Det är svårt att sätta fingret på vad det är som gör filmfestivalen 130 km norr om polcirkeln så speciell. Är det ljuset, är det filmerna, är det gästerna? Eller allt detta i kombination?
Ljuset
I juni går solen aldrig ner över Lappland. Det enda mörkret finns i biosalongen.
Alternativa biosalonger
Man klagar ofta på att de små biosalongerna förvinner till förmån för opersonliga multiplex. I Sodankylä har man ett personligt multiplex - det stora tältet och det lilla tältet.
Förväntan
Mycket av glädjen i en konstupplevelse tar sats i den förväntan man bygger upp inför själva händelsen.
Grand old moviemen
Morgondiskussionerna med inflytelserika och inspirerande gäster gör att man glömmer den kroniska sömnbristen.
Möten
I vimlet kan vem som helst närma sig sina förebilder med vilka frågor som helst.
Gemenskap
Redan i biljettkön uppstår en känsla av samhörighet. En samhörighet som förstärks av en gemensam förväntan.
Kunskap
Varje festivalbesök lär en något nytt. Ibland om något gammalt. Peter von Bagh lever vidare i festivalens anda.
Nya erfarenheter
Tonvikten må ligga på tillbakablickar, men det hindrar inte att tekniken stigit in i framtiden.
Inga åldersgränser
Sodankylä välkomnar alla oberoende av om man är tre månader eller något äldre.
Sodankylä specialare
Festivalen bevisar ständigt att en filmförevisning inte behöver vara en envägskommunikation. Stumfilmer får nytt liv via levande musik. Och soundtracken lever upp i allsångsformat.
