Hoppa till huvudinnehåll

Pirunpaskaviina botar alla krämpor

Westers trädgård är en av platserna som porträtteras i boken "Medicin, mat och magi – om örter, trädgårdar och kloka gummor". Gunilla Törnroos har skapat trädgården. Bild: YLE/Monica Forssell gunilla törnross

Kloka gummor hade mångahanda knep och huskurer som kom väl tillpass när folk och fä drabbades av olika krämpor – kåda i brännvin, s.k. pirunpaskaviina, var bra mot det mesta, skriver Patricia Bruun i boken Medicin, mat och magi – om örter, trädgårdar och kloka gummor (2014).

Boken är utgiven av Sagalunds museum och Nådendals museum i samarbete med Westers trädgård i Kimito och fokuserar på örter och medicinalväxter, historia och folktro.

I boken skriver Patricia Bruun också om ett antal kloka gummor, som Grönkullamor, Koppar-Rika och Ingmanskan, som båda var födda i mitten av 1800-talet och var verksamma en bra bit in på 1900-talet. Kvinnorna var barnmorskor som också botade sjuka med hjälp av olika örtbaserade huskurer och tinkturer.

Pärmbilden till "Medicin, mat och magi"
Pärmbilden till "Medicin, mat och magi" Bild: Sagalunds museum, Nådendals klosterträdgård, Westers trädgård nådendals klosterträdgård

- Medikamenten användes för alla olika ändmål: som vätskedrivande, som smärtstillande, som lugnande, som uppiggande, som menstruationshämmande, för att öka eller för att minska den sexuella lusten, konstaterar Patricia Bruun.

Det fanns en viss rädsla för dessa gummor som hade en enorm nedärvd och också förvärvad kunskap om örtmedicinering:

- Man ansåg att gummorna hade övernaturliga krafter, och att de var kunniga i trolldom. När man satte igång med medicinering brukade gummorna också komma med besvärjelser för att skrämma bort onda andar som ansågs vara orsaken till sjukdomen, noterar Patricia Bruun.

Gummornas botade inte bara människor utan det var lika viktigt att bota husdjuren och boskapen eftersom en familjs utkomst och näring kunde vara beroende av en ko eller en häst.

Bävergäll en eftertraktad ingrediens

Nådendals birgittinerkloster var verksamt från 1438 till och med 1591, och i klosterträdgården odlade man mångahanda örter för medicintillverkning. Bland klostrets efterlämnade skrifter har man också hittat den äldsta kända skriften på svenska om mediciner, nämligen ”Nådendals klosters läke- och örtabok” - en guldgruva för kultur- och medicinhistoriskt intresserade.

Modell av klostret i Nådendal. Bild: Yle/Lotta Sundström klostret i nådendal

Klostren var föregångare för odling av såväl örter som andra grödor, och så småningom spreds kunskapen om och intresset för odling också utanför klostermurarna.

I Medicin, mat och magi – om örter, trädgårdar och kloka gummor kan man få många handfasta råd för hur man botar olika åkommor, bett och sår – många råd är plockade ur ”Nådendals klosters läke- och örtabok” och i olika handlingar som man hittat i såväl Sagalunds som Nådendals museiarkiv.

- Ofta var medicinkuren en kombination av örter och andra element som blod, modersmjölk, fett – och bävergäll som var en vanlig ingrediens i olika blandningar. Bävergäll är ett ämne som man utvann ur bäverns analkörtlar, berättar Patricia Bruun. Bävergäll sades bl.a. hjälpa mot huvudvärk förorsakad av kyla.

Sagalunds museum
Sagalunds museum i Kimito. Sagalunds museum Bild: Wikimedia Commons sagalunds museum

Pirunpaskaviina, kåda i brännvin, var en universalmedicin som användes i hög grad för att bota det mesta, och enligt Patricia Bruun har man flitigt använt brännvin i medicinskt syfte, bl.a. för att påbörja rening efter en förlossning, lokalt på sår och kanske man också mådde bra av att ta sig en liten sup om man kände sig krasslig.

Förutom alkohol använde man sig av avföring för att läka sår: ”paskaa päälle” på större sår och ”pissaa päälle” på mindre sår.

Mot ormbett kunde man använda kodynga, liksom rå fisk i kombination med djurfett och en rostig spik.

Än i dag är det allmänt känt att t.ex. groblad läker sår. År 2012 gjorde Sveriges lantbruksinstitut en undersökning som visar att groblad försnabbar läkningsprocessen och minskar risken för inflammation.

Kåda är också en ingrediens som nämns i olika skrifter, och enligt Patricia Bruun använder man sig också i dagens sjukvård av olika kådabaserade preparat för att läka långvariga sår.

Westers trädgård
Westers trädgård i sin prydno. Westers trädgård Bild: Yle/Lotta Sundström westers trädgård

Blomkål mot huvudvärk

Enligt signaturläran som var populär på medeltiden avgjorde växternas form, färg och doft vad de skulle användas till, och utgångspunkten var att allt kunde användas. Det var Gud som gav ledtrådarna.

Huvudvärk och sjukdomar i hjärnan botades t.ex. med blomkål och växter med hjärtformade blad användes mot hjärtsjukdomar. I alrunans rot tyckte man sig kunna skönja bilden av en människofigur och således var det bra att bära alrunan som en amulett som skydd mot alla mänskliga krämpor och all slags trolldom.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje