Hoppa till huvudinnehåll

Konstnärspensionär med provokativ glädje

Jan-Erik Andersson
Jan-Erik Andersson ser fram emot att utveckla sitt Bladhus som pensionär. Jan-Erik Andersson Bild: Yle/Ylva Vikström jan-erik andersson

Jan-Erik Andersson i Åbo har beviljats konstnärspension av Undervisnings- och kulturministeriet. Nu ser han fram emot att fortsätta jobba - med det han vill.

– Det känns underbart, nu ska jag bara ligga på soffan och beställa pizza resten av livet, skrattar Jan-Erik Andersson som svar på frågan hur det känns att ha blivit pensionär.

Snart står det ändå klart att soffscenariot är långt från verkligheten. Andersson har flera stora projekt på gång både runtom i Finland och i sitt eget hem, Bladhuset på Hirvensalo. Skillnaden är att han nu kommer att få arbeta i lugn och ro, utan att behöva oroa sig för stipendieansökningar.

– Jag har ju levt på stipendier största delen av min karriär, och betalat bara den lägsta möjliga företagarpensionen, så när jag fyllde 60 hade jag bara sparat ihop en 400-euros pension. Det gör ju en lite nervös, så jag skickade genast in pappren och ansökte om konstnärsstipendium, men det är väldigt få som får det första gången man söker, så jag har all anledning att vara glad, säger Andersson.

Samhället hann fatt rebellen

Även om Andersson jämför pensionen med en lottovinst medger han också att han arbetat hårt och aktivt hållit sig framme som konstnär under 30-40 år.

– Det här känns på sätt och vis som en lön för de åren i efterskott. Dessutom jobbar jag ju med experimentell konst som är svår att sälja, det tror jag man har beaktat.

Hur känns det att som radikal och ofta provocerande konstnär nu bli omfamnad av staten på det här sättet?

– Ja-a, samhället fångar upp de flesta rebeller förr eller senare, och nu har det skett med mig, vilket är väldigt roligt. Under det senaste året har jag vunnit två konsttävlingar med mina färgglada arbeten, och det har aldrig tidigare hänt. Tiden har börjat hinna i kapp mig och det är fantastiskt eftersom jag ju vill göra samhället roligare genom min konst. Det fascinerande är att det roliga och glada - inte bara det äckliga - kan ses som provokativt, särskilt när det gäller byggnader.

Drömmer om forskningscentrum

Pensionen påverkar inte Anderssons närmaste framtid i någon högre utsträckning eftersom han har fullt upp med att smycka ut ventilationspipor i Tammerfors, planera konst för ett torg i Lahtis, göra ett offentligt konstverk i Börjeborg och skapa en lekpark tillsammans med andra konstnärer i Åbo.

På längre sikt ser han fram emot att få göra vad han vill, och något som ligger nära hjärtat är samarbetet med filosofen Bengt Kristensson Uggla och konstnärsdoktorn Jan Kenneth Weckman.

– Vi har grundat Amos-laboratoriet, och tanken med det är att göra konkreta aktioner i stadsmiljö där vi både kan ge och ta influenser till och från den akademiska världen. Här ingår också Bladhuset, som just nu hålls uppe tack vare sponsorer, men min dröm är att huset ska kunna utvecklas och bli ett forskningscentrum förr eller senare.

Med konsten som diplomatiskt verktyg

Av de 517 ansökningar som kom in i år beviljade Undervisnings- och kulturministeriet helpension åt 42 sökande och deltidspension åt 18 sökande från olika konstgrenar. Heltidspensionen uppgår till 1328,69 euro i månaden.

Hur kunde samhället bli bättre på att ta hand om åldrande konstnärer?

– Just nu är det många fler grupper än konstnärerna som har det svårt i samhället, så det är många som behöver hjälp. Medborgarlön skulle kanske vara alternativ, men det är svårt att säga, framtiden är så ogripbar. Jag tror i alla fall att konsten är ett väldigt viktigt diplomatiskt verktyg, eftersom det är ett sätt för människor från olika kulturer att mötas, så jag hoppas samhället inser vikten av att hålla den vid liv.

Av de 60 konstnärer som beviljades pension av Undervisnings- och kulturministeriet hittas förutom Andersson även formgivarna Guy-Christer Lönngren från S:t Karins, Matti Seppänen från Åbo, scenkonstnären Ilpo Tuomarila från Pemar och cirkus- och estradkonstnären Sven Berglund från Pemar.

Pensionen beviljas som erkänsla för förtjänstfull verksamhet som skapande eller återgivande konstnär.

Läs också

Åboland

Bekanta dig med hur vi jobbar med Ansvarsfull journalistik

Nyligen publicerat - Åboland