Hoppa till huvudinnehåll

Partajande dj:s och underbar José González

festivalkonst
festivalkonst Bild: Sebastian Bergholm/Yle flow

Glada vakter, få regler, konst som uppmuntrar till eftertanke, vänliga människor och artister som vill glädja andra skapar en fin festivalstämning. Det enda som saknades på Ljubljanas första Flow-festival var människomassorna.

Då jag steg in på festivalområdet kände jag genast igen mig. Säckstolar under några träd, banderoller, konst och ballonger gav en upplevelse av Södervik, där den finländska varianten av festivalen arrangeras.

Glädjen i att glädja andra

Det första jag hörde och egentligen såg var tre kvinnor som dj:ade rolig musik och poserade i kapp samtidigt som de vred på knappar och lyssnade i sina lurar, drack drinkar och rökte tobak.

etepetete
etepetete Bild: Sebastian Bergholm/Yle flow

Sorglösheten i uppträdandet samlar upp också andra förbipasserande än mig.

Österrikiska ETEPETETE visade sig vara barndomsvänner som konstaterade att det bästa som finns är att vara den första artisten på en festival, att spela för människorna som traskar in på området och försöka göra dem glada.

– Dessutom har man gjort sitt jobb genast och kan börja festa direkt, konstaterar dj- och vjkollektivet.

Livet efter krig

En annan artist som verkligen drog öronen till sig var bosniske rapparen Edo Maajka. Orden haglade ur honom med kraft och jag anade att här har han något viktigt att säga.

Frukt och ballonger
Frukt och ballonger Bild: Sebastian Bergholm/Yle flow

Jag fattade naturligtvis inte vad texten handlade om, men en slovensk kille som jag talade med tröstade med att konstatera att det är många andra i publiken som inte heller gör det.

Jag fick ändå veta att Maajka rappar om livet efter balkankrigen, om hur det är att leva i ett samhälle som genomgått fruktansvärda händelser.

En av festivalens dygder är en lyckad mix mellan fest och konst som uppmuntrar till eftertanke.

Varm göteborgare

Jag lyssnade in många lokala dj:s och elektroniska artister och det var för det mesta groovyga och sköna vibbar som sändes ut ur högtalarna.

Det mest förtrollande var ändå göteborgaren José González konsert där hans finstämda låtar också lockade ut folk på balkongerna i grannhusen som kunde se rakt ner på festivalens huvudscen.

Bra perkussion, gitarrknäpp och en mänsklig, omsörjande röst värmde den redan lite svala slovenska kvällen.

Dyrt eller inte?

festivalområdet
festivalområdet Bild: Sebastian Bergholm/Yle flow

Det enda som saknades var massorna. Jag skulle uppskatta att några tusen människor hade tagit sig till den gamla tobaksfabriken, och egentligen var det skönt att inte trängas.

Folk berättade för mig att biljettpriserna hade diskuterats på förhand, de ansågs vara dyra i ex-jugoslaviska mått mätt.

Samtidigt konstaterade en man att slovener nog åker utomlands på festival och betalar mycket mera än de dryga nittio euro som en tredagars biljett kostar, att priserna nog är okej.

Lokala artisterna Aneuria och Ian F. (intervju kommer senare) ansåg att Ljubljana förtjänar en bra festival och att de själva jobbar med att försöka ordna evenemang som öppnar upp människors smak för nya sound och stilar.

Fabrik och graffiti
Fabrik och graffiti Bild: Sebastian Bergholm/yle flow

Färre regler, bättre feeling

Festivaldag ett bjöd inte på någon jättefest, det skulle ha behövts flera partajande människor för det, men stämningen var ändå väldigt slapp och bra.

Brittiska Metronomy gav också en väldigt rolig och cool spelning och jag såg ordningsvakter både göra discomoves och glatt ta sig en klunk öl då en glad prisse bjöd på en sådan.

Sådant ger perspektiv på våra inhemska, ofta buttra och regelälskande vakter. Låt folk ha det kul helt enkelt.

Annars så cyklades det, skejtades det och slappades det på området. Folk hade tagit sina barn på konsert som hjulade och lekte.

Barberaren från Ljubljana
Barberaren från Ljubljana Bild: Sebastian Bergholm/Yle flow

Bäst är det då alla får vara med, för att citera någon Göran Persson slogan från något inte så lyckat socialdemokratiskt val.

Den som glömt att klippa håret innan festivalen kunde också få det gjort. Bland de många konstnärer och hantverkare som också var en del av festivalen fanns det nämligen också en frisör.

Läs också