Hoppa till huvudinnehåll

Kurderna avgör valet i Turkiet

Valmöte med AKP:s ledare, premiärminister Ahmet Davutoglu
AKP:s anhängare på valmöte Valmöte med AKP:s ledare, premiärminister Ahmet Davutoglu Bild: EPA/SEDAT SUNA akp:s valtillställning

Parlamentsvalet i Turkiet den 7 juni ser ut att bli en rysare. Den centrala frågan är ifall det kurddominerade partiet HDP ska klara röstspärren. Den frågan kan också avgöra president Erdoğans planer på att koncentrera mera makt hos sig själv.

Turkiet har styrts i snart tolv år av Rättvise- och utvecklingspartiet AKP. Partiet leddes fram till hösten 2014 av Recep Tayyip Erdoğan, som nu är Turkiets president. Efter valet 2002 har AKP haft egen majoritet i parlamentet, trots att partiet inte har fått över hälften av rösterna i något val. Det beror på valsystemet som gynnar stora partier.

AKP är konservativt och islamskt. Partiet har ibland karaktäriserats som en islamsk version av de tyska kristdemokraterna. AKP har sitt huvudsakliga stöd i Anatolien. De turkosa områdena på kartan nedanför visar stödet för AKP:s kandidat i presidentvalet i augusti 2014.

Republikanska folkpartiets (CHP) och Nationella aktionspartiets (MHP) gemensamma kandidat Ekmeleddin İhsanoğlu hade starkt stöd i västra och södra Turkiet samt i Ankararegionen, medan Demokratiska folkpartiets (HDP) presidentkandidat Selahattin Demirtaş fick ett brett stöd i de kurddominerade provinserna i sydöstra Turkiet.

Den regionala förselningen av stödet för presidentkandidaterna
Den regionala förselningen av stödet för presidentkandidaterna Bild: Yle preidentval 2014

Turkiska republiken är i princip en parlamentarisk demokrati. Parlamentet med 550 platser väljs vart fjärde år och presidenten utser premiärministern som måste vara parlamentsledamot.

Premiärministern har mycket makt rent formellt. Premiärministerns de facto makt ökade dessutom under den tid då Erdoğan var premiärminister (2002-2014). Efter att Erdoğan blev president har den nuvarande premiärministern Ahmet Davutoğlus manöverutrymme ändå minskat, trots att konstitutionen inte har ändrats.

President Erdoğan vill ha mera makt

Presidenten i Turkiet är statschef och har i huvudsak en ceremoniell roll. Presidenten ska inte ha en politisk roll och ska heller inte tillhöra något politisk parti. Men den rådande maktfördelningen, som har varit i kraft sedan 1982 duger inte för den sittande presidenten. Han vill ändra konstitutionen så att Turkiet blir en presidentledd republik.

I presidentvalet i augusti i fjol fick folket för första gången i republikens historia välja president. Erdoğan fick då närmare 52 procent av rösterna, men nu vill han ha mera makt.

Turkiets president Recep Tayyip Erdogan kastar sin skugga över valet
President Erdogan överskuggar valet Turkiets president Recep Tayyip Erdogan kastar sin skugga över valet Bild: EPA/TOLGA BOZOGLU president erdogan

För att en ändring av konstitutionen i riktning mot ett presidentstyre ska gå smärtfritt ur Erdoğans synvinkel borde AKP få över två tredjedelar av parlamentsplatserna, alltså minst 367 mandat. Det är möjligt om a) AKP gör ett bra val, b) CHP och MHP gör ett dåligt val och c) HDP inte klarar procentspärren på 10 procent.

Om AKP får mer än 2/3 av parlamentsplatserna kan presidentens maktbefogenheter ändras av parlamentet, utan en folkomröstning. Det nästbästa valresultatet för Erdoğan skulle vara minst 330 parlamentariker som tillhör AKP. Då kunde parlamentet utlysa en folkomröstning om presidentens maktbefogenheter.

Även om AKP får 330 mandat och en folkomröstning ordnas, är det inte självklart att folket godkänner en ändring av maktbefogenheterna. En opinionsmätning från Metropoll visar att 32 % säger ”ja” till ökade maktbefogenheter, medan 55 % säger ”nej”. En annan mätning från Gezici visar på ännu sämre siffror för Erdoğans reform: 23 % för en ändring och 77 % mot. Dessutom är AKP-partiet inte enigt i den här frågan.

I det fall att AKP inte når upp till 330 mandat kan det bli mycket svårt att förverkliga Erdoğans dröm om maktbefogenheter i klass med USA:s och Frankrikes presidenter.

Spärren avgörande

I valet 2011 var AKP mycket nära att få över hälften av rösterna. Med valresultatet fick AKP en betryggande majoritet på 52 platser. För att ett parti ska komma in i parlamentet krävs att det får minst 10 procent av rösterna. Däremot kan man få en plats i parlamentet som oberoende. Därför har prokurdiska politiker tidigare ställt upp som oberoende.

Väljarstöd i Turkiet
Väljarstöd i Turkiet Bild: Yle parlamentsval 2015

Valresultatet 2011, procent av rösterna och mandatfördelningen:
AKP 49,83%, 327
CHP 25,98%, 135
MHP 13,01%, 53
Oberoende 6,57%, 35

I valet i juni ställer prokurdiska politiker upp i partiet HDP. Det betyder att HDP måste få minst 10 % av rösterna eller så får de inga mandat alls utan de går till AKP, som också har ett starkt stöd baland kurderna.

HDP har nu så gott självförtroende att de vågar sig på att ta en risk att vinna eller försvinna. För att HDP ska lyckas krävs att framför allt religiösa kurder, som tidigare röstat på AKP, byter läger.

HDP:s två ordförande, Selahattin Demirtas och Figen Yüksekdag
HDP har två partiledare, Selahattin Demirtas och Figen Yüksekdag HDP:s två ordförande, Selahattin Demirtas och Figen Yüksekdag Bild: EPA/SEDAT SUNA kurdpartiet hdp:s två ordförande

Opinionsmätningar ger nu HDP en chans. Trots att mätningarna är otillförlitliga och kastar väldigt mycket har de olika mätinstituten varit ganska överens om att HDP klarar spärren på 10 %. Däremot är skillnaden stor när det gäller det regerande AKP.

Mätinstitut som står regeringen nära visar på ett väljarstöd för AKP kring 50 %, medan andra ger betydligt lägre siffror. De heldragna kurvorna är medeltal av de enskilda opinionsmätningarna som syns som punkter.

För Erdoğan är det helt avgörande att HDP inte klarar spärren på 10 procent. Trots att Erdoğan som president enligt konstitutionen borde hålla sig utanför politiken har han åkt land och rike runt för att delta i valkampanjen. Alla tillställningar han formellt som president deltar i blir till valpropaganda för AKP och misskreditering av oppositionen, särskilt HDP.

Erdoğan uppmanar visserligen inte att folk ska rösta på AKP, men han använder sig av omskrivningar. Han för kampanj för AKP genom att säga att ”det finns ett parti som jag önskar att vinner”. Han har häcklat HDP att ”det är ett parti som är uppbackat av en terrororganisation” och han har uppträtt på scener klädda i AKP:s färger tillsammans med ministrar och kandidater från partiet.

Se nedan ett smakprov på hur Erdoğan skäller ut oppositionen.

HDP har överklagat Erdoğans beteende i valrörelsen till högsta valmyndigheten, men det AKP-kontrollerade organet förkastade besväret. Erdoğan sade tidigare på våren att AKP borde sikta in sig på 400 mandat, men han har senare reviderat siffran till 335, troligen på grund av opinionssiffrorna.

Republikanska folkpartiet CHP:s ledare Kemal Kilicdaroglu på valmöte
Republikanska folkpartiet CHP:s ledare Kemal Kilcdaroglu Republikanska folkpartiet CHP:s ledare Kemal Kilicdaroglu på valmöte Bild: EPA/SEDAT SUNA chp:s ledare kemal kilicdaroglu

Det är inte bara maktbefogenheterna som hör till de viktiga valfrågorna. Andra viktiga frågor är ekonomin, kurdfrågan, pressfriheten, korruptionen och valfusket.

Ekonomiska problem

Turkiet hör till de så kallade tillväxtekonomierna och tillväxten har varit snabb under förra decenniet. Det har varit en av förklaringarna till AKP:s valsegrar i parlamentsvalen 2007 och 2011. Den stabilitet och de reformer som AKP-regeringen har genomfört har också skapat ett förtroende hos utländska investerare och det har attraherat utländskt kapital.

Men under de senaste åren har bilden ändrats radikalt. Problemen hopar sig i form av stigande inflation, ökad arbetslöshet, lägre tillväxt, sjunkande valutakurs (kan visserligen gynna exporten), ökad privat skuldsättning och sämre konkurrenskraft. Turkiet har kommit helt i skuggan av andra tillväxtekonomier. Tillväxten var i fjol cirka 7,5 procent i Kina och Indien, medan tillväxten i Turkiet var 2,9 procent.

Ett speciellt drag i Turkiet är att tidigare premiärministern och nuvarande presidenten Recep Tayyip Erdoğan har försökt få centralbanken att sänka räntan. Påtryckningarna har lett till en schism mellan centralbankschefen och presidenten. Det allt sämre ekonomiska läget kommer förmodligen att drabba det regerande AK-partiet och gynna oppositionen.

Kurdfrågan

Trots att AKP har spelat en viktig roll i att sätta igång fredsprocessen för att lösa kurdproblematiken i Turkiet, har Erdoğan i ett utspel inför valet vänt kurderna ryggen. ”Det finns ingen kurdfråga”, sade Erdoğan nyligen. Det här ses som ett försök att locka nationalistiska väljare till AKP.

Det nationalistiska MHP:s valmanifest visar hur polariserande frågan är.. Ordet ”turkar” nämns 141 gånger i manifestet, medan ordet ”kurder” inte nämns en enda gång. Problemet är att kurderna, som utgör 15-20% av befolkningen, saknar grundläggande rättigheter.

Nationalistpartiet MHP:s ledare Devlet Bahceli
Nationalistpartiet MHP:s ledare Devlet Bahceli Nationalistpartiet MHP:s ledare Devlet Bahceli Bild: EPA/SEDAT SUNA nationalistpartiets mhp:s ledare devlet bahceli

Också bland kurderna börjar man bli frustrerad på de långsamma framstegen i fredsprocessen. Kurdledaren Selahattin Dermitaş sade nyligen att det inte är realistiskt att vänta sig en lösning på kurdfrågan med nuvarande ledarskap i AKP.

Det finns ingen kurdfråga― President Erdogan

För kurderna är det avgörande att HDP kommer över spärren på tio procent. Om partiet inte klarar av det uteblir troligen en lösning på kurdfrågan eller i vilket fall som helst skjuts den upp. HDP stöds inte enbart av kurder, utan också av urbaniserade väljare på vänsterkanten. HDP är det enda av de fyra stora partierna som talar för kvinnors och sexuella minoriteters rättigheter. HDP vill självt profilera sig som ett allmändemokratiskt parti, inte kurdiskt.

Mediefriheten minskar

Enligt pressfrihetsorganisationen Freedom House har pressfriheten i Turkiet försämrats fem år i rad. Landet har numera statusen ”Icke fri” när det gäller pressfriheten. Turkiet hör till de länder som har det största antalet journalister i fängelse. Arbetsförutsättningarna försämrades ytterligare i fjol då en ny lag gjorde det lättare för staten att blockera webbsidor. Dessutom har det blivit svårare att skriva om korruption och frågor om den nationella säkerheten.

Det dystra läget för mediefriheten understryks dessutom av att president Erdoğan personligen rasar mot enskilda journalister och han har väckt ett flertal åtal mot dem. De journalister som utpekas blir dessutom utsatta för olika slags hot från Erdoğans stödtrupper. För två år sedan hade Turkiet flest fängslade journalister i världen.

Med tanke på valet är det problematiskt att privata mediebolag som står AKP nära använder sina tidningar, radio- och tv-kanaler till valpropaganda. De statsägda tv-kanalerna visar alltid Erdoğan i direktsändning var han än uppträder.

Valfusk befaras

Rädslan för valfusk är utbredd i Turkiet. Speciellt bland den kurdiska befolkningen och inom HDP befarar man valfusk. Spärren på 10 procent är här avgörande. Om HDP inte når över spärren kommer anklagelserna om valfusk att hagla och man kan räkna med oroligheter i sydöstra Turkiet och i storstädernas kurdområden. En opinionsmätning nyligen visar att allt fler är skeptiska till att valet blir rättvist.

Turkarna litar allt mindre på sitt valsystem
Turkarna litar allt mindre på sitt valsystem Bild: Yle opinionsmätning

Och det finns faktiskt fog för att misstänka valfusk. I lokalvalet 2014 förekom en hel del enskilda händelser som tyder på fusk.

Metoderna för fusk var många: väljare registrerades på adresser som inte existerar, i Istanbul skapades tio tusen väljare ur intet genom att skapa 34 icke existerande hus, en väljare som upptäckte 40 icke existerande väljare i sitt hus fick nobben av valmyndigheten, valurnor innehöll färdigt ifyllda valsedlar, valurnor stals och förstördes, stora skillnader upptäcktes i röster räknade i vallokalerna och de resultat som meddelades till den centrala valmyndigheten o.s.v. Trots de här problemen kan man inte helt döma ut det turkiska valsystemet som odemokratiskt.

Opinionsläget inför valet

Genomsnitt av nya opinionsmätningar i Turkiet
Genomsnitt av nya opinionsmätningar i Turkiet Bild: Yle magmas och svenska yles opinionsmätning

Siffrorna ovan är en sammanställning av olika opinionsmätningar som har gjorts i Turkiet. Den gör ingen skillnad på mätningsföretag som ligger nära regeringen och andra företag. Den beaktar inte heller att mätmetoderna är olika eller att trovärdigheten varierar.

Men om detta blir valresultatet står Turkiet inför förändringar. För det första uppnår AKP inte en position där partiet ensamt kan ändra konstitutionen i riktning mot ett presidentstyrt system. För det andra kan AKP inte ensamt bilda regering, utan tvingas söka stöd av något annat parti. För det tredje får kurderna en starkare ställning i parlamentet jämfört med läget nu.

Om opinionsmätningarna håller i sig, vilket de sällan gör (jfr valet i Storbritannien) blir valresultatet en näsknäpp för president Erdoğan, som med tiden har blivit allt mer auktoritär. New York Times karaktäriserade nyligen på ledarplats Erdoğan som en ”mjuk” diktator, tillsammans med bland andra Vladimir Putin, Viktor Orban, Alberto Fujimori och Hugo Chávez.

Utomlands är synen på Erdoğan kritisk. Också inom Turkiet har kritiken mot hans maktbegär ökat. Men för en stor del av turkarna är synen på Erdoğan en annan. Han är oerhört populär bland de egna och via sitt folkliga stöd kan Erdoğan ännu spela en viktig roll för att mobilisera AKP:s väljare.

Läs också: Maktfullkomlighet oroar inför turkiska valet

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes