Hoppa till huvudinnehåll

Ruisrock jagar alla tiders rekord

Ola Salo på Ruisrock
Ola Salo uppträdde på fredagen Ola Salo på Ruisrock Bild: Tomas Jansson/YLE ruisrock 2015

Finlands största rockfestival Ruisrock fyller 45, och med maximal draghjälp av vädergudarna jagar man nu alla tiders publikrekord – det 44 år gamla 100 000.

Flowfestivalen i Helsingfors är rockmedias älskling och serverar dessutom festivalårets intressantaste musikaliska innehåll. Men det är fortfarande Ruisrock som envist behåller positionen som störst och vackrast.

I Åbo drar man inte bara mest publik (i fjol 93 000 mot Flows 60 000 på tre dagar), man bjuder också på ett oslagbart festivalområde, och det breda utbudet (närmare 70 band på fem scener) gör att man kan pussla ihop en hel del olika programhelheter för sig.

Nu har Åbofestivalen också så många lyckade år i ryggen att man lever gott bara på sitt rykte. Lägg till att man i år tajmar in festivalstarten till sommarens första värmebölja, och då verkar det inte göra någonting fast festivalprogrammet inte är mer än hyfsat. För en indievän som undertecknad är höjdarna få, så på min personliga Ruisrock top10-lista ryms 2015 inte ens med.

festivalmiljö
Blå himmel och svalkande hav, och en av festivalens fem scener festivalmiljö Bild: Tomas Jansson/YLE ruisrock 2015

Ändå svämmar publiken in på festivalområdet.

Lördagen var slutsåld (35 000 pers) i god tid före festivalstarten, i går såldes också fredagen småningom ut. Det får arrangörerna att hoppas på att man äntligen skulle slå det oslagbara finländska rockfestivalpublikrekordet från 1971 – då bokförde Ruisrock en publiksiffra på 100 000.

Ny tältscen

festivalens tältscen
festivalens tältscen Bild: Tomas Jansson/YLE ruisrock 2015

Öppningsdagen nöjer jag mig med att spana in Ola Salo och Public Enemy, och med att flanera omkring och spana efter nyheter på området.

Inför festivalen har det talats mycket om rekordsatsningen på matställen och på mängden småskaliga programpunkter utspridda över området.

Det mångsidiga matutbudet hjälper till att göra köandet mänskligt – fast det med 35 000 pers förstås aldrig blir smidigt. Alla bonusprogram ser jag däremot inte mycket av, kanske drunknar de i publikmängden.

Men en god nyhet; sedan jag senast var på plats har min favoritscen Tältet äntligen fått ståtliga ramar - schysst att arrangörernas rad av vinstår också leder till sådana förbättringar.

pressbild av rockbandet of monsters and men 2015
Of Monsters and Men. pressbild av rockbandet of monsters and men 2015 Bild: Meredith Truax of monsters and men

Där ska också två av de få band jag ser fram emot uppträda; danska Mew och isländska Of Monsters and Men, båda på söndagen.

Predikanten Salo goes solo

Ola Salo har sedan The Ark lade av hunnit med huvudrollen i en Jesus Christ Superstar-musikal och med att skriva en rockopera, men när han nu drar ut på turné som soloartist lockas jag mer av att se en riktig entertainer än av hans låtmaterial. Salo är ju en sådan självklar de stora scenernas man, och en solfylld tidig fredagkväll kunde hans feeelgoodbudskap sitta perfekt.

Ola Salo på Ruisrock
Ola Salo. Ola Salo på Ruisrock Bild: Tomas Jansson/YLE ruisrock 2015

Även om han förstås får en jättepublik att dansa, är jag själv smått besviken.

Okej, han tar sin publik, som alltid. Men som soloartist får hans överteatrala scenapproach ännu mera plats än i The Ark. Det blir nästan för mycket, litet som att se en show med en rockmusikalartist som plockar med sig alla gester från teaterscenen.

The Arks låtmaterial höll dessutom bättre. Solo-Olas sound har också mer discostuk över sig, och det är först med några gamla låtar som allting klaffar – som med avslutande höjdaren It takes a fool to remain sane.

Det är med sådana låtar som allt passar ihop. Budskapet, hur han predikar positiv energi och kärlek, och det teatrala utspelet.

Men det är som mycket under fredagen. Helt okej, kul och fint och solsken och bra vibes omkring en. Varken mer eller mindre.

Utan en kollegas intensiva övertalande hade jag lämnat festivalområdet redan där, men eftersom jag ”bara måste se Public Enemy”, så gör jag det.

Äntligen litet knytnäve

Och ja, de högpolitiska hiphoparna PE hämtar litet knytnäve till fredagen, allt från inledningens Black Power-gester till tunga hiphopsound och Chuck Ds ”jag är fortfarande lika revolutionär som alltid tidigare”-energi.

Det finns onödigt få hardcorefans på plats. Tillräckligt för att jaga fram noise, men någon explosion blir det aldrig. Så lyckas Flavor Flav också med den där klassiska downern: ”check this out Helsinki”! När han dessutom tio minuter senare kör med ”make some noise Helsinki” möts han av dovt buande.

Nåja, lämpligt till finalen blir han informerad och tar revansch, ”jag ber om ursäkt jag ber om ursäkt, TURKU, jag ber om ursäkt TURKU, ni älskar väl mej i alla fall”.

Visst visst. Vi får ju 80-talshöjdare som Bring the Noise och Don’t Believe the Hype på köpet.

Och jag lämnar festivalen i god tid för att undvika den slutsålda festivalens återkommande sena hemfärdskaos, utan Studio Killers och Ellie Goulding. Blir visserligen försenad av tjejen som hoppar i havet från båten som ska transportera en bunt gäster hemåt – men hon fiskas till slut upp och resan kan fortsätta.

Två festivaldagar kvar

En lördag utan avbokade danska MØ men med en av den samtidiga Roskildefestivalens publikfavoriter Pharrell Williams och svenska DJ-duon Axwell and Ingrosso, också kända från superbandet Swedish House Mafia. Och en söndag med några få för mig efterlängtade indienamn.

pressbild av rockbandet mew 2015
Mew, söndagsnamn på Ruisrock. pressbild av rockbandet mew 2015 Bild: Ruisrock mew

Så hett och dammigt väder som utlovas, kan publiken se rätt sliten ut på söndagen. Lyckligtvis bjöd åtminstone fredagen på hyfsade vindförhållanden. Havet är ännu kyligt, och hämtar med sig välbehövlig svalka.

När jag snyter mig senare i dag, kommer näsduken ändå att färgas svart. Det är liksom det som kommer på köpet, när solen gassar och storpubliken dansar upp återkommande dammoln.

Yle Arenan sänder under veckoslutet flera av Ruisrocks spelningar direkt, idag bjuds det bland annat på Disco Ensembles och Veronica Maggio. På söndagen blir det bla Don Huonot och festivalavslutarna Pertti Kurikan Nimipäivät

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje