Hoppa till huvudinnehåll

Saliven Gustavsson: Hör ni något i luften som surrar ...

Man på strand
Man på strand Bild: Mikael Crawford saliven gustavsson

Saliven är inne på allt från myggor till flygplansbuller ovanför hans kära Emsalö. Motorister som bränner på med skallen full av Fred Merkel och testosteron vinner ingen genklang hos honom.

Ja, hör ni något i luften som surrar är det sommaren som har kommit till Östnyland.

Olika surr från de allra högfrekventaste diskanterna till de dovaste tordönsbuller hör till årstidsväxlingen säkert som fordomdags bongandet av ”brruuna kärrrhöken i Rruskis” under ledning av salig Volmar ”Brusa” Rosengren.

Vi har tillräckligt med myggor

Nå, han e no goär kar för he, som Björkmans Åke sa om sotaren som drattade genom taket rätt ner i dotterns rum.

De högsta surrandena, egentligen pipanden, får som vanligt förklaras av en annan legendarisk biolog i trakten, Mikael ”Myggprofessorn” Henriksson. Han påminner oss åter om att var vintern kort och blöt som i fjol, plågas vi av digert myggbestånd och tvärtom.

Sidan beror he ju lite op vädre å, hur de surrande insekterna beter sig och varför.

På tal om Henriksson blev han visst doktor eller något annat snyggt, genom att hitta någon mygga man inte trodde levde i Finland. Just så! Tack så saakelis! Som om vi inte hade nog av kända myggor redan tidigare!

Men hitta någon fläskig hummer på Orrby fjärds botten, det brydde han sig inte om. Nå, han e no goär kar för he, som Björkmans Åke sa om sotaren som drattade genom taket rätt ner i dotterns rum.

Motorsågarnas och gräsklipparnas sympatiska oväsen

Motorsågarna och gräsklipparna dras fram ur lidrens damm och fyller atmosfären med sina på sätt och vis sympatiska oväsen.

Resten av surrandena är sedan mänskligt framkallade, i samarbete med maskiner, både vettiga och ovettiga. Motorsågarna och gräsklipparna dras fram ur lidrens damm och fyller atmosfären med sina på sätt och vis sympatiska oväsen.

Ved ska kapas, skräpskog ska rensas och somliga träd ska avverkas, förvildade gräsmattor ska tämjas ...

Okej, vem tvingar någon att ha en gräsmatta som kräver en jävla massa tid och bensin att hålla i skick? Ingen, men åtminstone tills vidare torde fästingarna trivas mindre på den än i snårbuskagen, så därför.

Inga fartbegränsningar i motoristens värld

Det är också där olyckorna brukar ske, då något fordon med släp saktar in för avtaget och motoristhjälten bränner på med skallen full av Fred Merkel och testosteron.

Så över till de mindre sympatiska surrarna. Nu är det här resonemanget förstås ytterst relativt samt starkt subjektivt färgat, beroende på var man bor eller vilka ens så kallade idrottsliga intressen råkar vara.

Har man en asfalterad landsväg som löper genom en någorlunda idyllisk skogstrakt inom en radie på någon mil, får man bereda sig på att dagligen och nattligen få friden och fågelsången saboterad av bussiga mc­motorer på högvarv, ensamma eller i trupp.

I motoristens värld finns inga fartbegränsningar eller övriga regler, vilket deras idiotiska omkörningsiver i skogsskymda kurvor tyder på.

På många ställen i bondelandskapet viker också små byvägar av från storvägen, ofta rejält riskabelt. Det är också där olyckorna brukar ske, då något fordon med släp saktar in för avtaget och motoristhjälten bränner på med skallen full av Fred Merkel och testosteron.

Det har inte skett tillräckligt många dödsolyckor ännu.

Sportflyget, ingen älskad källa till sommarsurr

Molnens riddare surrar på året om men beteendet tilltar avsevärt mot sommaren, har det visat sig under snart fyra år direkt under hobbyflygarnas favoritstråk.

Bensinen är således alldeles för billig. Det allra tydligaste beviset på detta är sportflyget, en annan av skäriborna åtminstone på Emsalö och Vessö ­inte direkt älskad källa till sommarsurr.

Eller nå, molnens riddare surrar på året om men beteendet tilltar avsevärt mot sommaren, har det visat sig under snart fyra år direkt under hobbyflygarnas favoritstråk.

Den här förtreten har varit på tapeten under de senaste åren, med försök att stävja det legaliserade fridstörandet ända uppe på regeringsnivå.

Men tji fick folket; såväl kommunikations­ som miljö­ och justitieministerierna tyckte att de knorrande strömmingsstryparna bor under oövervakat luftrum, och bör således inte gnälla av avundsjuka på medborgare som har råd att bränna barrelvis kerosin ovanför deras dragiga fiskartorp.

Okej då, kanske det. Men ”oövervakat luftrum”, kyss nu ...! Putins flygare behöver knappt bara fundera på att spana in några solbadande brallisar på Sandö skatan, så far våra Hornets till väders.

Flyg hellre över Helsingfors

Man undrar varför de då inte kunde cirkulera ovanför Helsingfors, där flygbullret skulle drunkna i den allmänna audiopollutionen.

Beroende på räknesättet (variablerna i den statistiska argumentationen) är flygplan säkra transportmedel.

Men nu pratar jag inte heller om transport, för hobbyflygarna färdas inte eller fraktar varor någonstans, lika lite som vattenskoterhuliganerna. De bara åker omkring, slösar bensin och enerverar folk som diggar lugn och ro.

Man undrar varför de då inte kunde cirkulera ovanför Helsingfors, där flygbullret skulle drunkna i den allmänna audiopollutionen. Eller varför inte flytta verksamheten någonstans ovanför Posio, eller något annat ”oövervakat luftrum”.

Eller ­ännu bättre ­bara sluta slösa bränsle och övergå till simulerad flygning, när det ju finns så väldigt fina simulatorer nuförtiden. Därmed är också olycksrisken överstånden.

Sjöbare bränner på utanför Benitas café

I forna tider var traktens lotsar och sjöbevakare lokala gossar. Så icke längre. Det kan vara en orsak till myndighetspersonalens sjöovett.

Avslutningsvis (med en bisarr åsnebrygga till Posio, vänta bara!) har vi den största och mest imponerande sommarsurraren Sjöbevakningen, som bekymmerslöst vrålar på med arkipelagens bussigaste snurror, med eller utan orsak ­ på vår bekostnad!

Förvisso gör de också ett gott arbete, men medan de ålägger oss vanliga dödliga sjövett och följande av reglerna, tycks de raska gossarna själva stå över slikt.

Ett typexempel är ”sjöbarenas” vana att bränna på för fulla pipor strax utanför den fulla småbåtshamnen vid kultstället Benitas Café på Pellinge. Även den torraste landkrabba torde kunna föreställa sig svallvågornas effekt.

I forna tider var traktens lotsar och sjöbevakare lokala gossar. Så icke längre. Det kan vara en orsak till myndighetspersonalens sjöovett.

Så där kan det gå när man ger för stor tjänstefullmakt och en för stor båt till en testosteronfylld yngling. Från till exempel Posio.