Hoppa till huvudinnehåll

Debbie Harry blir aldrig gammal

Debbie Harry
Debbie Harry 2014 Debbie Harry Bild: EPA / Jason Szenes debbie harry

Deborah Harry fyller 70 år idag den första juli. När jag läste det imorse hade jag först svårt att tro att det var sant. Redan? Debbie Harry som ju alltid är ung.

Fast å andra sidan har ju Debbie Harry aldrig varit "ung" i popstjärnetermer. När hennes band Blondie år 1978 slog igenom med deras tredje skiva Parallel Lines var Debbie redan 33 år fyllda. Vilket man än idag kan ha svårt att tro när man ser bilder av henne från den tiden. Och ser man på nutida foton av Debbie är det likaledes svårt att tro att hon nu blivit 70 år. Så tidlös är hennes skönhet. I alla fall på bild.

Utan smink

För det var en gång för några år sedan som jag såg henne vara mer sig själv utan en massa extra smink och uppiffade kläder. Av alla ställen på hela jorden var det på Helsingfors-Vanda flyglats. Mer om det alldeles strax.

Redan som pubertaliker fastnade jag för Blondie. Det var förstås långt tack vare de fantastiska låtarna från Parallel Lines som den tidens musikprogram tacknämligt spelade och som fick mina unga öron att rycka till av välbehag.

Men den första egna Blondie-LP jag köpte var ändå uppföljaren Eat To The Beat (1979). Därför har den skivan fortfarande en speciell plats i mitt hjärta.

Första gången live

Det skulle dröja ca 10 år innan jag första gången hade chansen att se Deborah Harry (som hon nu kallade sig) live. Blondie låg just då i en dvala som skulle vara i ca 15 år och under den tiden ägnade sig Deborah Harry åt en solokarriär.

Det var Roskilde-festivalen det vädermässigt ökända festivalåret 1991 då det ösregnade något oherrans. Vädret var så pass tufft att ungefär hälften av publiken inte klarade av det utan for hem. Vi orädda som stannade kvar fick frysa i våra blöta och gyttjiga tält.

Och det var där vi satt medan vi funderade på om vi skulle orka oss ut i lerhelvetet en gång till eller nöja oss med att sitta i tältet och hoppas att vädergudarna skulle bli på bättre humör. Vilket de naturligtvis inte blev. Men det gjorde ingenting, för vi fick betydligt kraftigare medicin än solsken. Vi fick Deborah Harry.

Debbie fick igång oss

Mitt i allt hörde vi henne börja sitt set från stora scenen (Orange) och när den första Blondie-låten kom igång kände vi att vi bara måste dit och se henne trots att leran ställvis gick oss nästan till knäna och regnet formligen forsade ner. Den konserten värmer mig ännu idag.

Liksom min första Blondie-konsert som var i Ruisrock 1999. Det var just efter att de kommit samman igen och fått en stor hit med singeln Maria. Även det var en halvregnig festival, men glädjen att äntligen få se Blondie live gjorde att jag glömde vädret.

Men min bästa Blondie-upplevelse var senast jag såg dem. Blondie var på jubileumsturné för att fira att Parallel Lines fyllde 30 år och då spelade de förstås skivan i sin helhet tillika med en hel drös andra fina Blondie-godingar.

Blondies Finlandsspelning skulle vara på Kulturhuset och jag kom till Helsingfors med flyg samma dag.

Ensam gammal gumma

Medan jag satt och väntade på att min flygtaxi skulle kalla på mig såg jag en ensam gammal gumma sakta gå lätt framåtböjd förbi mig med små hasande steg. Hon var klädd i en ljusgrå mjuk träningsdräkt och såg lätt förvirrad ut.

Jag tittade på henne och kände hur mitt hjärta höll på att stanna – var inte det där...? Nej, det kan det ju inte vara. Men det liknade ju så mycket på henne. Men ändå? Nej. Eller?

En minut senare kommer samma gumma sakta hasande tillbaka – fortfarande ensam. Den här gången får vi ögonkontakt och då finns det inte längre några tvivel – det är Debbie Harry!

Debbie Harry
Debbie Harry 2008 Debbie Harry Bild: EPA/HERBERT PFARRHOFER debbie harry

När jag strax efter det kommer ut från terminalbyggnaden ser jag även gitarristen Chris Stein och trummisen Clem Burke från bandet lasta in sina väskor i en stor svart skåpbil. Och den lilla gråa gumman blir smått hjälpt ombord.

Inte en dag över 33

Kontrasten till kvällens konsert var enorm. Då skuttade Debbie Harry omkring på scenen i röd jacka, nätstrumpbyxor och en svartvit kort polkadot-kjol som om hon inte var en dag över 33. Publiken kokade, bandet var i toppform och konserten var en av dem jag kommer att bära med mig till min grav.

Men jag kommer heller aldrig att glömma gången jag såg Debbie Harry så som hon ser ut privat. Det är bra att emellanåt bli påmind om att även stora världsstjärnor sist och slutligen är helt vanliga människor. Så vanlig som nu Debbie Harry kan bli. För vilken annan sångerska skulle väl fem före sin 70-års dag tolka Dead Kennedys-klassikern Too Drunk To Fuck? Respekt. Go Debbie!

Läs också