Hoppa till huvudinnehåll

Åke Hydén prisas för sitt arbete i konfliktzoner

Sjukskötare Åke Hydén fotad i korridoren på intensiven på Vasa centralsjukhus
Sjukskötare Åke Hydén fotad i korridoren på intensiven på Vasa centralsjukhus. Sjukskötare Åke Hydén fotad i korridoren på intensiven på Vasa centralsjukhus Bild: Yle/Sofi Nordmyr florence nightingale medaljtagare

Vasabon och sjukskötaren Åke Hydén får idag ta emot den prestigefulla Florence Nightingale medaljen. Priset delas ut av internationella Röda Korset.

- Det är ofattbart och stort. Det tog länge innan jag fattade att jag skulle få priset.

Medaljen ges till en vårdare som varit exceptionellt modig och som har lång erfarenhet av vård i konflikthärder. Hydén är den 23:e finländaren att få priset.

Fick liv i nyfödd pojke

Mellan åren 1988 och 2006 arbetade Hydén runt om i världen i olika konflikthärder. Värst var det i Kabul, Afghanistan.

- Vårt sjukhus var mitt i kriget när gerillan tog över stan våren 1992. Annars hade jag alltid en viss distans till fronten men här var kriget runt vårt sjukhus och till viss del också inne i sjukhuset.

Hydén har många minnen av sina 18 år i konflikthärder. Speciellt minns han en pojke som han hjälpte till livet i Kabul våren 1992.

- Mamman var höggravid, hon träffades av granatsplitter så en del av höften slets bort.

De ringde från sjukhuset till Hydén och sa att han måste komma tidigare på jobb. Eftersom Hydén också är barnmorska ville de ha med honom i operationssalen.

Man utförde kejsarsnitt på mamman.

- Pojken var livlös, jag försökte återuppliva honom och det lyckades mot alla odds. Den pojken tänker jag på ofta, lever han och var finns han?

Ibland lättare på krigssjukhus än här hemma

Det var sjukskötarföreningen i Vasa som nominerade Hydén till priset. Nästa år firar Hydén 40 år inom vården, sjukskötare har han varit i 32 år.

Redan under studietiden reste han mycket och det var därför ett naturligt steg att åka och jobba i konflikthärder.

- Jag fastnade i ekorrhjulet, jag trivdes väldigt bra och jobbet passade mig. Jag har inget emot att bo spartanskt i en lerhydda med halmgolv.

Hur är det att jobba på intensiven på Vasa centralsjukhus jämfört med att vara ute på fältet?

- Vi ska komma ihåg att vården är relativ. Vad vi tar för givet och vad som är helt oacceptabelt här hemma kan vara något helt annat utomlands. Man ska vara väldigt öppen i sinnet.

Hydén kan ibland tycka att det är lättare att jobba på krigssjukhus än här hemma.

- Här har vi ett överflöd av saker, apparater och allting runtomkring som ska aktiveras och övervakas. Det är en väldigt stor skillnad, men jag ser det inte som något problem. Jag klarar av att inse att nu är jag i fält och då är det så här och nu är jag i Finland och jobbar och då är det så här.

Har du haft tankar sedan 2006 att åka iväg igen?

- Någon gång men på något sätt vet jag inte om jag är beredd att börja med allt igen.