Hoppa till huvudinnehåll

Catariina Salo: Tröttsamt att föra normdiskussionen igen

Redaktör Catariina Salo.
Redaktör Catariina Salo. Bild: Yle/Camilla Fagerholm catariina salo

Tänk på en person som inte är myndig, en kille eller tjej som går i gymnasiet. Kanske en 17-åring. Tänk dig sedan att du som vuxen människa, säg 34-åring (ja, jag jämför med mig själv), säger till 17-åringen att du vill ge hen stryk.

Tänk på allvar att stå öga mot öga med en ungdom och säga att du tänker slå, våldta eller mörda hen. Är det något du kan tänka dig göra?

Jag vill tro att de flesta svarar nej på den frågan.

I går läste jag på 17-åriga Zara Larssons Instagramkonto om hur hon blir hatad och hotad med våldtäkt dagligen på sociala medier. Dagligen blir hon tvungen att blockera minst tio personer från sociala medier, personer som hotar henne.

Det verkar också som det mesta av hatet kommer från vuxna män, men kvinnorna har också sin del i den obehagliga leken.

Zara Larsson är en svensk artist, en artist som ligger högt på listorna och också spelas på Radio X3M. Jag träffade Zara för två år sedan. Redan då, som 15-åring, var hon en så otroligt smart och hjärtlig människa, det var en av de trevligaste intervjuerna jag gjort.

Orsaken till att Zara får så mycket skit är att hon är en tänkande människa. Hon har åsikter och hon vågar säga dem.

Jag tycker till och med att hon har väldigt bra åsikter och är glad att hon säger dem högt. Men även om jag skulle tycka att hon tänker lite skevt skulle det aldrig falla mig in att mordhota henne.

Jag förstår helt enkelt inte, jag förstår inte hur de här människorna tänker.

När till och med svenska kändisar i media hatar Zara blir jag riktigt uppgiven. En radiovärd uppmanar förbipasserande att ge 17-åringen en örfil och en äldre technoartist säger att hon är en tjafsande sångerska utan några hits.

Allt det här på grund av att Zara undrar om festivalarrangörerna på Bråvallafestivalen i Sverige har tänkt på genusperspektivet i sina val av artister och huvudakter.

Det är inte bara Zara Larsson det här näthatet gäller, och inte bara Sverige. Hos oss i Finland ser vi ofta intolerans mot saker som känns ens lite provocerande eller annorlunda.

Som till exempel en 17-åring som hoppas att festivalarrangörer tänkt på genus i sina bokningar.

I den patriarkala strukturen är vi vana att se män och killar ta plats. Då är det lätt att bli missunnsam eller bitter om en ung kvinna vågar sticka upp näsan. Det är lätt hänt att vi till och med blir livrädda, och då börjar hatet flyga.

Som samhälle är vi alldeles sämst på att ta till oss nya saker, på att bereda väg för andra och stötta förtryckta och minoriteter. Och det börjar vara jäkligt tröttsamt att föra de här diskussionerna månad efter månad, år efter år.

Det börjar kännas jäkligt tröttsamt att hela tiden bli tvungen att skapa nya hashtaggar och i grupp gå ut mot hatarna. Ni som hatar därute börjar bli jäkligt tröttsamma.

Det enda jag kan trösta mig med är att vågskålen troligen kommer att tippa över snart. Snart kommer hatarna att vara färre än de som faktiskt förstår vikten av att krossa normer. Den dagen kommer vi inte att behöva lyssna på medieprofiler som vill slå ungdomar, eller anonyma nätkommentatorer som vill våldta 17-åringar.

Jag hoppas bara att den dagen kommer snart. Väldigt snart.

Som en guldkant kan nämnas att det legendariska punkbandet Refuseds sångare Dennis Lyxzén tillängnade Zara Larsson bandets låt New Noise på Bråvallafestivalen med orden:

- Man måste kunna prata om genus exakt hela tiden för vi lever i ett patriarkalt samhälle.

Läs också

Nyligen publicerat - Debatt