Hoppa till huvudinnehåll

För barnets öga

Elin Smedlund spelar katten Mirra
Katten Mirra leker med ett garnnystan. Elin Smedlund spelar katten Mirra Bild: Martin Karlsson och Susanne Hedman katten mirra

All konst blir intressant om man kan gifta ihop olika genrer, säger multikonstnären Martin Karlsson. Nu blandar han och videokonstnären Susanne Hedman filmkonst med fysisk teater i en film för barn.

-Tidigare när jag varit på utställningar här i Vasa stadsbiblioteks galleri har jag märkt att många barn går här via på väg till barnboksavdelningen, säger Susanne Hedman. Barnen har varit intresserade, men utställningarna har inte varit gjorda med tanke på dem. Därför ville jag göra en utställning riktad till barn.

Utställningen består av en kortfilm om katten Mirra och hunden Max, samt en färgglad konstutställning med målningar av olika djur.

Om tolerans

Martin Karlsson och Susanne Hedman har gjort en film för barn.
Martin Karlsson och Susanne Hedman Martin Karlsson och Susanne Hedman har gjort en film för barn. Bild: Svenska Yle/ Jessica Morney fysisk teater

Susanne Hedman står för filmens idé och regi, medan hon tagit Martin Karlsson till hjälp som filmare, klippare och producent.

Filmen om Mirra och Max handlar om att man visst kan bli vänner fastän man är olika och fastän det till en början verkar omöjligt. Mirra och Max blir osams genast de träffas. Inte blir det bättre av att de sedan kommer ihop sig över ett garnnystan.

Men vändningen kommer när Mirra fastnar med foten i ett hål i marken och behöver hjälp av Max. Filmen visas på en liten tv-skärm i barnvänlig nivå. Barn som går förbi fångas av rörligheten i bilderna och av hundens och kattens framfart.

Funkar som stumfilm

Filmen har inte någon talad dialog, utan kommunikationen sker med kroppsspråk. Skådespelarna i filmen, Elin Smedlund och Valter Sui, är utbildade på den numera nedlagda fysiska linjen vid Novias scenkonstutbildning.

- Att kombinera filmkonst och fysisk teater har gjorts förr, men inte så många gånger, säger Martin Karlsson. Den fysiska teaterutbildningen som funnits på Novia har jag sett som en otrolig potential.

Att de använt sig av fysisk teater gör också att filmen fungerar lika bra som stumfilm. Den version som nu visas på Vasa stadsbibliotek är en galleriversion utan ljud.

Att enbart bygga dialogen på det fysiska påverkade också det praktiska arbetet med filmen.

Pia Kääpäs målningar visas tillsammans med Susanne Hedmans och Martin Karlssons film.
Pia Kääpäs fåglar Pia Kääpäs målningar visas tillsammans med Susanne Hedmans och Martin Karlssons film. Bild: Pia Kääpä konstverk

-Inför filmningen började vi med att öva i studio. Men när kommunikationen baserar sig på det fysiska och på kroppsspråk, så är man beroende av den fysiska miljön, säger Susanne Hedman.

De flyttade repetitionerna ut till den gammelskog där filmen också är inspelad.
-Vi behövde stenarna, kullarna och stigarna när vi arbetade fram rörelsemönstret.

Kroppsspråket är universellt

-Att använda kroppsspråk är en fördel också med tanke på att vi verkar i en tvåspråkig miljö. Kroppsspråk är ju något som alla språkgrupper förstår, säger Susanne Hedman. Att filmen saknar talad dialog ser hon och Magnus Karlsson också som en fördel när de planerar att skicka filmen om katten Mirra och hunden Max till olika filmfestivaler.

De fantasifulla djurmålningar som kompletterar kortfilmen är gjorda av Pia Kääpä. Mot turkos bakgrund myllrar det av färgstarka harar, grodor, fåglar, savanndjur och fiskar. På en målning springer djuren i väldig fart, medan djuren på en annan tavla tryckt ihop sig för att få plats så många som möjligt på bilden.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje