Hoppa till huvudinnehåll

Innan färgerna nådde målarduken - se skisser av finländska mästare!

Den unga Schjerfbeck
Bland annat hittas skissböcker av Helene Schjerfbeck i samlingarna. Den unga Schjerfbeck Bild: Yle 6261 0078 000

Halvfärdiga stadsvyer, suddiga streck och klara blickar tittar upp från över 200 skissböcker som en gång tillhört finländska konstnärer. För att skydda de sköra skisserna har Finlands nationalgalleri digitaliserat skisser av bland annat Helene Schjerfbeck, Albert Edelfelt och Ellen Thesleff.

Projektchefen och amanuensen Siina Hälikkä på Finlands nationalgalleri säger att samlingen av skissböckerna innehåller verk av många olika konstnärer, också av konstnärer som inte är så kända för allmänheten.

– Skissböckerna innehåller även tidsmässigt en stor variation, allt från 1850-talets Werner Holmberg till skisser av Ellen Thesleff från 1940-talet.

Ellen Thesleff
Ellen Thesleff. Ellen Thesleff Bild: Antonia Ringbom ellen thesleff

Hälikkä berättar att skissböckerna från 1850-talet till 1940-talet skildrar hur konstnärens arbetssätt förändrats under tiden.

– Om man tittar på de tidigaste skisserna så finns det många skisser på detaljer till kommande målningar och skisser på hur de fullständiga målningarna ska se ut. I skisserna som är gjorda senare har man inte nödvändigtvis sökt efter någon specifik detalj, utan istället sökt efter en atmosfär eller en idé.

Öppnar upp processen

Ateneums informationschef Johanna Eiramo berättar att arbetsprocessen bakom konstnärernas verk är något som syns i skisserna. Samma motiv kan ha en stor mängd skisser, betraktade ur olika vinklar eller dragna med skarpare streck.

– Som en icke-konstnär som jag tänker man lätt att det bara är att ställa sig bakom ett staffli och sätta i gång, men så är det ju inte.

För Siina Hälikkä innebär skisserna en titt bakom kulisserna, en chans att uppleva konsten på ett nytt sätt.

– De öppnar upp processen, ger en ny, annorlunda bild av konstnärens verk. Exempelvis genomarbetade Albert Edelfelt sina verk och gjorde flera olika versioner av dem, skissade och provade på färger. Det märks bland annat i skissen Ett barns likfärd.

Albert Edelfelt, skiss inför verket Ett barns likfärd. (Odaterad)
Albert Edelfelt, skiss inför verket Ett barns likfärd. (Odaterad) Albert Edelfelt, skiss inför verket Ett barns likfärd. (Odaterad) Bild: Nationalgalleriet albert edelfelt

Privat blir synligt

Siina Hälikkä berättar att skisserna öppnar upp den privata sidan av konstnärernas liv. I skisserna är bland annat miljön och familjen återkommande teman. Familjemedlemmar framkommer i porträtt samtidigt som detaljer eller vyer från miljöer runt konstnärerna påverkade kommande verk.

Eero Järnefelt, Springbrunn i Italien. (1890-talets slut)
Eero Järnefelt, Springbrunn i Italien. (1890-talets slut) Eero Järnefelt, Springbrunn i Italien. (1890-talets slut) Bild: Nationalgalleriet eero järnefelt

– Albert Edelfelt gjorde exempelvis flera skisser på familjens nyfödda barn, skisser som är väldigt känslofyllda. För den nutida människan är det också intressant att se hur man tidigare förevigade ögonblick genom att rita och skissa, medan man i dag tar fram kameran, säger Hälikkä.

Men även 1800-talskonstnärer kunde använda kameran. Hugo Simberg var utöver målandet även en aktiv fotograf, berättar Johanna Eiramo. Simberg fotograferade gärna bilder som sedan fungerade som skisser till målningar.

– Det går att titta på Simbergs fotografier via den webbaserade bildtjänsten Flickr, och där kan man se hur exempelvis släktingarnas barn fungerade som modeller för verken, bland annat för Sårad ängel från 1903, en av Simbergs kändaste målningar.

Från ödemarker till Florens

Både Hälikkä och Eiramo nämner resandet som syns i konstnärernas skisser. Eiramo fascineras även av tidsbilden och det privata som kommer fram i dem.

– Resandet syns även mycket i konstnärernas skissböcker, man ser var de har varit och vad de har sett, säger Eiramo.

I samlingarna kan man bland annat se Eero Järnefelts resor i ödemarkerna, Ellen Thesleffs besök i katedralen Santa Maria del Fiore i Florens, och Albert Edelfelts gatubild av Madrid.

Skissböckerna har Nationalgalleriet fått tag i genom bland annat donationer, berättar Hälikkä. Men det är inte skissböckerna i sig som är det nya för Nationalgalleriet, utan digitaliseringsprocessen.

Ferdinand von Wright, skiss av en svan. (1857–1875)
Ferdinand von Wright, skiss av en svan. (1857–1875) Ferdinand von Wright, skiss av en svan. (1857–1875) Bild: Nationalgalleriet skisser

Digitaliseringen av konstverk är ett långvarigt projekt som möjliggör att konstverken finns kvar för kommande generationer, berättar Johanna Eiramo.

– Det är också ett sätt att få uppleva konsten om man inte kan ta sig till ett museum, även om det givetvis inte är samma sak som att se de riktiga målningarna.

Hälikkä är inne på samma linje och säger att digitaliseringen är viktig också på grund av att de originella skisserna är sköra och inte tål för mycket beröring. Inte ens forskare har fritt tillträde till skisserna.

– I och med digitaliseringen förblir inte heller skisserna som något som bara ett fåtal har möjlighet att ta del av, de blir tillgängliga för alla.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes