Hoppa till huvudinnehåll

Teaterträffavslutning med två premiärer

Camilla Hellberg som Ella.
Camilla Hellberg som Ella inför Teaterträffpublik. Camilla Hellberg som Ella. Bild: Anki Hellberg enligt ella

Den 24:e versionen av Hangö Teaterträff avslutades på söndagen. Den efterlängtade solen återvände, samtidigt som programmet bjöd på festivalens två enda urpremiärer.

En spännande detalj med en teaterfestival är hur man som publik på nolltid kan slängas mellan ytterligheter.

Teaterträffens söndag lyckades med de två finlandssvenska småskaliga premiärerna presentera just det, två ytterligheter av vad en teaterföreställning kan vara.

Först bänkar jag mig framför något som kunde kallas för ”existentiell interaktiv improvisationsteater”, en halv timme senare serveras jag ”komisk pojkig anekdotteater”.

”Intuitiv genialitet”

Camilla Hellbergs Relevant Intuition Company är mitt inne i en trilogi om intuition och intimitet. Del två, den nu aktuella Enligt Ella, undersöker intuitiv genialitet, ett begrepp som hon själv definierar som ”viljan och modet att i stunden och ur det befintliga mötet ta emot och förmedla perspektiv som väcker existentiell insikt”.

Camilla Hellberg som Ella.
Camilla Hellberg och kappsäcken efter Enligt Ella-premiären. Camilla Hellberg som Ella. Bild: Tomas Jansson/YLE hangö teateträff 2015

Här möter publiken oraklet Ella som vandrar genom tid och rum, med uppdraget att föra fram perspektiv på frågor som uppstår i rummet.

Hellberg kommer in i svart klänning med fickklocka som hänger löst och en liten kappsäck. Hennes Ella är en figur som andas en annan tid, andas tidlöshet, och så inleder hon ett möte med publiken, bygger upp en rofylld meditativ atmosfär, och ställer frågor själv så länge innan annan gör det.

Frågorna som behandlas, det är stora existentiella saker: vad är sant, godhet vs ondska, lidande, rädsla, allt medan denna Ella skuffar in publiken i ett existentiellt rum och försöker uppmuntra Nyfikenhet.

Så förvandlas föreställningen till ett möte, i ordets dubbla bemärkelse. Inte bara ett möte över scenkanten och mellan oss som sitter i publiken, utan också en "organiserad sammankomst för visst syfte" som Nationalencyklopedin definierar ordets andra betydelse. Det hela smakar som en kombination av (min inte så faktabaserade föreställning av) ett frikyrkligt möte, folkrörelsemöte, politiskt möte, improvisationsteater, och teaterföreställning.

Är det här teater? kommer många kanske att fråga sig själva. Själv tänker jag att allt som uppförs på någon form av scen inför någon form av publik med en ram som säljs som teater, det är teater. Det är också teaterns styrka, att den kan vara vad som helst.

”En fragmentarisk föreställning”

Tom Rejström och Samuel Karlsson.
Tom Rejström och Samuel Karlsson. Bild: Sällskapet. simply the best

Strax efter Enligt Ella presenterar gruppen Sällskapet ett totalt annorlunda uttryck för vad teater kan vara: Simply the Best, där Tom (Rejström) och Samuel (Karlsson) tillsammans med föreställningens DJ Mikki (Noroila) bjuder på något de själva kallar för ”en fragmentarisk föreställning”.

Här har Rejström & Karlsson skrivit ihop en samling korta noveller, anekdoter, sketcher med en röd tråd som de med jämna mellanrum återkommer till: historien om den försvunna ItellaPostiPosten-arbetaren Arne.

Just den historien är väl kvällens svagaste, trion lever kanske inte heller upp till det utlovade ”en autofiktiv seans som gräver sig ner i den manliga självbildens mest unkna hålor”.

Så väldigt unkna är hålorna väl inte, men det gruppen lyckas alldeles förträffligt med är att skapa en lössläppt skrattfylld atmosfär som man med jämna mellanrum kryddar med allvarliga undertoner. Rejström & Karlsson har en härlig närvaro och ett superbt flyt där de smidigt glider in och ut ur sina roller – något de gav ett snyggt prov på också under sitt gästspel i Stella Parland-hommaget Katastrofer och strofer om öden och äventyr.

Båda föreställningarna kommer att turnera i höst.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje