Hoppa till huvudinnehåll

"Vi flyr granater för att sedan nästan drunkna i havet"

Det är midnatt när den finländska gränsbevakningens patrullbåt lämnar hamnen i Mytilini på ön Lesbos och åker ut i den mörka natten för att bevaka sjögränsen mellan Grekland och Turkiet, EU:s yttre gräns.

- Högst antagligen kommer det nog folk över också i natt. Vi bör vara beredda på vad som helst som till exempel sjöräddningsuppdrag, säger äldre sjöbevakare Patrik Högstedt.

Avståndet till Turkiet är på sina håll bara knappa 15 sjömil. Men sjögången kan vara kraftig. Det är en livsfarlig resa för de som färdas i de små överfyllda gummibåtarna. I en båt kan det som mest finnas upptill 50 flyktingar.

Det är Patrik Högstedts kollega löjtnant Elmeri Rytkönen som styr den finländska patrullbåten. Han har flera års erfarenhet av att arbeta i området.

Den finländska gränsbevakningens båt.
Den finländska gränsbevakningens båt. Den finländska gränsbevakningens båt. gränsbevakning

- Det nog rätt tungt att se de här människorna som tar sig över från Turkiet och olagligt in till EU. De har ingen som helst erfarenhet av båtar från tidigare men ändå åker de ut på havet med livet som insats, säger löjtnant Elmeri Rytkönen.

De finländska sjöbevakarna är del av EU-gränsbevakningsmyndighet Frontex operation i Grekland.

Finländarnas uppgift är att hjälpa och bistå den grekiska kustbevakningen.

Antalet båtflyktingar ökar - resurserna otillräckliga

Från Turkiet över till den grekiska ön Lesbos har det i år kommit en strid ström av båtflyktingar, kring 500 människor per dygn. Antalet har ökat markant sedan ifjol.

Kommendören för den grekiska kustbevakningen i Lesbos säger att resurserna inte räcker till.

- Mottagningscentralen på ön har kapacitet för max 500 personer men nu kommer det som mest 800 människor varje dygn, säger kommendör Emmanuel Margomenos.

För att råda bot på det här har man inrättat ett tillfälligt flyktingläger i hamnen i Mytilini.

I hamnen är kontrasten stor.

På ena sidan gatan under stora parasoll sitter turister och dricker sitt morgonkaffe - på andra sidan bakom ett högt stängsel och under bar himmel samlas de flyktingar som tagit sig över från Turkiet till Grekland.

På den heta asfalten sitter allt från små barn till åldringar, mest är det unga män och de allra flesta är från Syrien.

Samtidigt kommer det fler människor till hamnen hela tiden. Den finländska patrullen har tillsammans med den grekiska kustbevakningen plockat upp båtflyktingar ur en liten båt på efternatten.

Zoi Leivaditou arbetar vid Internationella Organisationen för Migration. Till hennes jobb hör bland annat att se till att de som behöver vård får det. Men också hon påtalar de alltför knappa resurserna.

- Jag jobbar nästan dygnet runt för att hjälpa dem, men det räcker inte. Trycket är stort här. I dag har vi en åtta år gammal pojke som kom ensam, vi vet inte var hans föräldrar är.

Den 8-åriga syriska pojken kom ensam. Han föräldrar är troligen kvar i Turkiet
Den 8-åriga syriska pojken kom ensam till Lesbos. Den 8-åriga syriska pojken kom ensam. Han föräldrar är troligen kvar i Turkiet lesvos

- Igår kom det en 91-årig kvinna i rullstol med Parkinson och i samma båt en syrier vars skottskada inte har läkt, så du förstår hur svår situationen är, säger hon med uppgiven ton i rösten.

”Smugglarna hotade oss med vapen”

"Sam", som han vill kallas, är en av syrierna som räddades under natten.

Han är kring 30 år. Han bär svarta märkesglasögon och en kortärmad skjorta, han har bränt armarna i den starka solen.

Han berättar att de var kring 40 personer i den lilla gummibåten. Han betalade 1000 euro till människosmugglarna i Turkiet. Smugglarna hör till en internationell kriminell organisation, säger han.

Han berättar att de består av män från olika länder, många av dem bär vapen.

- Smugglarna hotade oss med vapen, de tvingade oss in i en liten båt. De sade att de skjuter oss om vi vägrar. Vissa av oss fick flytvästar - andra endast bilringar. De sade att kör rakt framåt så kommer ni till Grekland.

Flytvästar på stranden i Lesvos
Flytvästar på stranden i Lesbos. Flytvästar på stranden i Lesvos lesvos

Han fortsätter med att beskriva den rädsla han kände när han i timmar satt i en liten gummibåt på öppet hav i den mörka natten.

- Sjögången var hög. Vi grät och bad. Det fanns barnfamiljer i båten och vi lovade varandra att vi ska ta hand om barnen ifall föräldrarna inte klarar färden. Vi klarade oss alla men det är hemska saker vi tvingas genomgå, först flyr vi bomber och krig för att sedan nästan drunkna i ett hav, säger Sam.

”Jag drömmer om att återförenas med min familj”

De flesta av syrierna i hamnen i Mytilini har kommit ensamma, de hoppas att en dag kunna återförenas med sina familjer och leva i trygghet.

En annan ung man berättar att han är utbildad tandläkare och drömmer om att få bo i norra Europa.

- Jag vill nog helst till Tyskland eller Sverige, där har jag släktingar och vänner. Men jag är rädd för att vi syrier håller på att bli en alltför stor börda. Situationen i Syrien bara förvärras och det är så många av oss som är på flykt.

Förutom jobb i ett EU-land drömmer de här unga syrierna om att en dag kunna återförenas med sina familjer.

"Sam" berättar om sin 2 år gamla dotter.

- Hennes mamma, min fru, dog i en granatattack i Syrien. Jag flydde med min dotter till Turkiet men jag kunde inte ta med henne i gummibåten hit.

Han berättar att hans mamma, dotterns farmor nu tar hand om henne i Turkiet.

- Min dotter är i säkerhet, men jag saknar henne så att det gör ont. Jag önskar och ber för att vi en dag kan leva tillsammans i trygghet i Europa, säger Sam samtidigt som tårarna rinner ner för kinderna bakom de mörka solglasögonen.

Men han liksom de andra i hamnen i Mytilini vet att de har en lång resa framför sig.

Först får de ett tillfälligt uppehållstillstånd och skickas vidare från Lesbos till Aten. Vissa stannar i Grekland men de flesta vill norrut. Somliga lyckas – andra inte.

Den unga tandläkaren säger att oberoende hur det går kommer det att vara bättre än tidigare.

- I Syrien blir det bara mörkare och mörkare, jag hade inget annat val än att fly, jag höll på att svälta ihjäl, säger han.

Han är frustrerad på det internationella samfundet.

- Det känns som världen blundar, ingen gör något för att hjälpa oss. Förstår Europa, förstår man i Finland hur illa det är ställt för oss syrier, undrar han.

Zoi Leivaditou vid Internationella Organisationen för Migration har jobbat hela sitt vuxna liv med flyktingfrågor och också hon är förtvivlad.

- Det är dags för Europa att vakna upp. Det räcker inte med att komma med strategier utan det behövs handling. Vi behöver hjälp för att hantera situationen här i Grekland och hjälpen måste komma från andra europeiska länder. Och det är bråttom, väldigt bråttom.

Läs också