Hoppa till huvudinnehåll

”Jag förstår mig inte på poesi”

Humla.
Här ser ni en liten söt dikt. Humla. Bild: Jari Flinck humla

Mina vänner älskar att läsa, de flesta slukar romaner, faktaböcker, memoarer, deckare och vad som helst, så länge ordet poesi inte ingår. En liten snabb gallup visar att samtliga tycker att de inte förstår poesi.

Jag förstår inte heller poesi, det finns nämligen inget man måste förstå. Poesi är närmare en humla än en deckare av Marklund.

Jag tänker att poesi är själens försök att uttrycka sådant intellektet inte förstår - ifall vi har en själ. Ifall vi inte har en själ är det kanske poesin själv som är själen eller åtminstone sökandet efter den.

Poesi är känslor som åtminstone inte jag förmår uttrycka själv. Att syssla med poesi är väldigt modigt eftersom poeten hela tiden balanserar på gränsen både till det pretentiösa och det patetiska.

Den som skriver poesi måste vara modigare än vilken MMA-fighter som helst. Hen kan utsättas för åtlöje när som helst. Försökt själv skriva en dikt om det du själv inte ens kan tala om. Jag klarar inte av det, än mindre skulle jag våga visa upp mina försök för allmänheten.

När jag var liten gillade jag Runeberg, efter det tjusades jag av surrealister och dadaister. Ett tag försökte jag skriva dikter själv, men mina försök skapade en avsmak för poesi som hållit sig i nästan tjugo år.

Men nu tror jag att jag är mogen igen. När jag fick nys om att ett Böcker i bersån-program skulle handla om poesi ville jag genast vara med. Eller jag både ville och inte ville, jag kände ett enormt motstånd mot att öppna poesiböckerna igen, men insåg att det man minst vill ibland är det man mest behöver. Så var det åtminstone den här gången.

Jag hävdar att det finns en dikt för alla. Det gäller bara att hitta den rätta poeten och sedan sluta försöka förstå. Tänk att det är som att ge mat åt den lilla kattungen som bor i ditt hjärta.

Nej förlåt, nu skrämde jag bort er igen. Lyssna istället på det senaste programmet.

Läs också: Med pennan mot hjärtat
Lycka utan pengar