära sanningen som möjligt. Jag får inte en beställning som går ut på att jag ska försöka visa en ukrainsk sanning eller en rysk sanning, utan jag har som journalist den normala friheten att spegla all information jag får. Och försöka ge en så trovärdig bild som möjligt.

Marsch under årsdagen av dödsskjutningarna på Majdan.
Marsch under årsdagen av dödsskjutningarna på Majdan Marsch under årsdagen av dödsskjutningarna på Majdan. Bild: Henrik Leppälä kiev

- I dag gjorde jag en intervju med en ukrainsk journalist som med klar panna och stadig röst sade att ingen försöker påverka journalister här i Ukraina. Men sedan visade det sig att han jobbar för den femte kanalen som ägs av landets president, och det räcker för att kunna sätta hans uppgifter i ett visst sammanhang.

- Jag vet ju att många journalister här definitivt inte får komma fram med vad som helst utan att bli straffade för det.

Kerstin Kronvall tillsammans med dussintals tv-fotografer.
Kerstin Kronvall tillsammans med dussintals tv-fotografer. Bild: Henrik Leppälä kerstin kronvall

- Ju fler journalister det finns på plats i ett land som Ukraina där det pågår ett riktigt äkta informationskrig, desto bättre. Det är väldigt viktigt med olika synvinklar och mänskor från olika kulturer och samhällskikt som kommer hit för att beskriva det som sker här ur sin synvinkel.

Kerstin tillsammans med sin fotograf.
Kerstin tillsammans med sin fotograf. Kerstin tillsammans med sin fotograf. Bild: Henrik Leppälä kerstin kronvall

- Ska man få fram någon sanning om det som händer, så måste man vara på plats och se och tala direkt med folk. Om jag själv har varit på plats och sett saker med egna ögon, så går det inte att lura mig så hemskt mycket.

Fascister i Kiev?

Till informationskriget hör också ett ständigt svartmålande av den andra sidan.

I den ryska propagandan talar man hela tiden om att det är nazister och fascister som har tagit över makten i Kiev. Hur förhåller du dig till det?

- Det är fullkomligt struntprat. Men i Ryssland har propagandan gått fram jättebra.

- Jag kommer ihåg hur jag i Donetsk träffade en äldre kvinna som började skrika om hur man i Kiev går bärande på Hitlers och Göbbels bilder och att hon vägrar leva under ett nazistvälde. Och jag sa till henne att jag bor i Kiev, att jag inte har sett något sådant. ”Titta noggrannare på TV”, sa hon, så det visar att det inte är verkligheten utan det som berättas på TV som gäller.

Kerstin Kronvall på promenad i Kiev.
Kerstin Kronvall på promenad i Kiev. Bild: Henrik Leppälä kerstin kronvall

Men när man nu går på stan här ser man påfallande många ukrainska flaggor, mänskor verkar sådär patriotiska, och man ser också ytterhögerns symboler med de rödsvarta flaggorna… Eller ser jag fel?

- Nej du ser inte fel. Men nazism och fascism, och nationalism och patriotism, är ju inte synonymer.

- Man ser en hel del av den här Högra sektorn (ett ultranationalistiskt parti) i gatubilden, och den har fått ett ganska stort stöd bland de liberala intellektuella som inte ser några andra alternativ. Vilket ju är en helt orimlig tanke för oss från Norden, men så har det gått. Men att utgående från det säga att det är fascister och nazister som sitter vid makten i Kiev, det är rena struntpratet.

- När den nya makten tog över i Ukraina fanns det allt för många ytterhögerelement med, och då kom det krav från EUs sida att man inte kommer att samarbeta om det politiskt ser ut på det sättet. Så man har i Ukraina under en ganska smärtsam process gjort sig av med ytterhögerelement inom de centrala organen i samhället.

- Att det sedan i samhället finns en stark nationalistisk anda tycker jag att är mer än naturligt när man har blivit anfallen utifrån, då föds det en nationalistisk känsla som inte per definition är negativ. Jag tror att det är litet samma sak som i Finland när vinterkriget började. Det var ganska naturligt att känna att det var viktigt att kämpa för Finlands sak just i ett sådant läge, och samma sak händer här.

Kerstin Kronvall rapporterar från Kiev.
Kerstin Kronvall rapporterar från Kiev. Bild: Henrik Leppälä kerstin kronvall

Ukraina öppnare än Ryssland

- När jag bodde i Moskva och besökte Ukraina så bruka jag nästan dra en suck av lättnad när jag kom hem till Ryssland. Där var ordning och reda medan allt var så kaotiskt här i Ukraina. Jag tyckte det var väldigt strukturerat där i Ryssland jämfört med Ukraina.

- I dag är Ukraina trots all korruption och trots att staten missköts på många sätt ett ganska öppet samhälle, medan Ryssland har blivit ett allt mera slutet samhälle .

Kerstin Kronvall.
Kerstin Kronvall. Bild: Henrik Leppälä kerstin kronvall

Men nu är Kerstin tid i Kiev över, i höst återvänder hon till jobbet som korrespondent i Moskva.

- Jag åker med glädje till Moskva och känner redan vissa Moskvadofter i näsan; sommargator i stekhetta så asfalten mjuknar, snöslask på bakgator, avgaser, folkmassor i metron. Jag längtar efter att gå på konsert på Konservatoriet och på utställningar och annat spännande som det finns hur mycket som helst av i staden.

- Samtidigt fasar jag inför de där ögonblicken då ovänlighet, nonchalans eller byråkrati får mig att bara vilja åka därifrån. Men nu har jag inte varit i Moskva sedan september i fjol, så jag kan inte riktigt föreställa mig stämningen där.


Programmet "Krig är en tid av lögner" om och med Kerstin Kronvall sändes första gången i Yle Fem i maj 2015. Programmet sänds i repris 27.1.2017 och finns dessutom tillgängligt 30 dagar på Arenan

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle