Hoppa till huvudinnehåll

San Andreas - sann katastrof?

Filmplanschen till San Andreas med Dwayne Johnson som blickar ut över en katastrofdrabbad stad.
En man och hans uppdrag. För Dwayne Johnsons Ray handlar det om att rädda dem han älskar ur ett skälvande inferno. Filmplanschen till San Andreas med Dwayne Johnson som blickar ut över en katastrofdrabbad stad. Bild: SF Film Finland Oy san andreas

Katastrofer är evigt populära filmteman. Jordbävningar, vulkanutbrott, orkaner - allt funkar bara man har en stor budget och en säljande hjälte. Eller funkar det?

Ray (Dwayne Johnson) är en hyvens kille. Han flyger helikopter som få och har muskler som ännu färre. Dessutom är han modig. Och snygg. Och en hygglig pappa.

Filmen inleds med att han förväntas rädda en vårdslös, ung flicka vars bil slirat av vägen och hamnat i en ravin.

Mer behövs inte för att vi skall förstå att Ray är mannen som fixar det mesta.

Och därmed är man inte särskilt nervös när USA drabbas av jordskalv som får hela städer att rämna. Man vet att Ray kan ta hand om de sina; hustrun (Carla Gugino) som visserligen står i beråd att skilja sig från honom och dottern (Alexandra Daddario) han älskar över allt på jorden.

Men resten av San Franciscos befolkning då? Hur skall det gå för dem?

Tacksam bingokväll

"San Andreas" är en film som inbjuder en till att spela blockbuster-bingo. Med avstamp i katastrofgenren.

Vi har den tuffa fadern, sköra familjeband, kaxiga idioter med mycket pengar och lite empati, smarta vetenskapsmän som ingen lyssnar på, barn som hamnar i kläm och en oändlig räcka "i sista-minuten"-scener.

Håller man ut till slutet kan man kruxa av även djurtemat och den amerikanska flaggan.

Men bingo är ju trots allt ett underhållande spel och frågan är om man inte innerst inne njuter av att se välbekanta element rullas upp inför en?

Plus och minus

Visst bjuder regissören Brad Peyton på scener där adrenalinet stiger och får en att ta spjärn mot sätet. Actionsekvenser där byggnader rasar samman, bilar pressas ihop likt konservburkar, låsta utrymmen fylls av vatten.

Den som lider av höjdskräck eller klaustrofobi göre sig icke besvär.

Detsamma gäller den som mår illa av att man gör underhållning av något som har kopplingar till en brutal verklighet. Bilder av rasande skyskrapor får obönhörligen tankarna att landa i verklighetens 9/11.

Scener där folk tar skydd i skakande rum får en att associera till hem som smulas sönder i ett fattigt Nepal. Flodvågen som drar in aktiverar andra bilder i ens bildbank. Här finns många element som skaver.

Dialogen däremot - den får en att helt sluta tänka. Den är så grovt tillyxad att tatueringarna på Dwayne Johnsons överarmar ter sig mer talande.

Kontentan av det hela? Den kunde vi ana långt innan sluttexterna: familjer bör hålla ihop och en sargad nation byggs bäst upp av modiga medborgare.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje