Hoppa till huvudinnehåll

Rottrådar eller "Ha du havi främand?"

Pappa titta – man kan se det där husets rötter, sa en liten pojke som cyklade förbi ett hus där grunden var framgrävd. Jag log en lång stund efter att jag hade hört det. Dessutom kände jag släktskap med huset, mina rötter kanske inte syns men de känns starkt just nu.

Det kanske beror på att jag firar sommar mellan två utlandsvistelser men det kan också vara så att jag faktiskt har råkat träffa sällsynt många gamla bekanta under de senaste veckorna.

Jag mötte min klasskamrat från tonåren i matbutiken. En dag senare träffade jag en av mina första barndomsförälskelser. Förtjusningen brann som starkast då jag var åtta och han var tolv. Nu kändes det trevligt att ses även om glöden falnade för nästan femtio år sedan.

När jag skulle köpa ett par sommarskor härom dagen råkade jag inte mindre än fyra bekanta bara medan jag provade vänsterskon. Det var så roligt. Och när jag nyss följde mina barnbarn till bilen efter att de varit på veckoslutsbesök hos mig sa en granngubbe ”Ha du havi främand”, mera hemtamt östnyländskt kan en mening knappast klinga.

Eventuellt är det här ett åldersfenomen, men jag njuter så mycket av att stöta på sådant som binder mig vid den här trakten, alltså Östnyland, där jag är född och uppvuxen och har levt och jobbat en stor del av mitt liv.

Jag älskar mitt jobb som har gett mig möjlighet att lära känna andra länder och låtit mig leva utomlands i mera än tio procent av mitt liv. Och jag ser med förväntan fram emot de kommande två år som jag ska tillbringa i Ryssland. Men utan mina starka rötter skulle jag kanske ha svårare att anpassa mig till andra kulturer. Jag tror att rötterna ger mig en trygghet som bygger möjligheter för mig att vara öppen inför det som är mig nytt och främmande.

I vintras skrev jag en gång om hemlängtan. Just nu är jag hemma och det gör mig gott.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes