Hoppa till huvudinnehåll

Den onda cirkeln

Frida Lindholm
Frida Lindholm Bild: Yle / Camilla Fagerholm hemlisnovellen

Vi bad några skribenter inspireras av Finlandssvenska hemlisar och skriva en novell på basis av en hemlis, som någon av er skickat in. Här får ni midsommarläsning skriven av Frida Lindholm. Hemlis nummer 31 inspirerade henne att skriva den här novellen.

Jag sätter mig upp på sängkanten. Gäspar och sträcker upp båda händerna i luften. Flyttar mitt högra ben med handen, närmare det vänstra. Aj, det skulle jag inte ha gjort, min slappa penis fastnar i lårhåren. Jag flyttar tillbaka benet. Jag måste ha sovit illa i natt. Ryggen känns öm på något sätt. Eller är det nacken. I varje fall borde jag jobba mindre, men vi får ta det sedan.

"Jag tror vi har honom på bild. Det är han där." Butikschefen spelar upp klippet för polisen. Konstapeln står vid butikschefens, alltid lika stökiga och pappersfyllda, arbetsbord och tittar på en fryst bild av en man i jeans och brun kostymrock. Konstapeln har egentligen annat att göra, viktiga brott skall lösas, fartdårar tas fast och lov beviljas. Men butikschefen är en gammal, god vän och det är ju klart man måste ställa upp ibland, tänker han. Därför står han nu där, konstapeln, med blå dräkt och svarta arbetsskor, lutad över butikschefen och skall ta en titt på den där snattaren som har börjat störa i butiken.

Jag böjer mig ner mot golvet, hittar den gråa strumpan. "Håh", jag blir medveten om mitt stånkande. Gubbljud, kallar hon det. Det som låter när jag klär på mig sockorna. "Du borde röra på dig lite mera, så skulle inte magen vara i vägen", brukar hon säga. "Själv har du dålig andedräkt", vill jag svara, men det gör jag inte. Har aldrig gjort det heller, för jag vet att hon blir arg, och surar hela dagen. Det orkar jag inte med, inte just nu. Medveten om att mitt "håh" kan väcka henne, försöker jag vara så tyst som möjligt. Med bara en svart strumpa på foten stiger jag upp och börjar leta efter gårdagens kalsonger.

"Han går ganska ofta här i butiken. Men han har betett sig vanligt ända fram tills nu. Under de senaste veckorna har han kommit in här varje kväll just innan stängning. Han köper alltid en färdigt inpackad tonfisksmörgås och bubbelvatten, ofta med hallonsmak. Men det konstiga är ju inte hans matvanor". Butikschefen funderar en stund, flyttar på en hög med papper och fortsätter. "Det jag har reagerat på är att han stannar också till vid andra hyllor. Utan att någonsin köpa någonting. Som till exempel igår. Han kommer in kvart i elva, går genom butiken, stannar vid frysgrönsakerna, öppnar frysskåpet och rotar tills det blir imma på glaset. Sedan stänger han efter sig, utan att lägga något i kärran". Butikschefen tar tankspritt tag i pappershögen och flyttar tillbaka den till sin gamla plats. "Ja, det är ju en annan egenhet med honom. Han tar alltid butikskärra trots att han aldrig köper något mer än sina två varor". Butikschefen rynkar ögonbrynen. "Men det jag höll på att säga var att han rotar i frysen utan att köpa något. Bara rotar. Och han väljer alltid en ny hylla. Det är aldrig så att han skulle gå till grönsakerna två gånger på rad".

En gång tyckte jag att hon var världens sexigaste kvinna. Jag måste ha varit blind. Eller ung. Eller både ung och blind. Jag ser på henne där hon ligger på rygg utan täcke och snarkar. Klart det syns att hon fött fyra barn, jag ska inte klandra henne för det, det är ju delvis mitt eget fel. Jag putar ut magen, klappar på den och speglar mig i den stora spegeln på garderobsdörren. Kalsonger, ja, det var ju det jag letade efter. Jag visste att det var något jag höll på med. Det jävla jobbet, jag blir disträ. Tänk hur de skulle reagera om jag kom på jobb utan kalsonger. Ha ha. Då skulle de ha något att skriva om.

"Kan du spola tillbaka lite, så man ser hans ansikte", konstapeln trycker glasögonen längre ner på näsan och böjer sig över datorn. Butikschefen fumlar med musen och hittar varken framåt- eller bakåtknappen. "Vad är det egentligen han stjäl?" konstapeln glömmer sin första fråga och vänder sig mot butikschefen. Butikschefen blir röd i ansiktet och börjar rita streck på måfå på pappershögen. "Nå i går till exempel, tog han en påse fryst spenat. Och dagen innan såg jag hur han satt en ask örontops i innerfickan. Det är just det som är så konstigt. Han stjäl ju inget av värde. Och bara en sak åt gången". Butikschefen har ritat något som ser ut som ett “c” på pappershögen. Han blir medveten om sig själv, suddar över c:t med små och urskuldande cirkelformade rörelser och fortsätter. "Och så ser han alltid lika vilsen ut när han kommer fram till kassan, så jag har aldrig täckats säga något åt honom.

Tadadadaaa. Ratadatatajaaa. Rajtaj. Tajraj. Tadaratatadaa, nynnar jag och borstar tänderna. Att jag nynnar är ett tecken på att jag är nöjd, brukar min fru säga. Fast jag nynnar väldigt sällan nuförtiden. Vad tänkte jag på just? Jag lägger ner tandborsten för att fundera. Multitasking har aldrig varit min grej. I mitt jobb skulle det krävas, men jag blir stressad av att göra två saker på samma gång. Antingen tänka, eller borsta. Inte båda. Aah, jag nynnade för att jag tänkte på gårdagskvällen. Lyckad dag, liten belöning. Misslyckad dag, ingen belöning. Var är kragskjortan? Jag vet att jag hängde den över stolen här igår kväll. Aah, och kalsongerna, där. När den värsta tiden är över om några veckor lovar jag åt mig själv att sluta. Jag får hitta en ny hobby. Börja läsa deckare eller jaga. Eller det där med att gå på jobb utan kalsonger, det kunde ge mig kicks. Inte ett dåligt alternativ alls. Och ingen kommer ju till skada. Det är viktigt, håller jag fast vid, att inte skada någon.

"Jag vet inte vad jag skall göra åt saken. Jag vet ju att han stjäl, men det är ju aldrig något av värde och han verkar göra det bara för nöjes skull. Som en lek några kvällar i veckan. Är det ett brott, eller skall jag bara låta honom fortsätta?" Medan butikschefen pratar har han ritat finska flaggan på pappret och tittar nu upp på konstapeln. "Nej, det är nog mot lagen att stjäla. Det här hjälper jag dig gärna med". Konstapeln kommer ihåg att han tidigare ville se ansiktet. "Kan du spola tillbaka lite så jag får ta en titt på honom". Butiksägaren slutar sudda ut den finska flaggan som han just ritat, och klickar på musen. "Här, det är han här". Konstapeln flyttar sina glasögon upp och ner på näsan tre gånger. Han ser på skärmen både med och utan lins. Till slut drar han fingrarna över flinten, reser sig raklång och säger. "Nej satan heller, inte ids vi göra något åt det här. Det är inte värt besväret". "Jag tänkte väl det", säger butikschefen.

Klockan är 22.45. Mannen i den bruna rocken kommer in i den lilla butiken helt som vanligt. Han nickar, går via kylskåpet till hyllan för engångskärl, rotar omkring bland plastskedarna en stund och kommer sedan till kassan.

I år tänker jag skattefuska, med gott samvete, tänker butikschefen och ler brett mot statsministern medan han tar betalt för tonfisksmörgåsen och vattnet.

Läs också

Finlandssvenska hemlisar

  • Den onda cirkeln

    Frida Lindholm skrev en novell baserad på en hemlis.

    Vi bad några skribenter inspireras av Finlandssvenska hemlisar. Läs Frida Lindholms hemlisnovell här.

  • Kidnappningen på dagis

    Peppe Öhman skrev en novell baserad på en hemlis.

    Vi bad några skribenter inspireras av Finlandssvenska hemlisar. Läs Peppe Öhmans hemlisnovell här.

  • Utdrag ur Dödsdagboken

    Mathias Rosenlund skrev en novell baserad på en hemlis.

    Vi bad några skribenter inspireras av Finlandssvenska hemlisar. Läs Mathias Rosenlunds hemlisnovell här.

  • Hemlisfilmen: I en helt vanlig skola

    Varje vecka publicerar vi Svenskfinlands hemligheter. Ibland gör vi film av dem. Den här hemligheten utspelar sig i en helt vanlig skola, någonstans i Svenskfinland.