Hoppa till huvudinnehåll

Branden blev en familjetragedi

Det här är en av de få bilderna som klarade sig oskadda ur branden. De hade varit så tätt packade i en ask att de på något vis inte hade fattat eld. På bilden är Erik Berghäll, som berättar om branden.
Det här är ett av de få fotografierna som klarade sig oskadda ur branden. De hade varit så tätt packade i en ask att de på något vis inte hade fattat eld, trots att allt annat förstördes. På bilden är Erik Berghäll, som berättar om branden. Det här är en av de få bilderna som klarade sig oskadda ur branden. De hade varit så tätt packade i en ask att de på något vis inte hade fattat eld. På bilden är Erik Berghäll, som berättar om branden. Bild: Niklas Gerkman döda i bränder

En alldeles vanlig oktoberkväll 1961 cyklade min då snart 16-åriga pappa hem från tågstationen i Kilo. Just den här dagen fanns inget hus kvar när han kom hem. Det hade brunnit ner.

Min pappa bodde med sina två syskon och sina föräldrar i ett hus i Trastmossa. Han hade precis börjat på ett nytt jobb i Helsingfors. Efter arbetsdagen tog han tåget till Esbo, där han klev av i Kilo och hoppade på cykeln för att trampa hem.

Den här dagen fanns ingenting kvar av hans hem. Bara en skorsten och ett sotigt hörn, och en massa bråte i en enda röra.

Bränder vanligare förr

Bränder verkar ha varit rätt så vanliga på den tiden. Så ser det åtminstone ut när man letar bland gamla tidningsurklipp från början av 1960-talet. Det finns rubriker som Esbo-hus brann ner, Brand härjade villa, Häftig brand i nybygge, Storfamilj hemlös vid våldsam brand, Bostadshus i Esbo brann med allt lösöre. Listan kunde enkelt göras längre. Också den här branden nämns i Västra Nyland.

Spritkök exploderade. Tioåring illa bränd. Esbofamilj hemlös.
Brandlarmet gavs klockan 15.48. Då slog lågorna ut från verandan och någon minut senare syntes de ända till Kilo. Vattentaket rasade innan brandkåren kom till platsen.

Huset var byggt av trä, och var inte särskilt gammalt. Familjen hade byggt det 1955 på sin frontmannatomt.

Som en levande fackla

Det tragiska med den här branden var att min pappas lillasyster befann sig inne i huset när det började brinna.

– Flickan rusade ut ur huset som en levande fackla och ropade på hjälp, omtalar Byggmästare Teräväinen som körde henne med sin personbil till Esbo sjukhus.

Hela familjen blev hemlös och de förlorade allt de ägde. Men värst av allt var det att familjens yngsta barn fick så svåra brännskador.

Nya kortdokumentärer i samarbete med Soc & kom

Under fyra veckor sänder Svenska Yle kortdokumentärer gjorda av journalististikstuderande vid Svenska social- och kommunalhögskolan. Sandra Anttila, Jessica Brander, Axel Nurmi och Camilla Berghäll fick inom ramen för sin fördjupande radiokurs pröva på det här unika sättet att jobba fram förtätade ljudberättelser, under ledning av Charlotte Sundström.

Sista skoldagen av Sandra Anttila

Jag låter dig inte försvinna av Jessica Brander

Bröderna av Axel Nurmi

Branden av Camilla Berghäll

Hon opererades i går kväll på barnkliniken dit hon fördes från Esbo. Hennes tillstånd betecknades som allvarligt men hopp om livet förelåg. Halva kroppshyddan har brännskador, vid ankomsten till Helsingfors var hon vid medvetande.

En vecka senare kunde man läsa hennes dödsannons i Hufvudstadsbladet. Där fanns en inbjudan till flickans begravning och en liten vers på slutet.

Varför bryts så ofta, säg
det som blommar skärast.
Varför rycks det oftast bort
som är vårt hjärta kärast.

Den citerade artikeln ingick i Västra Nyland den 3 oktober 1961. Dödsannonsen ingick i Hufvudstadsbladet 11 oktober 1961.

Lyssna! Berättelser i Radio Vega onsdagar 11.48 & 19.22, lördagar 9.48 och måndagar 11.48.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje