Hoppa till huvudinnehåll

Bluesens grå eminens

Porträtt av Willie Dixon med kontrabas
Den 1 juli 2015 är det 100 år sedan Willie Dixon föddes Porträtt av Willie Dixon med kontrabas Bild: PR-foto från 1940-talet willie dixon

Musikbranschen har alltid haft sina doldisar som med flitigt arbete bakom kulisserna skapat förutsättningar för andra att ha framgång och bli stjärnor. Ibland har doldisarna rentav haft större betydelse för musiken än artisterna själva. En av de här inflytelserika bakgrundsgestalterna var Willie Dixon, som på 50- och 60-talet var spindeln i nätet inom Chicagobluesen.

Chicagobluesen uppstod på 1940-talet i efterdyningarna av den stora flyttningsrörelse som ägde rum i USA under 30-talets ekonomiska depression och de påföljande krigsåren. I hopp om arbete flyttade miljoner människor från den fattiga, jordbruksdominerade södern till industristäderna i norr, och Chicago var ett av de främsta slutmålen.

Med sig hade inflyttarna sin musik, den traditionella deltabluesen, som på Chicagos stökiga och bullriga barer och klubbar fick en ny elektrifierad form. Chicagobluesen var en kraftfull och intensiv ny musikstil, råare i tonen än den afroamerikanska musiken i övrigt. Många av utövarna var inflyttare själva, bland dem Muddy Waters och Howling Wolf, två av genrens tidiga stjärnor.


Ville bli proffsboxare

Också Willie Dixon hade rötterna i den amerikanska södern. Han var född den 1 juli 1915 i Vicksburg, Mississippi. Till Chicago kom Willie 1932, sjutton år gammal. Då var hans främsta mål inte att bli musiker utan att skapa sig en framtid som proffsboxare. För det hade Willie de rätta förutsättningarna, han var två meter lång och vägde 140 kg. 1937 tog han hem tungviktsmästerskapet i Golden Gloves-turneringen i Chicago.

Boxarkarriären fick ändå ett snabbt slut, och Willie beslöt att satsa på musiken i stället. Uppmuntrad av sin vän, pianisten och gitarristen Leonard "Baby Doo" Caston, lärde han sig spela kontrabas och medverkade också i olika sånggrupper.

The Big Three Trio

1946 bildade Willie Dixon och Leonard Caston The Big Three Trio tillsammans med gitarristen Bernardo Dennis (senare Ollie Crawford). Trion var mycket framgångsrik och turnerade över hela USA. The Big Three Trio spelade in en lång rad skivor, många av dem med låtar skrivna av Willie. Tiden med The Big Three Trio varade en bit in på 50-talet och gav Willie en gedigen skolning som yrkesmusiker och låtskrivare.


Maktfaktor på Chess

De polskfödda bröderna Phil och Leonard Chess hörde till de första som insåg Chicagobluesens kommersiella potential. 1950 grundade de sitt berömda skivbolag Chess Records. Willie Dixon, som hade rykte om sig att vara en skicklig och mångkunnig musiker, anställdes som medhjälpare. Snart blev medhjälparen en oumbärlig centralgestalt på bolaget. Willie skrev och komponerade, arrangerade musiken, ledde inspelningssessionerna och spelade själv bas på en stor del av skivorna. Under hans ledning producerade Chess en strid ström av hitsinglar med bluesartister som Muddy Waters, Howling Wolf och Little Walter, och efter hand också rock'n'rollstjärnor som Chuck Berry och Bo Diddley.

Många av Willies låtar har blivit klassiker och de har spelats in på skiva av blues- och rockartister över hela världen. Hoochie Coochie Man, My Babe, Spoonful, Wang-Dang-Doodle, You Shook Me, Back Door Man, I Just Want to Make Love to You och Little Red Rooster är bara några av de över 500 sånger som har Willie Dixon som upphovsman.

Allt det här gjorde han i det närmaste utan ersättning. Willie hade en blygsam veckolön på Chess, och för den förutsattes han både sköta jobbet och skriva låtarna. Någon upphovsersättning för den tidvis enorma skivförsäljningen var det inte tal om. Alla pengar hamnade i fickorna på bröderna Chess, och Willie gick på så sätt miste om miljoner.

Först på sin ålders höst lyckades Willie efter ett antal rättsprocesser få ut en del av de upphovsersättningar han hade rätt till.

Solokarriär

På 60-talet fick Willie tid också för sin egen artistkarriär. Med American Folk Blues Festival gjorde han flera långa turnéer i Europa, och han blev också den tyskledda festivalens kontaktperson i USA. Dessutom turnerade han som duo med pianisten Memphis Slim och med sitt band Chicago All Stars.

Följande video härstammar från det kanadensiska TV-programmet Blues Masters från 1966. Här spelar Willie tillsammans med pianisten Sunnyland Slim.



Under Chesstiden hade Willie Dixon få möjligheter att göra soloskivor. Det enda undantaget är hans första soloalbum, Willie's Blues, som han spelade in 1959 tillsammans med pianisten Memphis Slim. Följande studioskiva, I Am The Blues, kom först tio år senare, 1969. Men på 70- och 80-talet gjorde Willie inte mindre än åtta album under eget namn. Ett senkommet erkännande för sin musik fick han då den sista skivan, Hidden Charms från 1988, belönades med en Grammy.

Sina sista år ägnade Willie åt självbiografin I Am The Blues, som han gav ut 1989 tillsammans med journalisten Don Snowden. Han grundade också stiftelsen Blues Heaven Foundation, vars huvuduppgift var att hjälpa bluesartister och deras anhöriga att göra anspråk på uteblivna upphovsrätter.

Willie Dixon avled den 29 januari 1992, 76 år gammal.

Fokus på Willie Dixon i Radio Vega torsdag 2 juli kl. 17.10. Repris lördag 4 juli kl. 07.03. Från och med torsdag kväll kan du också höra programmet på Arenan.


Läs också