Hoppa till huvudinnehåll

Estnisk krigsfilm kritiseras hårt i Ryssland

Soldater vandrar genom dimman i den estniska krigsfilmen "1944".
Soldater vandrar genom dimman i den estniska krigsfilmen "1944". Bild: Copyright: Renee Altrov regi: elmo nüganen

I måndags utsågs krigsfilmen 1944 till årets bästa estniska film. Men samtidigt som filmen lockar stor publik på hemmaplan väcker den starka reaktioner i rysk media.

1944 skildrar ett antal unga, estniska soldater och deras upplevelser vid fronten. Vissa strider på den tyska sidan, andra på den ryska. En del har personligen berörts av deporteringarna till Sibirien, andra drömmer om en flyktväg till Sverige.

Alla har de gjort saker de ältar i nattens mörker. De har varit rädda, de har varit brutala. De har gått över gränsen för vad en människa skall behöva utsättas för.

Intresset för krigsfilm

Filmen som kombinerar ett traditionellt krigsfilmsmönster med oväntade berättarmässiga vändningar har regisserats av Elmo Nüganen. En aktad regissör med gedigen erfarenhet av teaterbranschen och med tre långfilmer bakom sig. En av de konstutövare åt vilka Putin personligen överräckt ett stort statligt pris.

Men nu blåser det snåla vindar kring publiksuccén 1944 – en krigsfilm som tillkommit i samarbete med den finländske producenten Ilkka Matila.

Matila, som senast var aktuell med den svensk-finska dramakomedin Hallonbåtsflyktingen, har stor erfarenhet av att producera historiska filmer - en genre han verkligen brinner för.

Ilkka Matila, producent
Ilkka Matila, producent Bild: Anders Lönnfeldt ilkka matila

Och med filmer som bland annat Den bästa av mödrar (2005) och Namnen på marmortavlan(2002) i bagaget är det för honom uppenbart varför man i såväl Finland som Estland gång efter annan återvänder till krigsfilmsgenren.

- Det beror helt enkelt på att mindre nationer har ett större behov av att skapa sin identitet. Varifrån kommer vi, vart är vi på väg, hur hamnade vi här?

- Nationer som Frankrike och Tyskland har en större självsäkerhet – de behöver aldrig ifrågasätta sin självständighet, aldrig tvivla på att de håller sitt öde i egna händer.

Skarp kritik

Om 1944 varit ett led i en kollektiv terapeutisk process kan man i det här skedet konstatera att den även gett upphov till nya orosmoln. Ryska medier har gått väldigt hårt åt filmen.

- Det är klart att man måste minnas att dagens läge är väldigt känsligt när det gäller sådant som rör såväl andra världskriget som Rysslands intressen just nu. Man reagerar på allt som på något sätt kan anses vara eller tolkas som kritik av landet, berättar Matila som understryker att man med 1944 verkligen försökt skapa en film med så många perspektiv som möjligt på kriget.

- För vår del är det svårt att utläsa i hur stor utsträckning kritiken härstammar från vanliga medborgare som känner sig sårade av filmen och i hur hög grad den är skapad av statligt finansierade troll.

- Men även om kritiken är hård så måste jag säga att filmen också fått ta emot positiva omdömen från sådana som de facto sett den, säger Matila som i samma andetag berättar att filmen till dags dato laddats ner över 650.000 gånger i Ryssland.

Hur lyder då det vanligaste angreppet på filmen?

- Det härstammar från den gamla rysk-sovjetiska uppfattningen om att Estland av egen fri vilja blev en del av Sovjetunionen. Enligt den bilden kom den röda armén för att befria esterna från tyskarna - tyskarna som under historien satt sitt koloniala avtryck på Estland och övriga Baltikum.

- Man har sett det som att när esterna blev befriade ville de av tacksamhet ansluta sig till Sovjetriket. Och nu förstår man på ryskt håll inte alls den kritik som riktas mot dem.

Ingen svartlistning - men censurerad intervju

Hur förhåller man sig då som finländsk producent till det faktum att det stormar kring en film man varit med om att förverkliga - blir man rädd för att hamna i onåd i Ryssland?

- Nej, jag har jobbat så pass länge med ryssar och har goda kontakter där att jag knappast kommer att stämplas som en fiende. Jag fick just mitt långtidsvisum förnyat och är också inbjuden till filmfestivalen i Moskva nu i juni, berättar Matila.

Och nya ryskrelaterade projekt finns redan inprickade. Närmast i tur står en skildring av amerikanska socialister som på 1930-talet kom till Sovjetunionen i hopp om att kunna bygga upp ett nytt samhälle.

- Det idealistiska samhället blev aldrig av och under Stalins terror 1937 avrättades större delen av dessa amerikaner, berättar Matila som konstaterar att detta intressant nog är ett ämne som få amerikaner känner till.

Intressant är även Matilas skildring av hur han blev intervjuad av en redaktör från den ryska motsvarigheten till Yle 1 och efteråt märkte att ordet "amerikan" konsekvent klippts bort i hans resonemang. Det laddade "amerikanska socialister" hade ersatts av det neutralare "utländska socialister".

Det finns uppenbarligen mycket som är känsligt.

Det finsk-estniska samarbetet

Som så ofta i filmsammanhang har 1944 planerats under många år innan projektet slutligen förverkligades. Idén föddes redan i samband med den estniska krigsfilmen Namnen på marmortavlan som kom 2002. Under de år som förflutit sedan dess har mycket hunnit hända.

Förändringarna på det politiska planet aktualiserade skildringen av vägen mot landets självständighet och när produktionsbeslutet fattades 2013 hade man lyckats få ihop en imponerande budget.

- För en estnisk film är 2 miljoner euro en vädigt stor summa, konstaterar Matila om produktionen vars inspelningsperiod delades upp i två delar. Något som möljliggjorde en fortgående bearbetning av dramaturgi och annat.

Utgående från ett finländskt perspektiv är det estniska filmutbudet just nu intressant på flera sätt. Bland de tre filmer som tävlat om titeln "årets film" är det inte bara 1944 som har en finländsk koppling - även Klaus Härös Fäktaren fanns bland de nominerade. En film som enligt Matila mycket väl kan ses som en slags fortsättning på det som skildras i Elmo Nüganens film.

Ilkka Matila har sedan länge ett intensivt samarbete med såväl den svenska som den estniska filmbranschen och ser en påtaglig skillnad mellan dessa.

- Jag jobbar mycket med svenska producenter och det är roligt i sig, men vi behöver svenskarna mer än de behöver oss så samarbetet blir aldrig riktigt detsamma som med esterna. I finsk-estniska produktioner har vi en mera jämlik bas att utgå ifrån - likadana intressen, säger Ilkka Matila innan han återgår till planerna inför morgondagens resa. Som denna gång går till Estland.

1944 har Finlandspremiär på bio den 25.9.2015.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje