Hoppa till huvudinnehåll

Calle Hård: Indien blev mitt öde

Calle Hård är en av Vegas sommarpratare 2015
Calle Hård är en av Vegas sommarpratare 2015 Bild: YLE/ Tiina Grönroos vegas sommarpratare 2015

Journalisten och författaren Calle Hård tillbringar sina vintrar i Kerala i södra Indien. Ändå ter sig Ekenäs skärgård i mitten av 1960-talet nästan mer exotiskt. Där bodde Calles farmor som var en originell äldre dam med mycket stark vilja. Det blir också ett referat av sommarpratarens egen kranskärlsoperation.

Calle Hård är från Karis, men bor sedan länge i Umeå i Sverige. Sina vintrar tillbringar han i Kerala i södra Indien, där han skriver böcker och njuter pensionärsliv. Som ivrig europé har han försökt reformera sophanteringen i Kerala. Han har också försökt hjälpa indierna att få ner antalet kråkor. Tror ni det har lyckats?

Det kan te sig väldigt exotiskt att leva och bo i södra Indien, där olika religioner möts och där kastsystemet ännu styr över många människors vardag. Men frågan är om inte somrarna i Ekenäs skärgård för ungefär femtio år sedan var ännu mer säregna och spännande.

Äventyr i Ekenäs skärgård

Calles farmor Maria var herrskap. I Indien skulle hon troligtvis tillhört den högsta kasten, brahminerna.
Hon var född kring 1880 och kunde berätta om den ryska revolutionen och hur hon gömde tsarofficerare i källaren.

På sin holme i Ekenäs skärgård hade hon en revolver i nattduksbordets låda. Den var enligt en lapp som hon själv skrivit laddad.

Förlåt min kära. Du vet att jag är lite äventyrlig av mig

Holmen hade farmor och farfar köpt på den tiden då det fanns gott om skärgårdsmark till salu. Holmen var deras sommarnöje, men som nybliven änka på 1930-talet tillbringade Calles farmor flera vintrar där. Då tog hon sparkstöttingen in till Ekenäs för att bada bastu och gå på bio.

- Vattnen runt ön var livligt frekventerade av spritsmugglare men hundarna såg förmodligen till att farmor aldrig behövde ta fram sitt skjutvapen ur lådan.

- Farmor var en tuffing. Då min pappa var sex år hade hon rymt från ett pensionat på franska Rivieran, tagit pojken med sig och åkt med lasttramp över till Algeriet. En blond skandinaviska och en lika blond liten gosse. Hennes brev till sin man, som befann sig på ritkontoret i Helsingfors, finns bevarat. Där skriver hon: ”Förlåt min kära. Du vet att jag är lite äventyrlig av mig…”

Som änka etablerade sig Calle Hårds farmor i Stockholm, men varje sommar, den första juni, återvände hon till sin västnyländska skärgårdsö.

Med åren blev hon så bräcklig att de sociala myndigheterna såg som sin plikt att gripa in. Farmor uppmanades att ordna med tillsyn.

- Under protest, 86 år gammal och efter ett lårbensbrott, anställde hon en husa från Stockholm. Hon använde ordet husa i stället för hemhjälp eftersom ordet hjälp skulle inneburit en eftergift till det nya samhällets administratörer.

- Människan titulerades Fröken och hade vigt sitt liv åt Frälsningsarmén. Hon var 70 år.

I sitt sommarprat berättar Calle Hård om husan som sov på vinden, men som blev inlåst, försökte ta sig ut genom ett fönster, varpå hon föll. Händelsen är dramatisk, åtminstone när Calle berättar den, samtidigt som den är rolig och jo, den har ett lyckligt slut.

I alla fall fick husan nog av den västnyländska skärgården och Calles farmor. Hon tog båten hem till Sverige.

- Vad skulle det där ha varit? sa farmor efteråt. Sjuttio år, unga människan.

Äventyr på operationsbordet

Calle Hård torde vara den första i världshistorien, åtminstone i Radio Vega, som refererar sin kranskärlsoperation i ett sommarprat.

- Jag ligger och betraktar mitt eget hjärta. De svarta stammarna på skärmen är mina kranskärl, kardiologen har hittat en förträngning i ett av dem.

- De påminner om abborrgräs. På röntgenskärmen rör sig vattenväxterna ryckigt som om strömmarna från den passerande båten bara fortsätter. Det är mitt hjärtas slag jag ser.

- Det är inte så konstigt att minnet av en sommarvarm brygga i barndomen låter sig anas på röntgenbilderna.

Äventyr i Kerala

Sedan tolv år tillbaka tillbringar Calle Hård sina vintrar i Kerala i södra Indien.

Tempel i Kerala i Indien. Skulpturer på hinduiska gudar
detaljer från ett hindutempel i Varkala i Kerala, Indien Tempel i Kerala i Indien. Skulpturer på hinduiska gudar Bild: YLE/ Tiina Grönroos varkala

- Första vintern klampade jag omkring. Allt nytt såg jag ur europeisk synvinkel. Jag gjorde ett försök att reformera. Det gällde soporna som låg utslängda överallt.

- Som ny i ett främmande land kunde jag inte ställa mig där och peka finger. I stället sökte jag upp en journalist som bodde i närheten.

Calle hade en idé, men det gick inte riktigt som han hade hoppats. Det här berättar han om i sitt sommarprat där han också berättar om sitt andra reformarbete, att försöka få bukt på kråkorna.

I sitt sommarprat blir det också funderingar och anekdoter kring våra stora världsreligioner och olika gudar. Calle och speciellt hans indiske frisör ger exempel på hur man kan låna gudar av varandra och kombinera kristendom med hinduism utan att det uppstår några större konflikter.

Calle Hård bjuder också på en historia hur man i Indien upprätthåller en god grannsämja trots en jobbig, ylande hund och - åter en gång - olika religioner. Svaret är Nobels litteraturpris.

Den här musiken spelar Calle Hård i sitt sommarprat:

Calle Hård sommarpratade i Yle Radio Vega den 9 juli kl 10.05 och 18.03. Du kan också lyssna på hans sommarprat på Yle Arenan.


Här hittar du listan på Vegas sommarpratare 2015

Läs också

Nyligen publicerat - Vega