Hoppa till huvudinnehåll

Våldtagna män – krigets tystaste offer

Rebellkrigare går upp på ett berg
Rebellkrigare går upp på ett berg Bild: DAI KUROKAWA/EPA demokratiska republiken kongo

Våldtäkt ses fortfarande som en form av vapen i krig främst mot kvinnor. Men antalet män som utsätts för sexuellt våld är stort. Största delen av de män som har blivit våldtagna bär med sig sin hemlighet till graven.

Kongolesiska Patrick blev våldtagen, och vill dela med sig av sin historia för att världen ska förstå att de våldtagna männen behöver hjälp.

Patrick är lång och vältränad. Han är 29 år gammal och kommer från provinsen Södra Kivu i Demokratiska republiken Kongo, och har levt som flykting i Uganda i sju år. Patrick heter egentligen något annat. Han vågar inte uppträda med sitt riktiga namn för han känner sig fortfarande inte trygg. Hans våldtäktsmän har hittat honom i Uganda redan en gång, och de kan hitta honom igen.

För Patrick började helvetet en dag när han satt med sin familj i vardagsrummet. Med var hans pappa, hans syskon och hans faster, som skött om barnen sedan Patricks mamma dog.
Det knackade på dörren. Snart hade regeringssoldaterna brutit sig in.

– De tog min pappa utan orsak. Min bror och jag försökte göra motstånd och blev svårt misshandlade. De tog honom inte ens långt bort, bara till militärbarackerna nära vårt hem och sköt ihjäl honom. Det var sista gången jag såg pappa.

Förnedrande krav

Orsaken till att soldaterna kom var en konflikt om marken som Patricks pappa ägde. Familjen hör till den diskriminerade minoriteten Banyamulenge – en minoritet som också har en rebellfraktion som strider i den komplicerade konflikten i Kongo. Banyamulenge är kongolesiska tutsier, och ses av andra stammar i Kongo som rwandier. Rwandas illa dolda inblandning i plundrandet av Kongos naturresurser i Patricks hemtrakter gör Banyamulenge till en avskydd stam.

Grannarna hade sagt till myndigheterna att Patricks pappa hörde till rebellgruppens ledning. De dödade pappan utan några undersökningar. Nästa dag kom regeringssoldaterna tillbaka. De ville ha pappren som visade att Patricks familj äger marken.

– Sedan krävde de att jag skulle ha sex med min faster. Jag vägrade först, men de fortsatte misshandla oss, och jag gjorde till slut det för att rädda våra liv. Efter det kunde hon inte se på mig, och hon tog sitt eget liv med en kniv. Vi gav dem dokumenten, vi hade inget val. Jag har alltid svårt att berätta det här, det känns som om det var jag som dödade henne, säger Patrick och begraver ansiktet i sina stora händer.

Våldtäkten

Men det var bara början på helvetet för Patrick. Efter det som hände hans faster flydde han med sina syskon till Uganda, som så många andra kongoleser. Konflikten i Kongo gör att det dagligen strömmar flyktingar över gränsen till Uganda, och många av dem har blivit våldtagna. Patrick visste inte att han snart skulle bli en siffra i den bristfälliga statistiken.

Han och hans syskon fick tak över huvudet i en kyrka med andra kongoleser, men de andra ville inte veta av dem på grund av deras stamtillhörighet.

– Kyrkan var för lingalatalande kongoleser. De andra sade att vi är de som krigar i Kongo och som har tvingat dem att fly sitt hemland. De sade att de inte kan bo med fiender. Småningom accepterade de oss, men vi tvingades göra allt tungt arbete och ibland gick vi utan mat i tre dagar och tvingades tigga mat av ugandier.

En dag hade Patrick fått malaria, och kunde inte gå med de andra till kyrkan för att be. När han var ensam ute kände han en kniv mot ryggen.

– Jag förstod inte alls vem det var, inte hade jag något otalt med någon. De band för mina ögon och stuvade in mig i en bil. Då nämnde de min pappas namn och jag förstod att det här var männen som hade dödat min pappa.

Sexuellt våld i krig

  • Sexuellt våld i krig och konflikter används som en härskartaktik, som ett vapen för att kontrollera territorium och naturresurser.
  • Våldtäkt har använts i många andra konflikter som vapen, och är vanligt också i bland annat Syriens inbördeskrig.
  • Våldtäkt klassades av FN som ett vapen i krig år 2008.
  • FN uppskattar att undratusentals kvinnor och män har våldtagits i konflikten i Kongo, som är den dödligaste konflikten i världen sedan andra världskriget.
  • En undersökning i The Journal of the American Medical Association år 2010 uppgav att nära en fjärdedel av männen i östra Kongo hade utsatts för sexuellt våld relaterat till konflikten. Motsvarande siffra bland kvinnorna var 40 procent.

Patrick vet inte hur länge han åkte i bilen, men när de kom fram var de ute i bushen utanför Kampala. De började fråga ut honom.

– De sa åt mig att ta av mig mina kläder och satte mig att sitta på en stol med rutten sits. De började piska mig på testiklarna med små käppar samtidigt som de tvingade mig att svara på frågor.

Patrick vägrade ge dem svar. Då drog männen fram papper där det stod någonting om att sälja land.

– Jag vägrade skriva på, jag kunde inte förråda mitt folk och mina syskon. Men de fortsatte misshandeln, och jag skrev på för att de inte skulle döda mig.

Han visste inte att han snart skulle önska att han var död. Patrick hade nu hållits fången av männen i två dagar. På den tredje morgonen vaknade han och skakade av kyla.

– De hällde iskallt vatten över mig. De hånade mig och skrattade, som om de skulle ha njutit av det de gjorde. Sedan sa de att jag skulle stå upp. Det var svårt, jag var så stel efter att ha sovit i stolen i tre nätter.

Patrick stiger upp från plaststolen där han sitter under intervjun och demonstrerar.

– De sa att jag skulle ändra position, så här. Sedan band de mig så här. De var tre män, och de började piska mig. Sedan våldtog de mig alla tre.

Inte ensam

Användningen av våldtäkt som vapen har gett Kongo öknamnet världens våldtäktshuvudstad. Sexuellt våld mot män är en vanlig krigstaktik - en taktik det är väldigt tyst om, säger Francis Okoth Oyat, socialarbetare på Refugee Law Project, som är den första organisationen i Uganda som började erbjuda våldtagna män hjälp – och den är fortfarande en av ett fåtal.

– Tjugo procent av männen som kommer hit har blivit våldtagna. Bland kvinnorna är siffran 50-60 procent, säger han.

Terapigruppen för våldtagna män - Men of Hope - grundades år 2011 efter att Refugee Law Project märkte att sexuellt våld mot män var ett verkligt stort problem. Det var fem män som grundade gruppen. Nu har den 60 medlemmar.

Det stora stigmat som är kopplat till manlig våldtäkt gör att många väljer att tyst lida istället för att söka hjälp.

– Manlig våldtäkt är tabu i Afrika. Männen lider av många problem, posttraumatiskt stressyndrom, allmän ångest, och de tror att folk kan se på dem att de har blivit våldtagna, säger Okoth Oyat.

Männen vågar inte anmäla brottet till myndigheterna i rädsla för att bli stämplade som homosexuella. De tappar sin sexuella förmåga och lust. Många blir lämnade av sina fruar som ser dem som svaga.

– Kvinnorna kan fråga vad det är som skiljer dem åt då båda har blivit våldtagna. Det kan leda till att männen tar till våld för att återfå sin status som det starka könet, och det har orsakat mycket problem i den stora flyktingpopulationen i Uganda, säger Okoth Oyat.

”Sånt händer!”

När Patrick vaknade upp efter våldtäkten ville han bara dö. Men männen lät honom inte ta sitt liv. Patrick dumpades på ett ställe i Kampala som är en känd samlingsplats för prostituerade. Han lyckades ta sig tillbaka till kyrkan och sina syskon.

Det tog länge, men till slut sökte han hjälp, han hade så ont.

– Jag gick till organisationen Interaid, som sade att jag skulle gå till polisen. Men jag var rädd, jag tänkte att de skulle tro att jag var homosexuell, vilket är ett brott i Uganda. Interaid hjälpte mig inte utan sade bara att ”sånt händer”.

När Patrick gick till Kampalas största sjukhus för att få vård för sina fysiska skador efter våldtäkten blev han bara förnedrad av doktorn, som undrade om han var bög och tryckte upp fingrarna därbak på honom så att han skrek av smärta.

Francis OKoth Oyat säger att det är ett stort problem att så få organisationer har stödnätverk eller funktioner för våldtagna män – utan bara för kvinnor. De vet inte hur de ska behandla våldtagna män, vilket också Patrick fick erfara.

– I början verkade det svårt för många organisationer att medge att manlig våldtäkt är vanligt, men det blir bättre. Men of Hope försöker nu få upp ögonen för problemet hos andra organisationer.

Till slut fick också Patrick höra om Men of Hope på Refugee Law Project, som delvis finansieras av Finlands flyktinghjälp.

– Då trodde jag att jag var den enda drabbade. Men vi är många. Där finns familjefäder och gifta män, och vi talade om vad vi hade varit med om. Där fick jag också tips om en bra läkare som förstod oss och som hjälpte mig.

Toppen av isberget

För Patrick har stödgruppen blivit räddningen. Efter våldtäkten drog han sig bara undan och anklagade sig själv. Han var djupt deprimerad och kände att han inte längre hade auktoritet att vara familjens överhuvud och ge sina syskon råd.

Att tänka på att ha en flickvän är fortfarande sex år efter våldtäkten svårt, liksom att tänka på sex. Tre unga män i stödgruppen har begått självmord eftersom de inte klarade av att leva med traumat och tanken på vad de skulle göra i framtiden.

– Varje gång jag talar om det här river det upp mina sår. Men det är viktigt att världen får veta att det här är ett stort problem, vi är många, säger Patrick och skakar på rösten.

– Det behövs mera resurser för att öka medvetenheten om fenomenet och det behövs professionella psykologer för att hjälpa folk att tala om sina trauman, säger Francis Okoth Oyat.

Någon statistik om hur många män som våldtagits är omöjligt att få tag på, men de som söker hjälp är bara toppen av isberget. De flesta lider i tysthet - och mörkertalet är enormt.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes