Hoppa till huvudinnehåll

Borrelios eller inte borrelios - det är frågan

Pekka Sonck.
Pekka Sonck hade diffusa symptom i flera månader. Pekka Sonck. Bild: Soffi Sonck dramaturg

I höstas kände sig Pekka Sonck, till vardags dramaturg på Åbo Svenska Teater, styv och trött och hade allmänna förkylningssymptom.

- Det kändes som om musklerna var för korta, berättar Pekka. Jag kände mig styv och "gubbig".

Egentligen började problemen redan i augusti i fjol, då Pekka var på sin sons stuga på Jurmo. Han blev plötsligt så besynnerligt styv i kroppen att han inte ens kunde vända sig i sängen - men eftersom man inte ska klaga i onödan, och styvheten sen mjuknade lite, iddes Pekka inte gå till doktorn bara för en sån sak.

Läkaren hittade inga fel

På hösten pallrade sig Pekka ändå iväg till arbetshälsovården, där man började undersöka diskbråck i ryggen och andra muskelrelaterade problem. Inga fel hittades. Styvheten är kanske åldersrelaterad, tänkte Pekka lätt uppgivet.

- Min mamma hade ju också alltid ont i ryggen och musklerna, men hon hankade sig fram tills hon blev 101 år, berättar Pekka. Hon fick aldrig någon hjälp. Kanske det inte finns någon hjälp att få? Fast det ju skulle vara roligare att känna sig som 50 än som 80.

Men då stelheten i mars i år blev värre igen tyckte Pekka att det inte kan stämma, problemen måste bero på något.

Ställde själv diagnos

- Och även om läkarna inte tycker om att man själv ställer diagnoser föreslog jag att det kanske kunde vara borrelios, berättar Pekka. Jag har ju vistats mycket på sommarstället på Åland och haft massor av bässar. Läkaren i Åbo tog då genast blodprov och det visade sig att Pekka hade en pågående borreliainfektion. Han fick en kraftig antibiotikakur på 20 dagar och mådde märkbart bättre efter en dryg vecka.

fästing på ett finger
fästing på ett finger Bild: Filemon von Numers kumlingesjuka

Läkarbekanta på Åland har blivit förvånade över att det tog så lång tid innan man tog borreliosprovet i Åbo, berättar Pekka.

- På Åland skulle det ha tagits prov direkt i augusti, inte ett halvt år senare på patientens eget intiativ.

Nu har Pekka tyvärr blivit lite sämre igen, för symptomen försvinner inte helt utan kan kvarstå länge, har Pekka fått höra.

- Det är knepiga saker det här, trots att bobborna är döda är det som om något grums blir kvar i kroppen. Alla prover ser bra ut, värdena är helt perfekta - och inte vet man ännu heller med säkerhet om alla mina problem var borreliarelaterade, säger Pekka. Det togs bara blodprov, inte ryggmärgsprov.

Är vi trygghetsnarkomaner?

- Nu har jag ju förmånen att känna flera läkare, säger Pekka, så jag kan förstå problematiken ur läkarnas synvinkel också. Det är inte så lätt att slå fast vad en mänska med diffusa symptom, men bra värden, riktigt lider av. Kanske är det så att vi har blivit trygghetsnarkomaner, att vi tycker att man måste kunna få hjälp mot allt? Men det kanske inte finns hjälp mot allt?

Läs också