Hoppa till huvudinnehåll

Tack mamma, eller varför ingen ska behöva betala terminsavgifter i Finland

flyktingar i nakivale, uganda
Efter att kongolesiska Vumilija lärde sig läsa och skriva uppmuntrar hon barnen att gå i skola. flyktingar i nakivale, uganda Bild: Liselott Lindström flyktingbosättning

”Vad kostar det att få komma till Finland och studera?” är en fråga jag har fått många gånger här i Uganda. Stolt har jag svarat att det inte kostar någonting att studera i Finland. ”För dig ja, men för oss?” ”Nej, ingenting!” Nu får jag snart inte säga det mera.

Att ta betalt av studerande som kommer från länder utanför Europa är att öka den globala ojämlikheten. Jag träffar så många människor som aldrig har fått gå i skola och aldrig fått lära sig att läsa och skriva – något vi tar för givet.

Jag ser också från paradplats hur analfabetismen påverkar deras liv och framför allt deras barns liv.

”Det bästa är att jag nu kan läsa vad läraren skriver för kommentarer om mina barn”, sade 46-åriga kongolesiska Vumilija som bor på Nakivales flyktingbosättning i Uganda. Hon har nu gått en av Finlands flyktinghjälps kurser i läskunnighet och börjat på nästa nivå.

För bara ett halvår sedan kunde hon inte läsa eller skriva, nu vidhåller hon stenhårt att barnen ska gå i skola, också efter lågstadiet.

Det absolut viktigaste med att vuxna analfabeter blir läskunniga är att de kan förstå varför utbildning är viktigt och uppmuntra sina barn att gå i skola.

På Ugandas flyktingbosättningar bor hundratusentals människor med små framtidshopp. Många ser ingen framtid utanför bosättningarna och säger att det enda målet med livet är att gifta sig och få barn - och då behöver man ju inte gå i skola.

Samtidigt har jag intervjuat unga flyktingar i Kampala som bara önskar sig ett jobb, och då måste de vara läskunniga. De kämpar hårt. 25-åriga Byamungu från Burundi går på en av Flyktinghjälpens läskunnighetskurser för att kunna försörja sig.

”Min dröm är att ha ett eget försäljningsstånd på marknaden”, säger han.

burundisk flykting i Uganda
Byamungu flydde från Burundi för ett halvt år sedan när spänningarna började öka. Nu är landet i kaos. burundisk flykting i Uganda Bild: Liselott Lindström burundi

Byamungu har aldrig fått chansen att ha större drömmar. Hans föräldrar mördades under Burundis inbördeskrig och han uppfostrades av sin bror som inte heller gått en dag i skola. Att han trots det har hittat motivationen att lära sig läsa och skriva är otroligt fint.

För att få Afrika att bli mer framgångsrikt behövs utbildade människor som motiverar och uppmuntrar sina närmaste, sina barn och hela sitt folk att gå i skola. Inte bara de rikaste eller de några lyckliga begåvade som får chans till stipendium, utan också de ”normala”. Det har Finland hittills kunnat bidra med.

I veckan fanns en insändare i Hbl som argumenterade för avgiftsbelagda skolor i Finland. Skribenten, som titulerade sig hankeit och samlingspartist, skrev:

Finlands flyktinghjälps läskunnighetskurs i Kampala
Finlands flyktinghjälps läskunnighetskurs i Kampala Finlands flyktinghjälps läskunnighetskurs i Kampala Bild: Liselott Lindström agenda uganda

”Sedan länge har många argumenterat att de avgiftsbelagda skolorna skapar någotslags klassamhälle. Det stämmer inte. Faktum är att föräldrarnas yrke och omsorg för barnen påverkar barnens framtida ställning i samhället mer än privata skolor. Bland andra kommer barn till ekonomer lättare in på Hanken än andra."

"Ytterligare måste man betona att privata skolor är mer allmänna i u-länder där staten inte har resurser för utbildningen. Om familjen inte litar på statens organisationsförmåga skickar de sina barn till privata skolor istället. Det här sker till exempel i Kenya och på det sättet får de prismedvetna medborgarna möjligheter att utbilda sina barn. I Finland skulle avgiftsbelagda skolor intensifiera konkurrensen mellan privata och offentliga skolor genom att konkurrera om eleverna vilket kunde möjliggöra att kunniga elever skulle nå sin potential.”

Det han precis beskriver är hur privata skolor bidrar till ett samhälle där de rika kan utbilda sig och de fattiga inte får bra utbildning. Han får det att låta som om det bara fanns begåvade människor bland de rika och de borde få utbilda sig i fred från de fattiga som bara hämmar deras utveckling.

Om vi ser på utbildningssystemet i Uganda just nu finns det statliga skolor och privata skolor. De statliga skolorna har så dåligt rykte och undervisningen är så undermålig att ingen vill ha sina barn i de skolorna. De fattigaste har inget val, men de som kan sparar varje slant för barnens skolavgifter så att de ska kunna gå i privatskola.

Det leder till att de fattiga inte har råd med bra utbildning, även om där skulle finnas begåvade, eller helt enkelt helt vanliga, barn.

Vad skribenten menar med ”prismedvetna” medborgare förstår jag inte, och hur han kan anse att utbildningssystemen i u-länderna är något att ta efter går över mitt förstånd.

Men han slår huvudet på spiken när han skriver att barnens framtid påverkas av föräldrarnas utbildningsnivå. Om bara rika kan gå i de bästa skolorna blir det bara barnen till de rika som kan gå på universitet. För det är dyrt i de flesta länderna, inte minst i Afrika.

Själv kan jag långt tacka min högt utbildade mamma för min skolframgång. Det går inte att räkna de timmar eller värdet på de timmar som mamma har förklarat biologiska fenomen, förhört tyska ord och hjälpt mig räkna svåra matematikuppgifter. Utan henne hade jag aldrig gått ut gymnasiet med 10 i matematik (eller skrivit två poäng från laudatur i lång matematik. Ja, det irriterar fortfarande).

Vad hade det blivit av mig om jag hade vuxit upp på en flyktingbosättning med en analfabet mamma?

Utbildning är nyckeln till det mesta, och utbildade människor sporrar sina barn att gå i skola i högre grad än de som aldrig har gått i skola.

Hittills har Finland kunnat vara stolt över att den kvalitativa utbildningen på de finländska universiteten sprids också till mindre utvecklade länder och medför en snöbollseffekt. Men inte nu längre.

Att införa terminsavgifter i Finland är ett steg mot en mer delad värld där klyftan mellan rika och fattiga blir allt större.

Liselott Lindström frivilligarbetar som informatör för Finlands Flyktinghjälp i Uganda.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes